Han vann, Nadal, men mer var det verkligen inte. En otroligt jämn final blev det i Abu Dhabi.

Och vad mer ska vi säga om det? Det blir ju nästan lite löjligt. Om man går bakåt genom åren och läser vad jag skrivit så finner man troligen samma sak varje år kring den här träningsturneringen. Innan tycker man det känns skitkul att få se spelarna igen. Efteråt slår man fast att det liksom inte spelade någon roll, att det inte går att ta med sig ett skvatt från dem.

Tsitsipas kämpade mest av spelarna. Det var den minsta skrällen. Om man inte kunde säga det på förhand, då är det riktigt illa.

Nadal såg ut som han alltid gör i träningsmatcher. Otroligt energisnål. Han använder inte ens benen som han normalt gör i serven när han spelar träningsmatcher. Snacka om att vara rätt om musklerna. Och i spelet, mycket mindre marginaler, mycket mindre benägen att försvara sig, mindre benägen att bränna kraft helt enkelt. Kolla bara på hur han såg ut i slutet igår. Han var knappt svettig. Så brukar det inte riktigt vara efter tre timmars spel.

Djokovic kände lite på bollen, men sket totalt i hur det gick. Ungefär som han gör när han inte bryr sig om hur det går.

Khachanov slog Chung. Ja, det är väl som det är. Chung kommer trots allt ha en ganska lång väg att gå om han ska komma tillbaka dit han var för två år sen. Det är en lång tid att ha varit borta.

Rublev räckte inte riktigt till mot Tsitsipas denna gång, men han såg rätt dåligt förberedd ut så det är nog inget att lägga någon vikt vid alls.

Tennis är inte en sport som passar för träningsmatcher. Det bara är så. Om det nu ens finns någon sport som passar för det. Sport utan tävling, det blir liksom inget bra.

Så nej, varken här i Abu Dhabi eller förra veckan i Suadiarabien lyfte det riktigt. Jag har inte fått abstinensen stillad i alla fall. De kan gärna sparka igång säsongen nu.

Knappt två veckor till atp-cup. Två veckor till de första kvalmatcherna på atp-touren. Nedräkningen kan starta.