Det kändes på förhand lite oklart hur intressant den första spelveckan i Melbourne skulle bli och när jag nu sitter och tittar på veckans sista match så, det blev väl väldigt nära som förväntat.

Att spela två likadana turneringar samtidigt på samma plats krävdes det kanske inget geni för att slå fast innan att det skulle bli rörigt och rörigt blev det. Inte blev det heller bättre av att man tog en vilodag mitt i veckan beroende på att en hotellanställd någonstans i staden råkat hosta lite grann. Det var som att det bara spelades en massa matcher, men ingenting hängde ihop. Det spelades massor av matcher och sen helt plötsligt var det final, typ.

Evans vann mycket rättvist den ena turneringen. Han spelade fantastiskt bra i ett flertal matcher där jag såg honom och i dagens final krossade han Felix. Felix som mer kontrollerade sig fram till final utan att vara spektakulär. Ungefär som han alltid är alltså. Sjunde finalförlusten för Felix. Ingen titel hittills. Inget snack om att det börjar påverka honom.

Den andra finalen pågår. En märklig historia, som kanske håller på att ta slut. Sinner mot Travaglia. Hur nu Travaglia lyckats krångla sig kvar men han fick flyt den där dagen då det spelades två matcher. Han fick möta samma spelare tre gånger i rad, vilket är rätt sällsynt. Lite flyt för hans del då att det var en spelare som passade honom. Eller ja, det var ju inte samma spelare, men Querrey, Bublik och Hurkacz. Storservare som kan spela. Travaglia stod och höll i och de gjorde bort sig hela högen. I övrigt två svaga hardcourtspelare i Carballes Baena i första omgången och Monteiro i semi. Han hade lite av sitt livs chans här och tog den nästan. Nästan, för han förlorar nu finalen på ett väldigt märkligt vis. Sinner hade 7-6 3-1. Då blev han vansinnigt trött. Han stod och hängde, han tjockisandades, han påverkades mycket negativt. Travaglia bröt tillbaka och hade en stund senare breakboll fram till 5-3. Då började han slica på allt. Vilket är lite komiskt då han inte har någon slice, och aldrig slicar. Tennisspelare är oberäkneliga, märkliga varelser. En enkel slice i nät, Sinner vann två bollar till, och därefter blev Travaglia nervös. Han hade vunnit matchen om han bara slagit in bollen på breakbollen. Nu hade han istället förlorat några minuter senare. Sinner alltså, veckans andra vinnare.

Veckans tredje vinnare, eller den första om man så vill, blev Ryssland. Det trodde jag inför ATP cup och de kladdade inte. Varken Medvedev eller Rublev förlorade match och de var aldrig ens hotade. Därmed kvittade deras eventuella svaghet i dubbeln. Lite flyt med lottningen kanske att Tyskland skickade ut Serbien. Mot Serbien hade det blivit en oberäknelig dubbel. Tyskland passade Ryssland mycket bättre där de hade två mer eller mindre enkla singelsegrar istället. ATP cup känns hittepåigt, det blev inte bättre utan publik direkt. Så att Ryssland vann, det spelar inte så stor roll. Men att Medvedev och Rublev kommer bli rätt farliga i år, det är det inga större tvivel kring.

Det här var en tennisvecka designad för spelarna. Att de efter sin karantän skulle få en chans att spela matcher. När man säger att det här blev misslyckat ska man alltså ha det med sig, att det kanske inte var meningen att detta skulle bli någon klang och jubelvecka. Det kan nog nästa vecka bli istället. Vi får se med hur mycket publik på läktarna. Den här veckan var det minimalt med publik, så ska de hålla det de sagt om 30 000 per dag inne på området så, då ska de levla upp en del kan man säga.