Agnarna skiljs från vetet

Det kanske inte är mycket svårare än att det är i såna här tider man ser vilka som fortfarande har förståndet  intakt. Och vilka som blivit galna på riktigt.

Federer fyrade häromdagen av sitt uttalande om att man borde slå ihop ATP och WTA. Han backade lite senare när han förstod hur dumt det var och landade till slut i slutsatsen att det mer var något övergripande förslag om att kvinnliga tennisspelare måste få mer resurser men nja, det blev väl inte så bra det här.

Djokovic hade häromdagen på sig den riktigt stora foliehatten när han berättade att det kan bli problematiskt om det kommer ett vaccin och det krävs att man ska ha tagit detta för att få resa fritt till andra länder. För han tänkte ju inte vaccinera sig. Vaccin är dåligt. Rätt intressant faktiskt hur nästan alla typer av foliehattar landar i just den slutsatsen, att vaccin och även mediciner i allmänhet är dåligt. Är man tokig så verkar det vara en av favorittokigheterna.

Djokovic har dock inte nöjt sig med den tokigheten utan han har lett något slags förslag där man…ja, jag vet inte riktigt vad det är man tänkt sig göra faktiskt men det är någon slags Robin Hood-fond han tänkt skapa inom tennisen. I dessa svåra tider har tanken varit att de bästa spelarna ska sätta in pengar i en fond och att de dåliga spelarna sen ska få pengar från denna fond. Inga förpliktelser eller något sånt. De ska bara få lite pengar helt enkelt, varken mer eller mindre.

Nadal då?

Nadal har inte lanserat några egna förslag, men han har gett öppet medgivande till Federers idé, innan Federer backade i alla fall. Och när det gäller Djokovic fond har han i alla fall inte motsatt sig förslaget.

Kort sagt, världens tre bästa spelare och även tiderna tre bästa spelare har visat sig vara mer eller mindre tokiga under detta uppehåll. Kanske är det så att det bara är så att när han uppnått allt så försöker man uppnå mer. Inte för att det finns något mer att uppnå eller att det man försöker uppnå är smart utan mer att man bara inte nöjer sig. Federer är troligen världens totalt sett mest älskade idrottsman, men han nöjer sig inte där. Han måste ändå försöka bli mer omtyckt. Djokovic? Ja, jag vet inte. Problemet med vissa av foliehattarna är väl att de inte nöjer sig med att vara just foliehattar utan att de även försöker övertyga andra om att sätta på sig foliehatten och då blir det ju riktigt tokigt. Eftersom deras tokigheter i deras värld ju är det självklara, medan det i andras öron framstår som så långt ifrån verkligheten att det knappt går att lyssna på. Nadal, ja han har ju inte sagt emot dem, och det är tillräckligt dåligt för min del.

Men positivt då att det finns hopp för ungdomen. Thiem har sagt ifrån och det på bästa sätt.

Det är ju en självklarhet förstås. Det finns inte minsta lilla mikroskopiska anledning till att de bästa tennisspelarna i världen ska ordna ett skyddsnät åt de sämre tennisspelarna, som de inte har någonting att göra med. Dessa sämre spelare har sina egna skyddsnät i sina egna länder, precis som alla andra. Om man drog ett sånt här förslag inom något annat hade det framstått som så dumt att ingen ens hade lyssnat. Skulle världens mest framgångsrika musiker börja ge pengar till lokala trubadurer under svåra tider? Det kan de ju får göra, men om någon lanserade idén om en fond som skulle ha som mål att avlöna hela världens mer eller mindre dåliga musiker, då hade diskussionen liksom varit över där.

Jag gillar också att han är så tydlig, allt som behöver sägas finns egentligen i rubriken.

Det skulle handla om att ersätta tennisspelarna för inkomstbortfall. Det skulle inte handla om att ge människor en möjlighet att överleva under svåra tider direkt.

Det är tuffa tider för många. Många blir av med jobben och så vidare. Ännu fler blir permitterade. Med andra ord, man får räkna med att det är lite tufft just nu, och att då ge pengar till folk som normalt sätt ägnar sig åt att resa runt världen och spela tennis, jag har liksom så svårt att tro att det är de som har det värst. Och ska man vara helt ärlig, snacket inom tennisen får ofta att man måste vara topp-100 i världen i tennis för att tjäna pengar. Det stämmer inte. Är du topp-100 tjänar man riktigt bra pengar. Är man topp-150 tjänar man bra pengar. Är man topp-200 tjänar man pengar. Är man utanför de 200 bästa börjar det kanske bli lite tufft, men man klarar det. Ska man däremot tro de som skriker högst i vanliga fall så klarar sig spelare som inte är topp-100 knappt ekonomiskt ens i vanliga fall. Med andra ord, då borde det väl vara superbra för dem ekonomiskt att de slipper åka runt och spela tennis? Eftersom de inte tjänar några pengar på sin tennis? Det stämmer ju inte. Men komiskt att de som i vanliga fall skriker om det nu skriker om att de måste räddas ekonomiskt.

Thiem säger det enda sunda i situationen. Vafan ska ja ge dem pengar för? Det är knappast de som behöver dem mest.

Och ja, precis så är det förstås. Det finns de som har det otroligt mycket värre just nu än vad de medelmåttiga tennisspelarna har det och ja, jag vet inte, jag har aldrig varit i situationen, men jag tror att man som Thiem känner att man har väldigt lite gemensamt med spelarna som åker runt på challengertouren och är allmänt medelmåttiga. Jag tror att han känner en ganska mycket större samhörighet med de som har det allra tuffast i hemlandet eller till och med hemstaden, och varför i hela världen ska han då ge sina pengar till de medelmåttiga tennisspelarna.

Bra Thiem, och jag börjar bli otroligt irriterad på de andra.