Jag hade tänkt döpa detta inlägg till ”Inför dagens finaler” men berätta för mig, varför behöver jag berätta för er att Nadal kommer krossa Fritz mitt i natten i Acapulco? Fritz i final i en 500-turnering. 500-turneringar, är det dessa det är fel på kanske? Man försöker konstant klura ut vad som är fel på tennisens system gällande uppbyggnad av turneringar och kanske är det 500-turneringarna som ska bort, ett gäng 250-turneringar ska uppgraderas till samma nivå som 500-turneringarna som vi har nu, och så ska resten av skitturneringarna hamna i en egen bottenkategori. Faktiskt inte alls dumt tänkt, tycker jag i alla fall.

Grand Slam-turneringarna skulle gott kunna få bli ännu lite större poängmässigt. Säg att segraren i dessa får 2500 poäng.

Mastersturneringarna kan ligga kvar på 1000 poäng till segraren. Då blir hoppet mellan Grand Slam och masters mer rimligt än det är nu. Vinn två masters och få lika många poäng som om du vinner Wimbledon. Det är ju fel. Men att 2,5 masters är värda lika mycket som en Grand Slam, mer rimligt.

Och så har vi en kategori motsvarande 500-kategorin nu. Detta ska vara liksom grundnivån för turneringar. Turneringar med lite status, som betyder något. 500 poäng kan vara användbart för alla spelare och det är därmed emellanåt rimligt även för de bästa spelarna att ställa upp. Förslagsvis kunde man sikta på att ha en sådan här turnering varje vecka. Den här veckan förslagsvis Dubai. Förra veckan Marseille. Veckan innan det Rotterdam. Innan det kanske typ Buenos Aires och Rio de Janeiro. Ni förstår. Man placerar ut schemat på ett sådant sätt att det finns en självklar atp-turneringar att välja varje vecka för de bra spelarna.

Sen tycker jag man ska ha en atp-kategori till. Jag tycker inte att alla atp-turneringar som blir över ska bli nedgraderade till challengers och därmed dö ut. Stockholm Open, Båstad också så vidare, de får vara kvar, men de ska kanske inte kunna dela ut 250 poäng som nu utan snarare 200 eller 150. Ett mellanting mellan challengers och atp-turneringar helt enkelt. Det finns garanterat ett gäng challengers som skulle vilja ta sig upp till den här kategorin också. I dessa turneringar skulle spelare från plats 20 till 150 någonting på rankingen delta. Man får välja helt enkelt om man vill slåss med de bra spelarna om 500 poäng eller om man vill kriga med de lite sämre om 200 poäng. Jag är helt säker på att många turneringar skulle kunna överleva och de som inte skulle göra det, ja då skulle vi helt enkelt veta vilka av de nuvarande 250-turneringarna som inte var livskraftiga och konkurrenskraftiga.

2500-Grand Slam (som nu)

1000-Masters (som nu)

500-(en turnering per vecka när det inte är slam eller masters)

200-(alla andra turneringar som vill ha atp-status)

Där har ni hur det borde se ut gällande status och poängutdelning i turneringarna. Det här systemet skulle dessutom sköta sig själv när det gäller det nuvarande problemet med 500-turneringar som har löjligt svaga startfält men ändå får dela ut massor av poäng. De riktigt bra spelare som nu väljer 250-turneringar framför 500-turneringar skulle nog i lite mindre utsträckning göra det kanske och man skulle givetvis också kunna krydda detta med att förbjuda startpengar så prispengarna i 500-turneringarna sköt i höjden istället. Då skulle allt vara klappat och klart.

Det här skulle faktiskt vara ganska lättlöst, och om atp styrts vinstdrivande är jag övertygad om att man hade gjort något liknande detta. För folk kan inte vara så dumma att man tycker att nuvarande system är det bästa. Men nu är det de bra spelarna som bestämmer hur det ska vara, och de bra spelarna vill kunna få startpengar i mindre turneringar utan att behöva bry sig om hur det går. Därför ser det ut som det gör och 250-kategorin som den är nu lär därmed försvaras till sista man, så att säga. Tyvärr.

Men det var ju inte alls det där jag skulle skriva om nu nej. Det är nog bara jag som kan sätta mig ner med tanken att skriva någon kort mening för att sen gå på finalen i Dubai men istället hamna i en episk utläggning om atp:s turneringskategoriuppbyggnad.

