Jag är ju onekligen den första att påpeka hur allvarlig situationen med smittan samhället är. Jag började hålla mig och min familj hemma ungefär en vecka innan det från statligt håll ens började andas om att det vore bra om folk började ändra sina rutiner en aning. Det säger inte att jag är något slags smittskyddsgeni utan med att jag är rädd för det mesta här i världen som kan skada mig. Och kanske något om att man borde lyssnat lite mindre på räknenissar och lite mer på hur det faktiskt såg ut i den övriga världen. Vi var inte först på bollen, så att säga.

Det påverkar ju onekligen tennisen också det här. Inga turneringar på någon professionell nivå på två månader, minst. Jag ska erkänna att jag börjar känna mig mer och mer hoppfull om att vi kommer kunna gå igång med tennis igen under det här året. Andra delen av sommaren känns mer och mer realistisk för att man ska kunna dra igång delar av turneringar skulle jag säga. Bara en supergissning, men det känns inte så kört som det gjorde för någon vecka sen i alla fall.

Om man nu tror på den kalkylen. Att det här uppehållet kommer vara i 3-5 månader någonting. Vad borde man då göra nu?

Träna givetvis. Träna, träna, träna.

Jag ska först säga att jag har full respekt för om man som tennisspelare väljer att göra som vi ytterst vanliga dödliga människor gör, att hålla sig hemma, inte gå ut alls.

Men om man som tennisspelare väljer att göra som större delen av befolkningen tyvärr gör. Att försöka hålla igång sitt livs som vanligt så mycket som det bara går. Då kan jag faktiskt inte fatta att man gör något annat än att lägga in sig själv på ett riktigt brutalt, långt, träningsläger. En försäsong, om man så vill. Något tennisen nästan inte har annars. Man har ett par månaders uppehåll på vintern, men då är uppfattningen att man som spelare ska vila snarare än försäsongsträna.

Nu har man som spelare en sällan skådad chans. Många, de flesta, kommer ta det lugnt under den här perioden. Se det som ledighet i kombination med att bidra till att minska smittspridningen genom att hålla sig hemma. De som gör så kommer inte bli bättre.

De som däremot förlägger sin karantän till någon av tennishallarna runtom i Sverige, de kan däremot när att drar igång igen befinna sig på en helt annan nivå. Har man hållit till på futuretouren i massor av år kanske man kan lyckas förbättra sig ett litet snäpp och smyga in på challengertouren, vinner man inte matcher på challengertouren i vanliga fall kanske man med en liten förbättring kan göra det när allt drar igång. Och även på lägre nivå. Är man rankad 50 i Sverige i sin ålder nu kanske man om ett halvår är 20 om man kör stenhårt och förbättrar sig samtidigt som de andra står stilla.

Tyvärr har jag sett en hel del annat i sociala medier senaste dagarna, och det är därför jag skriver den här texten.

Spelare som normalt är ute och harvar på tennisens bakgårdar helt utan framgångar och helt utan att tjäna pengar verkar istället ha helt andra planer för de närmaste månaderna. Det verkar vara mer regel än undantag att man under denna period tänkt sig att extraknäcka som tränare på sin hemmaklubb. Absolut, det kan väl ses som bra att man försöker hjälpa andra, och att vilja tjäna lite pengar kan man knappast hacka på. Men det man ska veta med det senare är att spelarna på fråga normalt absolut inte går plus ekonomiskt på sin tennis, så varför ska man fokusera på att gå plus nu när man inte kan tävla? Jag tror inte man kommer tjäna några miljoner riktigt på att stå och bolla mot pensionärer i sin lokala tennishall och investeringsmässigt vore det utan att överdriva en aningen bättre investering att ägna denna tid åt att ta sitt livs möjlighet att komma ikapp sina konkurrenter.

På tal om ekonomin vore det ju ett rätt bra sätt att försöka skaffa sponsorer, för övrigt. Kanske inte det lättaste i världen just nu, men de där som annars skulle stå och bolla med spelarna på hemmaklubben kanske ännu hellre skulle kasta in några tusenlappar så spelaren istället kunde ägna sig åt stenhård träning under dessa månader. Jag hade i alla fall tyckt att det känts klart mer givande.

Vi får väl se. Jag hoppas att åtminstone någon svensk tar chansen, för det är verkligen en chans det här, inget snack om den saken.