Det är sällan någon vacker syn att se vacklande gamla hjältar som famlar efter den tid som en gång var.

Kan det vara mer så än vad det just nu är med Murray?

Det är inte vackert, det är det inte.

Vad är det egentligen som finns kvar?

Det finns ingen snabbhet och därmed inget försvar. Det som finns är en viskning av det attackspel som alltid varit hans stora svaghet. Och så finns det en serve som i någon mån håller på den här nivån.

Mycket mer än så är det verkligen inte. Nu vann han till slut över Haase men alltså, jag önskar verkligen att jag slapp se det här. För jag tror inte att det finns någon väg framåt. Jag kan inte se vad som ska hända för att Murray på något sätt ska bli att räkna med.

Nu vinner han väl den här veckan bara för det. Missförstå mig inte. Han har kapacitet att slå någorlunda bra spelare, men är det vad han vill? Vill han som här behöva kriga livet ur sig för ett besegra en rejält avdankad Haase? Jag tror ju inte det.

För övrigt tycker jag arrangören har gjort det väldigt bra i Rotterdam. De har ramat in banan på ett riktigt bra sätt. Ljussättningen är grym. Och produktionen håller inte på och kladdar med fejkat publikljud. Det är lugnt, tyst och lite deppigt, men det är i alla fall ärligt. Det är såhär det ser ut just nu, varken mer eller mindre.