Nu så, Dubaifinalen var det.

16:00 Djokovic-Tsitsipas 1,34-3,65 Bethard

Det var nära att drömfinalen uteblev kan man ju säga. Lite illa ute var han när Monfils hade 6-3 och egen serve i andra sets tiebreak, Djokovic men det är verkligen fascinerande hur säker han är i returnerandet i såna lägen. Hur ofta ser man Djokovic misslyckas med att få bollen i spel när han är maximalt pressad? Det är inte ofta, så mycket kan jag säga. Man får nästan plocka fram det där gamla hederliga J-O Waldner-citat i form av ”kändes det kört när du låg under 15-20 i avgörande?”, ”nej vadå, jag hade ju serven”. Lite så känns det ibland med Djokovic, fast tvärtom. När man som Monfils står med två servar för att vinna matchen. Det kommer liksom inte bli någon utdelning på serven i såna lägen. Det ska spelas om det.

2-2 i inbördes möten. Betyder givetvis mycket för Tsitsipas att han slagit Djokovic två gånger. Hur mycket det betyder för Djokovic att han förlorat mot Tsitsipas två gånger kan väl däremot diskuteras. Jag tror inte han är särskilt rädd och det ska noteras att Tsitsipas vunnit två matcher. Djokovic har slaktat Tsitsipas en gång och krossat honom en gång. Oklar skillnad där kanske men lite skönare att bli krossad än slaktad skulle jag säga.

Det är inte många som har lätt för Tsitsipas. Det går nästan inte. Han har ingen svaghet på det sättet att det går att ha det. Samma med Djokovic förstås. Det går inte att ha lätt för någon som kan allt.

Hur blir det här då?

Tsitsipas brukar vara en rackare på att anpassa sitt spel efter nivån. Han kan se ganska fladdrig ut i duellerna i lågt tempo mot svagt motstånd men när motståndet sen är starkt blir det liksom ingen skillnad. Han är inte känslig för temposkillnader överhuvudtaget. Han är lika bra oavsett vad han får emot sig i princip. Det gör att Tsitsipas ofta presterar bra mot de bästa spelarna.

Djokovic får passa sig för att bli för försiktig när han möter Tsitsipas. Han har en tendens, det är väl hans egentligen enda lilla svaghet, att han ibland blir för försiktig, lite bekväm, och vill vinna genom att motståndaren slår bort sig snarare än att vinna på att han är bättre. Så var det mot Monfils igår. Djokovic hade kunnat pressa upp tempot och börjat styra Monfils om han velat, men han kunde inte förmå sig att göra det och när Monfils för dagen spelade så fantastiskt bra höll det på att sänka honom. Ännu viktigare här skulle jag säga. Tsitsipas attackspel är så pass bra att det ger Djokovic enorma problem om han blir försiktig och är det något Tsitsipas kan så är det att identifiera lägen när de kommer. Han är fantastisk på det, att snabbt se exakt när det är läge att attackera och han är också bra på att värdera hur skarpt han behöver attackera. Så Djokovic ska vara på hugget här. Han ska se till att hålla press på Tsitsipas för gör han det, om han är den som pressar, Tsitsipas har ett mycket bättre försvar än man kan tro men det är absolut inte bra nog för att stå emot Djokovic malande.

Vad tror jag om utgången då?

Där är det väl alltid mest intressant att utgång från oddsen. Djokovic står i 1,34 här på Bethard just nu. Givetvis precis som alltid högst odds av alla spelbolag i hela världen. Man ska inte spela på tennis någon annanstans än här. Och i det här fallet tycker jag att man med gott samvete kan spela på Djokovic. Jag tycker att helhetsintrycket av honom den här veckan är gott och han var absolut inte dålig igår. Han gjorde en fullt duglig match. Jag tror inte att Tsitsipas kommer komma upp i samma nivå som Monfils gjorde igår och jag tror också att Djokovic kommer vara lite mer på hugget idag. Han påverkades nog lite negativt igår av att han vet att han inte kan förlora mot Monfils. Att han inte tog situationen på allvar förrän en bra bit in i andra set. Det kommer inte alls vara så idag mot Tsitsipas.