Det funkade ju hur fint som helst

Ni minns min text häromdagen, om hur jag tror att det kommer bli under det här lätt speciella året och tennisåret.

Jag tror kanske inte att det blir någon mer riktig tennisturnering. Det ska man inte ge upp kring, men risken är nog överhängande att man får sikta in sig på Australien i januari.

Men med det inte sagt att det inte kommer spelas tennis för tennisen är redan igång och igår fick vi se ett bevis på att det kommer att funka, för det funkade igår.

Det är inte som vanligt. Det är ingen publik. Men jag måste ärligt säga att jag igår fick lite stöd för det jag ofta tänker, och ibland säger. Tennis är en tv-sport. Inte en livesport. För det störde mig väldigt, väldigt begränsat att de där hundra människorna som normalt tittar på lite mindre matcher saknades. Det spelade faktiskt ingen roll alls.

Men om det skulle varit Djokovic-Federer då? Då är det inga hundra åskådare direkt.

Nej, men tänk er Djokovic och Federer i den där tennishallen i klippet ovan. Det hade varit hur coolt som helst, bara på ett annat sätt. Det hade känts som att de spelat i ens vardagsrum och med tanke på hur många gånger vi sett dem spela på de stora arenorna med de stora åskådartalen, för min del hade de gärna kunnat få spela i mitt vardagsrum som lite variation.

Några andra grejer som man nu bara kan säga att de helt enkelt funkar:

  • Man spelar tresetare först till fyra gem i dessa matcher i Tyskland. Det är helt rätt väg för tennisen att gå. Det går i min värld inte att säga emot längre. Kanske inte tresetare till fyra. I vissa typer av turneringar kanske. Man kanske till och med under en dag skulle kunna spela bäst av tre matcher först till fyra gem för att göra det riktigt rafflande. Men först till fyra istället för sex, jag skulle faktiskt inte förvåna mig om tennisen landar där rakt av en bit in i framtiden för det är egentligen svårt att försvara den lilla seghet som först till sex innebär. Jag som älskar tennisen som ett långsamt spel tycker ju egentligen om det, men majoriteten kommer föredra först till fyra, det är det inget snack om.
  • Man spelar utan fördel, det vill säga avgörande poäng vid 40-lika. Som man gör i dubbel i vanliga fall alltså. Samma sak här, det är helt enkelt totalt sett bättre. Inte bara det att man slipper de episkt långa gemen som kan bli av att man måste vinna med två från 40-lika. Det har jag inget emot. Som sagt, jag gillar när det är långsamt. Nej, fördelen med att spela utan fördel är att det blir en helt annan puls i gemen. När servaren har 30-15 i vanliga fall känns vägen till break väldigt lång. Vid 30-15 utan fördel räcker det för returneraren att vinna två av de tre närmaste för att ha en breakboll och det är verkligen stor skillnad i vilket fokus som servaren måste ha. Och det är bra. Servegem som hålls på rutin är en av de saker jag kan tycka är lite trist med tennis.
  • Inga bollkallar. Titta vad bra det funkar. Nu måste man bara hitta en teknisk lösning som suger åt sig bollarna.
  • Inga linjedomare heller. Jag tycker det är så vansinnigt skönt för ögonen att det inte är en massa löst folk som rör sig runt banan. Funkade utmärkt att huvuddomaren dömde tillsammans med spelarna igår. Det är grus, därmed lite lättare och det skulle givetvis vara svårt i tävlingsmatcher kanske men hawkeye finns ju så ja, linjedomarna, dem klarar vi oss utan.
  • Det här handdukstorkandet. Nadal torkar sig mellan varje poäng och så vidare, ni vet. Igår fanns det inga bollkallar som sprang med handdukar och plötsligt så behövde spelarna inte alls torka sig. Det var väl fem gånger totalt under hela dagen, åtta matcher, som en spelare torkade sig under gemens gång. Bara att plocka bort. Inga handdukar på banan, punkt.

Nu låter det givetvis som att jag ramlat och slagit i huvudet under natten och blivit maniskt positiv. Det har inte hänt. Och nej, det var inte tidernas upplevelse att titta på dessa träningsmatcher igår men helt ärligt, det handlade inte om förutsättningarna. Det handlade om att inte spelarna var så bra. Om man på något sätt hade kastat in atp-spelare på samma bana och fått matcherna att betyda något, då hade det varit en upplevelse i nivå med vanlig, ordinär, halvtråkig atp-tennis skulle jag säga.