Året på challengertouren – Vilka är på väg upp?

Den årliga sammanställningen från challengertouren är här och alltid intressant läsning om man frågar mig. Om inte annat för att man ser vilka spelare som nästa säsong kommer börja hävda sig på atp-touren.

Karatsevs karriär är osannolik. Han har hunnit med det mesta. Han var tidigt uppe och började vinna matcher på challengertouren i 20-årsåldern. Sen blev han helt värdelös och spelade på futurenivå i några år. Sen la han av, tror jag i alla fall. Han försvann mer eller mindre. Sen började han spela några futures i mellanöstern, man trodde inte att han spelade på riktigt utan kanske snarare att han börjat leka tränare åt någon och därför åkte med och spelade lite. Innan uppehållet var han i en final från precis ingenstans i årets första turnering. Sen började han förlora som vanligt, och sen kom uppehållet. Efter uppehållet, final, titel, titel och semifinal på challengertouren. Och några atp-turneringar där han i St Petersburg slog Sandgren och var nära att slå Khachanov. Han tar sig nu vid 27 års ålder garanterat in på atp-touren nästa säsong med alla poäng han har att bygga på. Mycket märkligt.

Cerundolo är en ung spelare som innan uppehållet var en av de bästa på futuretouren. Efter uppehållet var han plötsligt en av de bästa på challengertouren. Det som gjorde rätt under uppehållet kommer när de ser tillbaka på sin karriär säga att det var där allt vände. De som valde att vila kommer nog ångra sig.

Alcaraz siffror sticker förstås ut. 20-4 i matcher, det är bra det. 17 år gammal och han kommer om fem år någonting vara topp-3 i världen.

Vinstprocent är egentligen viktigare än antalet vunna matcher då man på challengertouren onekligen kan välja att spela väldigt mycket om man vill det och på så vis få många vinster. Popko som synes med näst flest matchvinster på challengertouren den här säsongen, han är en medelspelare, men han spelar precis varje vecka.

Alcaraz, Wolf, Cerundolo, Meligeni också ung även om han inte direkt är i paritet med de andra, det kommer upp ett gäng bra spelare nu.

Ivashka också intressant. Han som alltid är helt kass på atp-touren, men på challengertouren duger han väldigt bra.

Det var lite svårare att klättra på rankingen i år jämfört med annars då spelarna som redan har många poäng legat där de ligger i stort sett som några slags kolosser i och med att man inte blivit av med sina poäng som vanligt. Därför ingen challengerspelare som slog sig in på topp-100 med dunder och brak i år, vilket i och för sig är som det egentligen alltid borde vara. Man ska kunna landa precis utanför topp-100 på att vara bäst på challengertouren, men topp-100 borde man bli först när man börjar vinna på atp-touren.

Musetti förresten. Den störste av alla de unga spelarna tillsammans med Alcaraz, hittar vi först här. Han spelade inte jättemånga turneringar men han spelade bra och vi minns honom ju också från mastersturneringen i Rom. Han bord nog vunnit någon mer challenger men förlorade några jämna matcher lite snöpligt.

Ganska roliga spelare som kommer upp faktiskt. Alcaraz och Musetti är två kommande superstjärnor som spelar på atp-touren nästa säsong. Och sen ett knippe unga spelare till som sagt.

Sverige då? Nej just det, vi har inga tennisspelare.

USA står sig väldigt bra. Inte mycket till blivande toppspelare bakom de där siffrorna dock. Det är väl Nakashima som har en bra chans men i övrigt är det i min värld breddspelare. Korda kanske, kanske men han får nog ändå sorteras in i kategorin av spelare som jag personligen inte tror kommer nå den absolut toppen även om han garanterat blir en duktig atp-spelare.

Spanien har Alcaraz och de andra är också ganska unga men förutom Alcaraz är det grusarbetare snarare än blivande stjärnor. Spanien har en magisk bredd, men de har inte den mängd toppspelare de hade för några år sen och det lär dröja innan de får det igen.

Bra utdelning för Tyskland får man säga. Ingen av de där spelarna har någon framtid som någon vidare giftig atp-spelare.

Intressant att Schweiz tydligen vann tre titlar där två spelare vann varsin.

Italienarna årets nedvikare. 2-5 i finaler. Tråkiga siffror.