Det måste vara jobbigt ändå. Att vara så overkligt god, så totalt perfekt, att man till slut inte kan trumfa sig själv.

Utan att spåra ur fullständigt, och säga saker som man själv inte ens tycker.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt.

Jag tycker ju personligen att Kyrgios för en gångs skull är lite rolig, för det är liksom så tydligt att Federer inte på något minsta sätt har en majoritet, varken av spelarna eller några andra, med sig här. Sen får han en helt otrolig mängd hejarop av detta, och perfektionsauran fortsätter växa, men jag tycker ändå det känns märkligt. Han behöver inte det här. Han är redan världens mest populära idrottsman. Han behöver inte söka mer popularitet.

Det ska säga att han någon timme senare backade. Det handlade plötsligt inte längre om att man skulle spela samma turneringar eller något sånt utan att man skulle slå ihop ATP och WTA till en organisation, vad man nu skulle få ut av det. Men man skulle fortsätta spela i separata turneringar. Verkligheten kom väl kanske ikapp honom och han försökta rädda sig från den värsta dumstruten kanske, vad vet jag.

Varför är det så dumt då?

Ja, var börjar man.

För det första är väl tennis den av alla idrotter som finns som kommit längst i jämställdhetsarbetet. I alla Grand Slam-turneringar är det samma prispengar för män och kvinnor. Det är fantastiskt på sitt sätt, särskilt när man jämför med hur det ser ut i andra idrotter. Hur procent får damlagen som vinner Champions League i fotboll av det som herrlagen får för att vinna samma turnering? Jag skulle tippa på en bra bit under en procent. Där håller man isär det och går på hur mycket herrarnas kontra damernas turnering drar in och delar ut prispengar därefter. Mycket komplicerat. Min grunduppfattning är att marknaden ska avgöra. Om en företeelse inte tilldrar något intresse och därmed inte drar in några intäkter ska man i grunden inte vara där och skjuta till pengar av någon slags välgörenhet och då ska det egentligen inte spela någon roll om det är damidrott eller herridrott på låg nivå. Jag tycker exempelvis inte att man ska knuffa ner alltför mycket pengar från ATP-touren till challegertouren, för challengertouren drar inte in några pengar. Man kan göra det för att spelarna ska klara sig, och man ska kunna ha med några slagpåsar i de stora turneringarna därifrån, men mer än så ska det inte vara. Spelarna som spelar på challengertouren bryr sig ingen om, och att de då ska tjänar många miljoner kronor per år bara för att de är bra, men ingen bryr sig om dem, det är fel. Det tycker jag inte. Samma sak med prispengarna i Grand Slam-turneringarna. Jag tycker inte att spelarna ska få något för att förlora i första omgången, för då har de inte tillfört något.

Samtidigt som man givetvis måste göra allt man kan för att det ska gå åt rätt håll. Att så fort damidrott tilldrar sig intresse ska man göra allt för att knuffa på för att fortsätta öka på det intresset, något som man varit fantastiskt bra på inom just tennisen. I tennisen har nog damtennisen haft fantastisk draghjälp av att herrarna och damerna spelat de stora turneringarna på samma plats. Sen är vägen fantastiskt lång innan damerna faktiskt har samma intresse kring sina turneringar och därmed drar in samma intäkter. Det syns bland annat på att de inte är nära samma prispengar som herrarna när de spelar turneringar på en egen spelplats, så att säga.

Och nepp, det här har ingenting att göra med att jag vill förstöra för damtennisen. Jag tycker att man ska vara stolt över att tennisen har kommit så enormt långt jämfört med andra, och inte stressa fram saker som inte blir bra. Jag tror absolut att det kan vara möjligt att ha en organisation som styr allt i framtiden, men då tror jag att man måste ha nått dit där intresset och intäkterna är väldigt jämna mellan herrarna och damerna, annars kommer det bli otroligt komplicerat. Dessutom tror jag inte att en sådan organisation kan vara medlemsägd, som både ATP och WTA är. För det kommer alltid att knorras, att bråkas, om att den ena sidan drar in mer pengar och att då allt ska vara rättvist hit och dit, det blir otroligt svårt om det inte är en annan typ av organisation. Det skulle vara möjligt om organisationen var motsvarande den i UFC eller liknande. Allt drivs som ett bolag och det sitter en nisse högst upp och bestämmer vad folk är värda. Då skulle det vara möjligt annars inte.

För säg att ATP och WTA blev en organisation. Hur skulle man då motivera att damernas prispengar skulle vara lite lägre i de turneringar där de spelar på en egen spelplats? I min värld är det omöjligt och helt fel. Om man blir en organisation måste allt vara lika. Och jag undrar jag om Federer skulle ha med sig sina kompisar på att man sänker prispengarna i mastersturneringarna med säg en tredjedel, kanske till och med hälften, för att damerna ska kunna ha lika stora prispengar som herrarna. Jag tror han skulle kunna få lite problem där.

Men han träffar säkert sitt mål, Rågge. Han blir inte direkt mindre älskad för det här. Nadal hängde också på honom. Och många, många, många andra. Det är ju lite sådär. Om man inte håller med Federer om det här så faller ju ens egen godhetsaura. Om man inte har någon så går det ju emellertid utmärkt. Jag tror inte Kyrgios någon gång riktigt jobbat för att få folk att tycka om honom och därför kunde han kosta på sig ett lite roligt svar på Federers fundering.