13 gånger. 13 jävla gånger. Det är det man måste prata mest om såhär års, för det är ju nästan en gång om året. Han vinner den här turneringen varje gång, nästan. Han förlorade mot Söderling 2009, om han hade två knän, ett knä, eller inget knä i den matchen, därom tvista vi ibland. Han förlorade mot Djokovic 2015, då har han lite under isen och Djokovic hade tagit över även på grus. Högst tillfälligt. Och så lämnade han wo 2016.

Sen har han vunnit resten.

2005, 2006, 2007, 2008, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2017, 2018, 2019, 2020.

Han har alltså vunnit turneringen fyra gånger i rad två gånger och fem gånger i rad en gång.

Det är inte rimligt. Det går inte. Det kan inte gå. Men tydligen, det går.

100-2 i matchstatistik. 98% vunna matcher.

Förlorade han i år något set den här gången, som 34-åring? Icke. Och då kastades ändå tidernas bästa spelare mot honom i finalen.

Nu är det plötsligt öppet kring vem som kommer betraktas som tidernas största spelare när de lagt av om några år, de här två. Djokovic kommer ha haft flest veckor som världsetta. Djokovic kommer också ha flest masterstitlar. Men Nadal kanske kommer ha flest Grand Slam-titlar, det allra tyngsta rekordet. Nu är han uppe på 20, och i och med att han verkar ha en automatisk varje år, nu fördröjs Djokovic övertagande av det rekordet. Djokovic var kanske bäst efter uppehållet, men han gick noll av två på Grand Slam-turneringarna. Eller noll av en kanske. Jag har svårt att se det som att US Open ens inträffat som det nu blev. Men Nadal fick med sig en och är nu tre före. Det försvårar det hela för Djokovic att hinna ikapp. Kanske slutar det med en helt jämn kamp mellan dem, att ingen någonsin lyckas avgöra liksom.

Finalen då?

Djokovic var inte perfekt som han annars alltid är mot Nadal. Det är väl den stora biten. Man förväntar sig att han alltid ska göra perfekta matcher mot Nadal. Då vinner han oftast. Men i den här finalen var han en vanlig version av sig själv och jösses vad uppäten han blev. Han hade ingen chans.

Det var typ fem minuter i början av andra set. Då lyckades Djokovic sätta maximal press på Nadal, Nadal började loopa upp bollarna, Djokovic började mosa ner dem, och det såg för en liten stund ut exakt som det gör när Djokovic krossar Nadal. Men Nadal kom ur det, och sen var det inget snack. Han tog baslinjen, Djokovic gjorde det inte, och Djokovic kunde bara inte stå emot. Djokovic var denna gång inte medveten om att det krävs att han kryper ur sitt vanliga skinn för att slå Nadal. Han försökte slå Nadal genom att ha sin vanliga kostym och han åkte på en högst välförtjänt stoppsmäll.

Efter matchen la Nadal upp ett klipp på sina sociala media där han mest pratade om den hemska situationen i världen och om hur han hoppas att det snart kan ordna sig så folk kan komma och se honom spela tennis igen. Det är så han är. Han tycker inte det är något speciellt det här. Jag tror inte det finns mycket till sammanhängande prestation för honom. Han är säkert nöjd med att han slog Djokovic igår, men där stannar det nog. Att han råkat vinna Franska öppna 13 gånger, äsch, det är väl ingenting sett till vad världen går igenom just nu. Troligen just detta som gjort att han kunnat vinna 13 i rad också. En normala människa som gör något flera gånger i rad börjar tänka. Tänka på hur omöjligt det är att lyckas med något många gånger i rad. Nadal tänker inte så. Han tänker ett slag, en boll framåt, och jag tror inte han gör sig till när han efter varje stor seger liksom bara plötsligt upptäcker att han vunnit. Han ser alltid genuint glad och lite överraskad ut när han vunnit, för jag tror inte ens han tänker tanken innan den sista bollen är inslagen. När han hade 6-0 6-2 6-5 och 40-0 i egen serve var det fortfarande en boll till som skulle vinnas och när han slagit in det där esset, DÅ hade han vunnit. Inte innan. Inte en jäkla sekund innan.

Man kan prata om att det är större marginaler på grus hur mycket man vill. Jag tycker egentligen det är helt meningslöst. Nadal har spelat tennis under en helt unik tid när alla tidernas förhållandevis största spelat samtidigt, och han har vunnit en av de absolut största turneringarna 13 gånger. Jag är alltid försiktig med att säga hur det kommer utveckla sig kvalitetsmässigt. Vi kommer uppleva bättre spelare än de här två under vår livstid. Utvecklingen går alltid framåt på alla fronter. Däremot, kan jag säga er, mina vänner, kommer vi aldrig uppleva en spelare som vinner en turnering 13 gånger. Inte den här turneringen och inte någon annan. Han är ett monster, Nadal. Ett snällt monster.

Jag hoppas så mycket att han den dag han berättar att det är över får den där bucklan postad till sig och att man köper in en ny. Jag tycker han förtjänat att aldrig behöva skiljas från den. Den är hans.