25, (12) Fabio Fognini

Oj så konstigt det här känns. En av mina absolut största favoriter genom alla år, som jag tycker är så fruktansvärt bra, och så lägger jag honom 13 platser längre ner på min ranking jämfört med atp-rankingen.

Ni kommer märka dock de närmaste dagarna. Vi har väl fem dagar kvar på rankingen kanske. Att det härifrån och in börjar bli vansinnigt tuff konkurrens för ett helt gäng skadade spelare ska in jämfört med atp-rankingen.

Ett fantastiskt år för Fognini, hans klart bästa någonsin, men det ska sägas att det mesta av det består i att han vann Monte Carlo. Utan poängen från Monte Carlo hade han haft 1200 poäng och legat runt plats 35 på atp-rankingen. Så lite lugnt ska man kanske ta det med värderingen av honom. Det är inte som att han blivit någon slags stadig topp-15-spelare eller något åt det hållet. Han viftade in sin enda stora titel för karriären, han kommer inte vinna någon mer, och det gjorde att han tillfälligt hamnade väldigt högt upp. Sen är han bättre än plats 35 där han legat utan Monte Carlo-poängen, men som sagt, när alla spelare ska in får han nöja sig med att vara 25:a i världen.

Monte Carlo ja, lite bananskal var det. Otroligt bra lottning att få Zverev som tredjeseedad mot sig tidigt. Nadal var inte särskilt bra. Lajovic i finalen. Coric, Simon, Rublev. Det var ändå en ganska enkel väg för att vinna en mastersturnering, det måste sägas, även om det också är så att om man slår Nadal på grus, då är man alltid värd att vinna.

Han har förresten slagit Nadal tre gånger på grus, Fognini. Det är det inte många som gjort kan jag säga.

Annars är allt som vanligt egentligen. Han är ett geni, men genier är sällan de som arbetar hårdast och hur bra han än är på att läsa spelet, han är troligen absolut bäst på det av alla spelare, det hade nog gått bättre om han någon gång ibland var beredd att flytta lite på fötterna innan han slår till bollen.

Jag kommer alltid ha Fognini som en av mina största favoriter för när han får det att fungera, då är det en upplevelse man inte får så ofta annars inom idrott. Det blir som lite av ett konstverk, det är genialt. Tyvärr är det inte så ofta det blir så, utan allt som oftast är det bara en enda lång frustration att se honom spela.