Det var det. Det var säsongen 2020. Det var väl inte så kul. Jag vet inte vad man ska minnas som någon slags höjdpunkt faktiskt. Tennis utan publik fungerar inte, precis som all annan idrott utan publik. Bortsett från golf kanske. Jag skulle säga att golfen är den enda idrott som tagit sig helskinnad ur allt detta men till och med där märkets det häromveckan hur mycket roligare det såg ut när det plötsligt stod några människor ute på banan och tittade.

Deppigt?

Kanske det, men man ska komma ihåg att jag för ett halvår sen skrev att det inte skulle bli något mer spel i år. Att det föreföll helt osannolikt att det skulle kunna spelas turneringar innan ett vaccin kom. Så blev det inte, och att vi ändå fick lite spel i år. Ganska mycket spel egentligen. Vi fick till slut tre av fyra Grand Slams, vi fick ett gäng mastersturneringar, vi fick något som kanske kan ses lite av ett genombrott av Thiem och Medvedev. Nadal vann sin hundrade Franska Öppna-titel. Djokovic var bäst, men det kanske var hans gud som straffade honom lite för hans galenskaper under sommaren. Han fick nämligen inte med sig så mycket vettigt i titelväg trots att han som vanligt var bäst.

Så det var väl bara en bonus det här, och om man jämför med att inte få se det som vi fick se de senaste månaderna, det här var ju mycket trevligare ändå. Och när man ser tillbaka på slutspelet, det var lite värdigt ändå. De fyra bästa spelarna var i semi, utmanarna möttes i final, och Medvedev visade att han precis som Thiem nu är nära de bästa. Nu är slutspelet lite hittepåigt om man frågar mig och Thiems US Open-titel räknas förstås inte, men det blev fyra olika segrare i de fyra största turneirngarna i år, om slutspelet kan räknas dit, och lite intressant ändå. De är uppe och nosar nu, Medvedev och Thiem. Inte helt ointressant att kasta in Federer i den där mixen efter nyåret. Han kommer i alla fall inte vara långt bakom de fyra. Frågan är om han kan spränga sig in mellan dem eller om han får jaga dem. Det återstår att se. Sugen på att se honom spela igen är man i alla fall.

Australian Open härnäst. Preliminärt sista veckan i januari som startdatum låter det som. Lite försenat alltså men inte mycket om det nu blir så. Det verkar som att man tänker skippa kvalet och det är förstås helt rätt. Det är nämligen inte smittoläget i Australien som är problemet och det är väldigt intressant. Det är spelarna som är problemet. Australien har på senare tid lyckats så pass bra att man inte är så intresserad av att få in människor utifrån till sig. Kontakten med varandra är ett mindre problem då i princip ingen verkar vara sjuk där längre. De har haft idrottsevenemang med fullsatta läktare senaste veckorna. Inte alla idrottsevenemang, men de har haft det. 50 000 åskådare var det på någon match nyligen.

Med andra ord, det är spelarna som kommer behöva bunkras in men publik på läktarna under Australian Open känns väldigt troligt. Kanske inte fullsatt, men det skulle förvåna om det inte blir publik.

Ljusare tider väntar gott folk på alla håll och kanter. Vi får kämpa på i några månader till, sen kommer det bli bättre, inte minst på tennisfronten.

Här på vamosrafa.se kan vi nog vänta en ganska lugn månad av olika orsaker, men titta ändå in. Det kommer komma lite allt möjligt när man minst anar det.