Det var det, och visst blev det en lite snopen avslutning ändå? Jag tycker att det känns lite konstigt att Nadal gör såhär men jag kan inte påstå att jag är överraskad. Det är inte första gången direkt.

Det som är lite annorlunda är att ingenting förefaller vara tillräckligt viktigt för att han på något sätt ska göra någonting utanför det som känns hundra procent bekvämt för honom. Det kan vara en liten känning någonstans i kroppen eller som i det här fallet, att han kände sig lite trött och då reagerar med att ”om jag är trött, då är det bättre att någon annan får chansen”. Jag tycker det där är ett otroligt dumt sätt att se något på. Det förekommer ganska ofta inom idrott där man har en superstjärna, som måste spela för att man ska ha någon chans, men om superstjärnan inte är i bästa skick säger man typ att ”om han går på 90% ska han inte spela”. Det är dumt, för reserven är ofta så mycket sämre att chansen försvinner, och då hade det varit väldigt mycket smartare att chansa med stjärnan.

Nu rörde jag till det här. Men hur som helst. Det blev ingen Nadal i dubbeln och även om spanjorerna hade ett ganska starkt par på banan ändå, det är svårt att blunda för att det hade blivit en helt annan match om Nadal valt att spela. För han hade kunnat välja att spela. Han valde att inte spela. Det tycker jag är tråkigt. Att han inte såg det som tillräckligt viktigt att spela den sista matchen i turneringen för att hans lag skulle vinna.

Sen hade han lite otur också, Nadal. För Carreno Busta/Lopez gjorde en rätt dålig match. De var båda nervösa och ingen av dem klarade av att driva på för att de skulle komma ur nervositeten. Han hade mycket väl kunnat komma undan med det här, Nadal, men hans kompisar levererade helt enkelt inte och då tycker jag att ganska mycket hamnar på honom, för han borde ha spelat den här dubbelmatchen. Det var vekt av honom att inte göra det.

Vek var inte förlusten mot Djokovic, men den var ännu ett exempel på vilken otrolig kontroll Djokovic har på sina toppkollegor. Han har inte förlorat mot Federer i en Grand Slam-turnering sen 2012 och inte mot Nadal sen 2014 i Grand Slam-sammanhang. På hardcourt inte sen 2013. Man kan alltid vrida statistik åt det håll man vill, men jag tycker det är intressant. När Djokovic verkligen skärper då har han otroligt bra koll på de värsta konkurrenterna i de största matcherna. Han vet exakt vad som ska göras, och i princip oavsett vad som händer ser han till att göra det. Mot Nadal är det rätt enkelt egentligen. Han ser till att sätta tryck först i en väldigt stor del av duellerna och sen tappar han aldrig trycket. Nadal får hela tiden jobba i lite, lite uppförsbacke och då är han inte särskilt bra. Han är väldigt beroende av att vara den som har lite övertag i duellerna numera. Det vet Djokovic, han anpassar sitt spel därefter, och han klarar av att få det dit han vill nästan varje gång, när det väl gäller. Det var kanske ingen överkörning den här gången, men det var full kontroll. Det kändes aldrig det minsta aktuellt att Nadal skulle lyckas vända på matchen.

Han reagerade inte så bra på sin tränare Roigs försök att hjälpa honom i gempauserna för övrigt, Nadal. Det var klar skitungevarning på honom när han satt och skakade på huvudet och himlade med ögonen när Roig försökte säga något till honom. Nu är mina spanskakunskaper tyvärr högst medelmåttiga så jag kan förstås inte utesluta att han faktiskt sa dumma grejer, men för en spelare som Nadal som är en av de sämsta på att själv ändra taktik och på så vis få till förändringar i matcher under matchens gång, han kanske åtminstone skulle prova att lyssna på någon om han får chansen.

Lajovic stretade emot riktigt bra mot Bautista men jag skulle säga att han ändå var chanslös. Det kändes som konstgjord andning hela första setet. Det var aldrig aktuellt att Lajovic skulle få med sig något övertag utan det var mer en fråga om hur länge han skulle kunna hänga kvar. Otrolig insats av Lajovic i den här turneringen och han överpresterade även i finalen, det var bara att inte ens det räckte. Vi får se hur han kan överföra den här nivån till vanliga atp-turneringar sen för nu spelade han faktiskt som en topp-50-spelare även på hardcourt.

Djokovic stod upp och gjorde allt för sitt lag och land. Nadal gjorde det absolut inte. Det avgjorde ATP Cup den här gången.

På tal om att stå upp för sitt land. Nästa år vill jag se Schweiz med. Det hade kryddat den här turneringen något alldeles oerhört. En turnering som redan nu var sjukt lyckad. Vissa grejer måste rättas till, som spelprogrammet. Ska man spela i Perth, vilket man absolut inte borde, så måste man ha vilodagar mellan grupp- och slutspel. Det är 400 mil och tre timmars tidsskillnad mellan Perth och Sydney. Då kan man inte spela dagarna efter varandra i de olika städerna. Det säger sig självt. Det är idiotiskt. Det är som att man skulle spela kvartsfinal i Stockholm i någon turnering och sen nästa dag spela semifinal en bra bit in i mellersta Ryssland. Det skulle ingen få för sig. Jag kan faktiskt inte förstå att man inte tänkte på det från början. Inte smart.

Men kul var det, och kul att det är möjligt att få till ett evenemang så bra redan på första försöket. ATP Cup kommer bli stort. Väldigt mycket större än Davis Cup.