52, Lorenzo Sonego

52, (52) Lorenzo Sonego

En spelare jag får erkänna att jag inte hade förväntat mig årets genombrott från. Jag minns matcher från slutet av 2018 där han mötte Elias Ymer och kändes klart sämre. Jag tänkte då att han precis som Ymer skulle få det otroligt svårt att nå topp-100 nästa säsong trots att de låg så bra till. Om Ymer tänkte jag väldigt rätt, om Sonego väldigt fel.

Han vill mycket. Vissa spelare avskyr att förlora på ett sätt så de hindras av det. De glömmer bort att man måste prestera för att vinna och fokuserar istället all hjärnkapacitet på att de inte får förlora. Elias Ymer en deppigt perfekt jämförelse där också. Medan det också finns såna som Sonego som avskyr att förlora på ett sätt att de blir beredda att göra allt och lite till för att vinna matchen. Jag minns en grusmatch i en mindre turnering i somras där Sonego mötte Delbonis. Jag tror Delbonis hade 10 breakbollar eller nåt sånt i avgörande set varav några var matchbollar. Sonego vann en poäng i Delbonis serve det setet men när det väl blev ett avgörande tiebreak vann Sonego det. Det säger mycket om honom som spelare tycker jag. Hans positiva vilja är en jättestor tillgång.

Jämn över underlagen också, lika bra på grus som på hardcourt. Det är en annan tillgång.

Spelmässigt då?

Ja, där är det inte mycket som sticker ut. Han är en hyfsad, stadig spelare utan större hål i spelet men så väldigt mycket att hurra över är det egentligen inte. Jag skulle säga att hans skalle nog är största tillgången.