Om man tittar på Gulbis karriär. Går det egentligen att peka på en enda sak som han gjort rätt?

Jag satt igår kväll och kollade på honom när han spelade i en challenger i franska Quimper. Längesen som jag kollat på så många challengermatcher som senaste veckorna för övrigt. Måste ju betyda att det kommer bli rätt kul när atp-touren drar igång. Han förlorade mot Gaio. Gaio, en grusarbetare som på något märkligt vis närmat sig rankingens topp-100, men som är högst medelmåttig, inte minst på hardcourt som matchen igår spelades på. Gulbis under sin storhetstid hade nog inte varit så imponerad av honom, så att säga.

Det mest tragiska med Gulbis numera, om man nu får kalla något som är så roligt som tennis för tragiskt, är att han försöker. Det senaste året har han försökt. Han har försökt vara seriös. Han har nog försökt träna också. Han försöker koncentrera sig under matcherna. Han vill vinna. Han vill att det ska gå bra. Om man får gissa så har han kanske till slut upptäckt att tennis trots allt kanske inte är så löjligt, och att det är ganska kul att vara bra på det och spela stora matcher.

Varför är så detta tragiskt?

Jo, för att det visat sig vara för sent.

Hans problem när han var bra var ju att han inte brydde sig. Han kunde engagera sig i enskilda matcher, men sen föll han ifrån och det kunde gå månader innan han försökte vinna igen. På det sättet lyckades han aldrig etablera sig i toppen som han borde gjort sett till sin spelstyrka. Det blev en ond spiral som till slut utmynnade i att han som dryg 25-åring föll ihop. Inte bokstavligen, men hans spel föll bokstavligen ihop. Hans forehand bara föll samman. Helt plötsligt kunde han inte spela forehand och alla minns vi väl den här tekniken när han tyckte det var vettigt att se ut som någon slags fågel innan varje forehandsslag. Det blev aldrig särskilt bra och han har aldrig hittat tillbaka sen dess. Han hade en forehand fram till att han var 25 år gammal. Efter det tappade han den.

Så går det när man inte tränar, när man skapar sig tillräckligt dåliga vanor, och inte kämpar i matcherna.

Tänk vad han måste ångra sig ändå när han står i en sporthall i Quimper. På andra sidan står Gaio och bara matar bollar på hans forehand. Gulbis står i allmänhet och matar ut flacka slag som inte är direkt i närheten av att falla ner innanför baslinjen. Han måste ju tänka en del att för knappt 10 år sen, då stod jag och vann mot Nadal och Federer. Nu kan jag inte ens slå in en forehand mot Gaio.

Extremt rättvist skulle jag säga. Gulbis har varit ett svin genom hela sin karriär, han har dumma idéer, han är otrevlig, han är ingen bra person överhuvudtaget. Allra mest rättvist dock på grund av att om man inte försöker, då förtjänar man ingen framgång. Gulbis har egentligen gjort ännu mer än att inte försöka. Han har aktivt försökt förstöra för sig själv emellanåt, och då förtjänar man definitivt inget gott.

Men som sagt, som han måste ångra sig. För ni försöker han, men han kan inte. Det har gått för lång tid och han har tappat allt det som gjorde honom till en bra tennisspelare en gång i tiden.