Man får ju börja fråga sig lite hur illa ute atp-touren egentligen är. Det är speciella tider nu, inget snack om den saken, men jag tror inte man kan skylla på det.

Senast en spelare inte ska vinna en Grand Slam-turnering gjorde det var 2014. Cilic vann då US Open. Jag minns faktiskt inte exakt vad som hände med Djokovic och Nadal då. Cilic slog Federer i semin i alla fall så han var inte helt befriad från svårt motstånd. Innan Cilic då. När vann en spelare som inte ska vinna en Grand Slam-turnering då senast? 2005 faktiskt, och då är vi alltså inte längre i modern tid. Då fanns inte Djokovic och Nadal, och då var det ju inga konstigheter. Federer vann allt under några år, men när det bara är en spelare att slå, då är det ju lite lättare.

I övrigt har Del Potro skrällt, Wawrinka har gjort det, Murray har vunnit, men det är spelare som ska kunna vinna Grand Slam-turneringar.

När det gäller mastersturneringar är det inte på samma sätt.

I nästan fyra år var det bara de bra spelarna som vann alla mastersturneirngar innan Cilic vann i Cincinnati 2006. Efter det har det egentligen varit en nedåtgående spiral.

2017 vanns fyra masters av spelare som inte ska vinna stora turneringar.

2018 också fyra. Av nio ska sägas. Så nästan hälften.

2019 samma sak, fyra av nio.

I år lite speciellt. Djokovic spelade Rom och Cincinnati och vann dem, men nu saknar han i Paris och vi får en svag vinnare i Paris. Medvedev har idag chansen att göra 3-3 med Djokovic på de sex senaste mastersturneringarna.

Hur många Grand Slam-turneringar vinner Medvedev? Inte så många kanske.

Varför skriver jag då detta just nu?

Jo, för att det man såg i Paris sent igår eftermiddag. Alltså, helt ärligt, när man ser Nadal inte bry sig om en match, vad i hela världen är det som har hänt då? Jag skulle påstå att han inte gick för fullt igår. Då har det hänt något. Det har hänt något med statusen på turneringarna.

ATP-turneringar, och därmed också mastersturneringar, har verkligen tappat något enormt i status de senaste åren. Att vinna en atp-turnering är ingenting numera. I stort sett vem som helst gör det. Titta bara på några av miniturneringarna som spelades under den tidiga hösten, den i Italien exempelvis. De spelade på en challengeranläggning, och det var inga spelare med. Mastersturneringarna? De stora spelarna har börjat stå över dem, och deltar de så ser det som träning eller förberedelse för de riktiga turneringarna, slamsen.

Det är svårt att peka på vad man missat egentligen. Kanske är det lite för många mastersturneringar och framför allt ligger de nog för ihoptryckta, så spelarna förbereder sig liksom inte för dem. Det är Indian Wells och Miami efter varandra, det är tre stycken på sommaren i rask takt, det är Kanada och Cincinnati efter varandra, sen Kina, ingen vill spela där, och så Paris på slutet när alla är slitna och bara väntar in slutspelet. Kalendern är i min mening dålig, men det är spelarna som styr den så de måste väl tycka att den är bra. Det är bara den lilla detaljen att spelarna är lite för korkade för att kunna bestämma sådana saker. Toppspelarna, som är de som bestämmer, prioriterar att de ska ha långa tävlingsuppehåll för att kunna vara lediga och trycka in några uppvisningsgrejer mellan turneringarna. Medan man i själva verket givetvis borde ha en mastersturnering per månad, så kunde alla spelare förbereda sig för dem.

Kanske skulle lösningen vara att blåsa upp kalendern helt och hållet. Fokusera mindre på att ha mastersturneringarna nära varandra. Fokusera mer på att de spelas på passande platser och underlag. Den i Shanghai exempelvis, den ska man givetvis ta bort om man ser till det sportsliga. Vilket man nog ska göra i och med att det spelar ingen roll hur många entusiastiska kineser man har, om spelarna slutar bry sig har man ingenting kvar. En masters på gräs är det nog dags för. Om man ska ha tre grusmasters borde de nog spridas ut lite mer. Kanada och Cincinnati borde dras ner till en. Paris och slutspelet borde skjutas isär mer.

Troligen skulle man också behöva titta på prispengarna och framför allt poängen. Mastersturneringarna är det största atp har. Slamsen är det ju ITF som äger. Atp:s flaggskepp håller på att falla ihop, och kanske borde man försöka boosta det med att dela ut 1500 rankingpoäng till vinnarna istället, för att göra turneringarna viktigare för spelarna än vad de är nu. Någonting skulle man väl också behöva göra med prispengarna. Jag menar, visst är Grand Slam-turneringarna överlägset störst, men vad får man för att vinna en slam nu för tiden, 30 miljoner kronor någonting? För att vinna en mastersturneringar är det några enstaka miljoner kronor. Man skulle nog som sagt behöva knuffa på litegrann. Det går. Golfen har inga pga-tävlingar där vinstsumman är mindre än 10 miljoner nu för tiden. Tennisen får nog försöka hitta på något för att komma ikapp.

Medvedev mot Zverev i final idag i Paris. Hade de stora spelarna brytt sig om turneringen hade det inte varit så, det är bara så, och det tycker jag gör att det känns aningen sömnigt.

Och jodå, innan ni skriver det i kommentarerna. Thiem vann ju något som trots allt hette US Open för någon månad sen men jag säger som Trump, de stal turneringen. Den har aldrig hänt, för det var inte rent spel kring vem som vann. Den riktiga vinnaren blev bortfuskad.