Det blev någon slags kraftmätning det där, eller vad det nu var. Märkligt, det går liksom inte att få någon ordning på Djokovic i den här turneringen. Men det här är i alla fall vad vi lärde oss från dagens match.

Skadan har inte blivit värre, så mycket kan man säga. Jag tror personligen att den är ungefär som den är, men att han lite grann anpassar symptomen efter motstånd. När han möter någon som är lite sämre så ser han lite mer skadad ut, för det funkar. När han möter någon lite bättre ser han mindre skadad ut, för det behövs. Vi får se om det håller i sig över semifinalen, om han där åter ser lite mer skadad ut för att sen vara fräsch igen till finalen.

Spelmässigt då, hur bra är det?

Bra, egentligen. Man ska veta att Zverev inte passar Djokovic särskilt bra, så en svängig match, Djokovic i fyra jämna set, det där är egentligen en rätt genomsnittlig match. Sen kan han se bättre ut, mycket bättre ut, men mot Zverev spelar han sällan som bäst så rätt stabilt och bra på något sätt, även om det liksom inte direkt blixtrade om Djokovic direkt.

Det allra viktigaste att ta med sig från matchen dock. Den här nivån skulle jag säga räcker för att vara favorit mot vilken motståndare som helst, så nu är Djokovic klar favorit till att vinna igen, särskilt som han inte direkt har Federer med sig som enda kvarvarande kollega på den övre halvan.

För det är Karatsev som är i semifinal och får möta Djokovic i övermorgon och det, det är liksom så otroligt sjukt. Han har ju tur, men det är inte som att han halkar på ett bananskal. Han gör det otroligt bra spelmässigt också och framför allt, han verkar vara gjord av is den där mannen. Nu är han garanterad mer prispengar än han tjänat in totalt under sin tenniskarriär. Och för att sätta det i ett sammanhang. Han hade spelat in sex miljoner kronor lite knappt inför den här turneringen. Sex miljoner kronor utspritt över en 27-årings tenniskarriär. Jag skulle nog inte säga att han är utfattig. Folk har en kraftig tendens att överdriva när det gäller att beskriva hur dyrt det är att spela tennis på professionell nivå. Spelarna åker inte privatplan till turneringarna på challengertouren och ofta får de mat och uppehälle när de är där. De har sällan någon personal att avlöna. Jag tror inte att Karatsev var direkt utfattig inför den här säsongen. Har har säkert en slant på bankboken, men han var absolut inte rik. Nu måste ju även tennisspelare betala skatt, men det kommer trilla in några miljoner på kontot för honom och det är givetvis livsförändrande för honom det här. Lyssna på det här, det är knappt så man tror det är sant, men han landar på plats 42 i världen med de rankingpoäng han får för semifinalen här. 72 platser upp. Han är alltså garanterad minst ett år på atp-touren vilket innebär ytterligare några miljoner i garanterade pengar bara på att ställa upp i alla turneringar. Jag skulle inte säga att han blir ekonomiskt oberoende i ett svep, men livet förändras onekligen för honom.

Så kanske han kommer få någon sponsor också. I den här turneringen spelar han med material från fyra olika leverantörer. Det kommer nog inte vara så nästa gång vi ser honom.

Hur gick det till när han gick till semi då?

Dimitrov blev på något vis helkroppsförlamad i början av tredje set. Jag tycker sällan att det mest intressanta här i världen är att sitta och googla vad som är fel med någon men något, vad det nu var, var väldigt fel med Dimitrov. Helt plötsligt kunde han inte springa, inte gå, och inte heller slå till bollen. Han klappade ihop helt enkelt och Karatsev kunde vinna de två sista seten helt utan strid.

Djokovic-Karatsev i semifinal på den övre halvan. Vilken match, eller?