Det var ett lite överraskande meddelande från ATP som kom ut, alldeles nyss faktiskt. Det var högst upp på mina sociala media när jag vaknade runt sjutiden. Sju, sovmorgon, bara en sådan sak. På tal om sovande så, tack för alla uppmuntrande meddelanden kring mitt eventuella frånfälle i Corona. Jag tror inte det var någon som tyckte synd om mig när jag för några dagar sen berättade att jag var krasslig. Så är livet för en hypokondriker. Ingen tar mig på allvar. Därför tänkte jag idag strunta i att skriva något, så alla får sig en rejäl tankeställare kring hur man hanterar oss hypokondriker.

Okej, nu blev jag väl raljant. Det är olämpligt. Det som de demonstrerar och kämpar mot i USA är förstås exceptionellt viktigt, och man ska inte riktigt blanda ihop det med något så banalt som min hypokondri. Personligen måste jag säga att jag både förstår det och inte förstår det, hur de lyckats hamna så snett som de gjort i USA. Jag förstår att det är ett annat klimat. Där polisen ibland känner sig hotad och måste göra en avvägning kring om den ska skydda sig själv eller chansa på att det löser sig ändå. Samtidigt som det man nu sett på bilder, där poliser i princip ohotade bara skjuter folk, så snett ska man ju liksom inte kunna hamna. Samtidigt som, i min värld så har man ju alltid ett val att göra. Lyder man inte polisen, då kan det gå dåligt, och i de flesta fall har det väl ändå handlat om folk som mer eller mindre inte lytt polisen.

Vad tycker jag om idrottsmännens roll i det hela då?

Först av allt ska jag väl säga att jag tycker att tennisen gjort det så himla bra som inte blandat sig i det här. Tennisen har en historia av att helt hålla sig utanför politiken och det klarade man, fram till inatt. Nu föll man igenom. Jag återkommer till varför jag tycker det är att falla igenom.

Det jag har väldigt svårt för i såna här sammanhang är när man försöker verka som att man gör något, men man gör i själva verket inte ett skit.

Jag satt och väntade på just den där basketmatchen igår kväll vid 10-tiden när Bucks valde att stanna i omklädningsrummet och vägrade spela. När de väl kom ut och skulle göra ett uttalade pratade de i svajiga termer om att något måste göras och att de inte ville spela idag. De andra lagen följde sen efter, basebolligan följde efter, hockeyn stod emot och spelade, men tennisen föll alltså i morse igenom.

Jag följer ju basketen noga. Basketen som är den idrott som driver på allt detta vilket förstås är helt naturligt. Black lives matter handlar förstås om precis vad det låter som, att svarta liv betyder precis lika mycket som alla andra liv vilket är en sån självklarhet att det förstås är helt sjukt att någon ens måste säga det.

Det jag bara inte förstår är varför man inte ser till att verkligen göra en förändringen.

Många av basketspelarna pratar om vikten av att gå och rösta, det är ju val i USA snart, så läget att få till en förändring kunde knappast vara bättre. Men dessa spelare, flera av de allra största, nöjer sig med att säga att folk ska gå och rösta. De flesta förstår nog vad de tycker man ska rösta på, men de säger det inte.

Idrottsmän, och kändisar i allmänhet, skulle ha en extrem makt att påverka folk om de bara slutade tala i tungor. När de största basketspelarna, några av de största idrottsmännen i världen säger åt folk att gå och rösta så jodå, några påverkar de säker och några fler går och röstar. Jag tror också att de röstar ”rätt” i dessa stjärnors ögon. Men de missar den lilla detaljen att om de verkligen vill få sina anhängar att gå och rösta så måste de säga, ”gå och rösta, och ge fan i att rösta på Trump”. Så får det genomslag. Då måste folk välja sida. Då förstår alla som avgudar dessa idrottare att om de väljer fel sida ställer de sig emot sin hjälte, och det vill de inte.

I min värld är alla former av förändringar i samhället kopplat till politik. De vill få till en förändring i samhället och jag antar att de inte vill göra det med hjälp av våld. Att då låsa in sig i omklädnbingsrummet och sen mumla om att man är trött på det här, det räcker liksom inte. Se till folk vad de ska göra. Då har de gett sig själv största möjliga chans till en förändring. Nu gör man det halvdant och då tycker jag lika gärna att det kan vara.

