Det är illa nu. Till och med de krystade rekorden håller på att försvinna från Federer.

Här snackar vi hittepårekord. Flest årsavslutningar som topp-2 i världen. Men det är ju också precis den här typen av rekord som Federer jagat, och som folk pekat på för att framställa honom som den bäste och störste någonsin. Nu tror jag väl i och för sig att den debatten mer eller mindre självdött. Jag tror inte att någon längre ser Federer som varken störst eller bäst.

Flest Grand Slam-titlar – Fortfarande delat Federer-rekord.

Flest veckor som rankad nummer ett i världen – Federer har det fortfarande. Coronan stoppade Djokovic från att gå om i år då man frös rankingen och inte räknade veckorna under uppehållet. Djokovic behöver nu 13 veckor till. Djokovic leder just nu rankingen med mer än 2 000 poäng men det är faktiskt en relativt skör ledning. Han försvarar titeln i Australian Open så överlägset är det inte.

Flest årsavslutningar som nummer ett – Inget Federerrekord.

Flest slutspelstitlar – Fortfarande ett Federerekord, en före Djokovic.

Flest masterstitlar – Inget Federerekord.

Flest atp-titlar – Inget Federerekord.

Bäst statistik mot konkurrenterna om att vara bäst någonsin – Federer har sämst statistik av de tre.

Finns det några fler tunga grejer i en sådan här bedömning? Spelstyrkan så klart, men den är ju alltid subjektiv. Man kan kanske luta sig lite mot de inbördes mötena med Djokovic och Nadal, samt hur mycket de tre vunnit medan de varit i elden samtidigt, men även om det inte är sant kan man givetvis alltid föra resonemanget att Federer skulle varit som bäst innan Djokovic och Nadal kom upp, även om det inte stämmer.

Han är ju inte alls omkörd. Han har det tunga rekordet som den mesta världsettan någonsin och han delar Grand Slam-rekordet, men det är väl rätt stor risk att Nadal vinner Franska Öppna i år också, och 13 veckor till som världsetta kommer Djokovic få till.

Svaret är kanske att när Federer lägger av så finns det inte längre något kvar. Det borde vara lite deppigt för honom ändå.