Vi är igång, vänner och jodå, precis som väntat funkade det precis hur bra som helst.

Tennisen har en stor styrka i att publiken som tittar i allmänhet är helt värdelös. Den är liksom ingenting. Det finns många andra idrotter som har oduglig publik. Men tennisen, publiken på tennis är med ytterst få undantag liksom ingenting. Man hejar inte, man är inte särskilt engagerad, man äter inte ens. Just ätandet och drickandet brukar åtminstone kunna vara någorlunda sevärt i den amerikanska lagidrotten. Alla vet nog hur mycket publiken betyder för Allsvenskan i fotboll och så vidare. Vissa idrotter, eller delar av idrotter, är totalt beroende av sin publik. Det är väl därför just Allsvenskan havererat som den gjort i år. Det går liksom inte att titta.

När det nu är tomt på läktarna på tennisen så, ja, det är väl…som vanligt, ungefär. Det är verkligen ingen jättestor skillnad. Man är van vid att se många, många tennismatcher med ungefär den här inramningen. Det vill säga ingen publik som tillför något. Tennisen är mycket väl anpassad för det här.

Dessutom, på plussidan.

Jag har ju skrivit en del om hur situationen med bollkallarna urartat på senare år. Hur spelarna blivit chockade, ibland lackat ur till och med, när dessa barns service varit undermålig. Exempelvis om de gett spelaren åt fel håll, på fel sätt, om de varit för långsamma med att hämta en banan åt spelaren, och så vidare. Bollkallarnas uppgifter har gått från att hämta bollarna till att vara någon slags slavar åt spelarna och det har emellanåt varit direkt smärtsamt att se hur det blivit.

Tänk, nu klarar spelarna plötsligt av att hämta sin egen handduk, hämta sina egna bananer, och så vidare. Otroligt, för det har de ju inte gjort när de haft barn som passat upp på dem.

Bollkallarna har gått från fem per match till tre per match och deras uppgift har gått från att vara slavar till att samla upp bollarna. Kanon, tycker jag. Hoppas man kan bibehålla något liknande när allt detta, kanske inte är över, men åtminstone under någorlunda kontroll.

Det där ovan är bra, men ännu bättre är att beslutet om att ta bort linjedomarna nu fattade sig självt. Inga linjedomare i den här turneringen och jag kan inte tänka mig att det kommer vara det i några stora turneringar framöver. Det är väl bara att se hur det blir liksom. Men får ett precist domslut som är fattat av en maskin på någon tiondel och det är sen detta domslut som gäller. Spelarna skulle aldrig få för sig att börja argumentera med en maskin utan de accepterar faktum och man får på så vis bort en massa gnäll som tar en massa tid. Huvuddomaren i stolen får också plötsligt en position där han eller hon behövs. Under senare år har huvuddomarens uppgifter i stort sett bestått i att hålla koll på barnen som är bollkallar samt ropa ut vad det står i matchen. Nu behöver domaren istället övervaka maskinen så den inte spårar ur och även om det inte har någonting med att döma tennis att göra så är det i alla fall en uppgift.

Så, till spelet.

Murray såg väl inte så bra ut va? Jag hamnade i någon slags padelturnering igår kväll som jag blivit inbokad på utan min vetskap sen lång tid tillbaka. Därmed har jag bara sett höjdpunkter från de tidiga matcherna men på plussidan, Murray kan slå spelare som Tiafoe som är rankade 50-100 i världen. På minussidan, hur ska den Murray som ser ut såhär kunna bli något som likar en toppspelare igen?

Struff krossade De Minaur. Det är en hårfin linje för De Minaur mellan att ha lite press i sitt spel, som han har när han är bäst. Då är han en riktigt farlig spelare. Men när han som igår enbart hamnar på bakfoten och springer och försvarar sig, då slår han inte bra spelare för de bra spelarna är numera för bra för att missa när de får så bra lägen. Men Struff, man måste nästan varje gång påpeka hur sjukt det är att han är så bra som han numera är.

Raonic, stort hår. Och rätt bra spel. Bra serve. Han snittade närmare 220 kmh på sina förstaservar. Det är svårt att stå emot det. Querrey, han är faktiskt inte så svag mot andra servekanoner som jag tycker han borde vara, men det passar honom ju inte. Hans slentrianpangande där han pangar bort ett par servegem per match, det funkar ju liksom inte när man har ett servemonster på andra sidan som bara står och väntar på en möjlighet. Raonis är väl inte framtidens toppspelare direkt. Han blev aldrig tillräckligt bra i spelet för att kunna tillhöra de absolut bästa. Han är 30 år gammal nu men jag tror samtidigt han mycket väl kan ha sina bästa år framför sig. Den absoluta toppen når han dock knappast. Men det kan ju vara rätt okej ändå.

Alla resultat, ni vet ju var ni hittar dem. Jag tycker inte jag ska behöva lägga ut resultaten längre riktigt. Jag tror inte riktigt att någon skulle gå till vamosrafa.se för att läsa hur det gått i en tennismatch. Det finns några bättre alternativ så att säga. Om man däremot vill ha lite åsikter om tennis, då finns det troligen inget bättre ställe.

Nu laddar vi om och i eftermiddag kör vi igen. Jag återkommer naturligtvis med införsnack innan dess.