På tal om halvdant. Bucks, som var det lag som drog igång det här igår kväll, röstade senare inatt emot att löpa linan ut och inte spela mer i år. De vill köra på. De ville inte spela match fem mot Magic vilket är så sunkigt kalkylerat. Bucks är ligans bästa lag i år, Magic är det sämsta laget i slutspelet som dessutom tappat några viktiga spelare inför slutspelet. Nu blev gårdagens match till slut inställd snarare än att Magic vann på walkover, men Bucks hade ändå haft två matcher på sig att avgöra och ta sig vidare. Det var inte en avgörande match de valde att stå över. De valde att göra det halvdant. Två lag röstade däremot för att ställa in slutspelet helt och hållet från nu. De två främsta favoriterna, Lakers och Clippers, båda från Los Angeles. Jag tycker det hedrar dem. Att säga att nej, nu spelar vi inte längre överhuvudtaget innan det händer något. Det är något. Att som Bucks ena stunden säga att man vill göra något, och sen nästa stå och säga att nej men vi ville bara verka som att vi ville göra något, vi vill spela vidare. Det är vekt.

Tennisen då?

Att säga att det blir komiskt är förstås fel. Det här är inte direkt ett ämne som hänger ihop med komik. Det som ligger bakom allt detta är så hemskt att det inte ens går att förstå. Men alltså, tennisen och ATP har inte gjort ett skit. De har hållit sig helt utanför. De har inte varit med. Men nu, från ingenstans, ska de alltså göra såhär. Helt utan att någon spelare är inblandad i rörelsen, helt utan att någon spelare är engagerad. Och som ni ser, här handlar det inte direkt om att ställa in någon turnering eller något sånt. Man tar en vilodag, en vilodag som det finns perfekt utrymme för då det ju fanns ett par dagars luft i schemat här inför US Open.

Det är liksom som att följa efter den coola killen eller tjejen i skolan det här, helt utan att ha en aning om vad man håller på med. Jag tycker det är rätt värdelöst. Att ta ställning för förändringen och kanske också försöka göra något åt det är förstås hur bra som helst, men helt ärligt, finns det någon som tror att en vilodag i en tennisturnering kommer ändra på något? Jag har lite svårt att tro det, ärligt talat. Jag tycker det är lite att falla igenom det här. Man har lagt en plan om att man ska hålla sig utanför, och sen tar man någon slags ögonblicksbeslut om att helt ändra riktning. Knepigt.

Ska man säga någonting förmildrande så är det väl lite så, som det står i uttalandet, att det är USTA, alltså amerikanska tennisförbundet, som står bakom de här turneringarna i någon mån, och de känner förstås en större press på sig att göra något än vad ATP gör. Sen är det förstås ändå ATP som har sista ordet, men de klarade alltså inte av att stå emot.

Nu spelar det ingen roll det här. Vi får göra något annat ikväll. Och i USA kanske någon pratar om det och förstår vad alla idrottsmän menar när de pratar i tungor, att folk ska rösta vänster istället för höger. Det kanske kan ge någon hundradels procent på valresultatet den här kvällen utan sport, vem vet. Vi får väl se om det blir avgörande.

Fina semifinaler var det ja. Imorgon. Såhär gick det igår.

Jag tycker Djokovic såg väldigt bra ut faktiskt. Han hade en sån där kväll då han kunde slå otagbara vinnare helt utan att ta några risker. Då är han rätt svårtuggad. Och Struff som sett så fantastisk ut såg plötsligt högst medelmåttig ut. Det är sånt som händer när man möter tidernas bästa spelare.

Medvedev var väldigt arg igår. Medvedev är nästan alltid arg. Men igår hade han anledning att vara arg. Total kontroll i första set. Han hade Bautista så mycket i säcken som man kan ha. Han missade ingenting och Bautista kunde inte göra något för att komma ur det. Sen lyckades Bautista på något märkligt sätt få med sig andra och i skilje var Medvedev sen bara för arg, det gick inte. Lite är det väl så att fler och fler spelare förstått vad Medvedev försöker göra och därför är han inte så svårslagen som han var förra året vid den här tiden. Samtidigt var han klart bättre än Bautista, och då är man ju inte så tokig ändå så vi ska nog inte gräva ner Medvedev på grund av detta.

Krajinovic servade för matchen i andra och hade matchboll i skilje. Han har skallen som sin största svaghet så såna saker händer förstås honom oftare än de händer andra men svårsmält lär det onekligen vara.

Opelka knäskadad, trist för honom som hade en så fantastisk vecka. Knäskada andas ju kanske inte att han ska vara redo för US Open och sen är ju hans säsong i princip över. Oklart om han vet hur europeiska grusbanor ser ut.

Djokovic-Bautista och Tsitsipas-Raonic imorgon. Sen en rätt trolig final mellan Djokovic och Tsitsipas på lördag kanske. Blev en rätt bra turnering till slut det här med tanke på förutsättningarna.

Dagens miss, den stod Johnson för i dubbeln. Han hade nog inte sovit särskilt gott om det hade skitit sig efter det här.

Undrar om Johnson hade varit nöjd ifall de torskat efter den missen på matchbollen. Motståndarna bröt tillbaka och det hade kunnat gå hur som helst. pic.twitter.com/zqq1iivPk7

— David Thorstensson (@thorstenssonare) August 27, 2020