Bra försök men aldrig nära

Trodde vi verkligen på det ens när han hade 4-1 och 0-40 i Djokovic serve? Jag gjorde det inte. Däremot trodde jag att Federer skulle vinna första set när han i samma gem hade ett upplagt forehandläge vid 30-40 för att få 5-1. Men sen, när Djokovic höll sin serve där, då trodde jag att han skulle bryta i nästa gem. Det gjorde han inte. Men vid 3-5 bröt han hur enkelt som helst och sen var det väl egentligen slut på det roliga. Han hade sin överlägset bästa period för matchen andra halvan av första set, Djokovic och när han spelar så bra, då är det egentligen bara serven om ens den som kan rädda Federer.

Inte ofta faktiskt man ser Djokovic spela så bra som han gjorde andra halvan av första set. Han spelar i stort sett alltid sådär lagom bra, men nästan aldrig nära sin absoluta topp. Någon gång mot Nadal som han alltid spelar lite bättre mot, men mot Federer brukar han sällan vara uppe och nosa på sin högstanivå. Nu gjorde han det däremot under några gem och det var kul att se.

Federer gjorde hundra procent rätt. Han såg stel ut i början och han var inte helt fräsch fysiskt i den här matchen men han chansade, han blåste på mer än han är bekväm med, och det gav honom som sagt ett fantastiskt läge att få med sig första set. Väl där vet man så klart aldrig. Han hade kunnat fortsätta chansa och en chansande Federer som har flyt, det är något som till och med Djokovic kan få problem med.

Djokovic var nervös i början. Det syntes. Han hade nog lite svårt att förbereda sig för den här matchen kan jag tro. Om inte annat undermedvetet var han helt på det klara med att Federer inte var helt frisk och därmed hoppades han, också där åtminstone undermedvetet, att Federer inte skulle hålla någon högre nivå. När Federer då började smälla på, och dessutom hade en hel del flyt och fick med sig gemen, det syntes att han var stressad där, Djokovic. Extra starkt då att precis där hitta en så hög nivå som han gjorde.

Sen var det ju inget snack om saken till slut. Federer spelade på och kämpade men efter första set visste han att det var kört. Vinner han inte det setet, när han chansar maximalt och har massor av flyt, då går det liksom inte. Det går inte att komma tillbaka in i en match där man inte vinner det setet.

Matchen blev väl någonstans ganska mycket som man kunde förvänta sig. Jag trodde kanske egentligen inte att han skulle få så bra utdelning på sitt chansande i början, men det var som sagt lite flyt också. Sen blev det liksom sådär lagom. Det var som att båda två visste ungefär hur det skulle bli och båda accepterade det. Djokovic accepterade att siffrorna i seten inte skulle bli stora och Federer accepterade att förlora så länge han inte blev bortblåst. De två sista seten kändes med andra ord relativt sömniga. Allt är relativt, det var väldigt bra spel mellan två av tidernas tre bästa spelare, men man vet ju hur det kan vara när de spelar och det var inte riktigt som det varit när det varit som allra bäst i deras matcher.

En sak jag fastnar lite på är att Federer såg så ledsen ut som han gjorde under matchen. Han var inte arg, han var inte bitter. Det var ingenting av det där som man brukar se i såna här matcher. Han såg bara ledsen ut. Som att han var ledsen över att han inte kunde vara med och leka riktigt och om det nu var så är det väldigt deppigt. För en Federer som inte känner att han kan göra sig själv rättvisa, risken finns ju att det är en Federer som till slut inte tycker det är så roligt att spela längre.

Någonting åt det hållet. Djokovic till final och helt ärligt så är det väl bara att säga att han är tillräckligt bra i den här turneringen för att vinna. Man kan prata hur mycket som helst om att han inte riktigt blivit utmanad men helt ärligt, när Djokovic är mer eller mindre bra, då vet jag inte riktigt vad man ska kasta emot honom för att han ska bli utmanad eller förlora. Det krävs nästan att han är ur slag eller ska ha några problem för att han ska förlora. Han har så pass bra kontroll på sina konkurrenter i toppen och spelarna bakom är trots allt inte tillräckligt bra.

I finalen kommer Djokovic få möta en spelare han förlorat mot i en stor match tidigare. Det är kul i alla fall, men då gäller det matcher där han själv underpresterat. Jag tror nog inte han kommer göra det på söndag och nja, det blir nog lite av en transportslam för Djokovic det här, precis som det ska vara om han är i gott skick.

I så fall hans åttonde Australian Open-tital. Vid 32 års ålder. Det är Nadal-i-Franska Öppna-nivå på det.

Federer, ja han höll sin seedning. Kanske lite under förväntan i ett par matcher men han vann dem och sett till vad man hade för känsla kring honom inför säsongen får man nog vara nöjd med en semifinal. Han är fortfarande utan tvekan precis däruppe i toppen. Jag tror kanske att det fanns ett gäng spelare som han hade kunnat förlora mot förutom Djokovic den här gången, men han slapp möta dem och därmed är det inte mycket att säga om. Han nådde semifinal och det får han vara rätt nöjd med. Han kan aldrig förvänta sig att slå Djokovic som varit en märkbart bättre spelare i snart 10 år nu.