Federer sista

Det är tvåårsjubileum gott folk. Det är exakt två år sen som Federer vann sin sista stora titel. Jag vet inte om det är värt att fira men det är värt att uppmärksamma.

Jag vet inte om det är deppigt eller inger hopp det där. Visst är det fantastiskt att det fanns en tid då världen inte havererat. Där det spelades stora tennisturneringar på löpande band och där det stora problemet i vissa turneringar var att läktarna inte alltid var fullsatta, eller att arenorna som det spelades på var lite tråkiga. Man var en gnutta bortskämd kanske, men hur skulle man kunna veta det då.

För två år sen slog Federer i tur och ordning Albot, som då var rätt högt rankad, Krajinovic som då inte var topp-100, Medvedev som då var rankad 15. Precis innan hans riktigt stora genombrott. Anderson som var rankad sjua. Shapovalov som var rankad 23:a. Och i finalen som synes Isner som då var rankad nia och regerande mästare i Miami. Isners enda stora titel det förresten. Förutom titeln i Miami 2018 är hans andra 14 titlar 250-turneringar rakt av. Rätt otroligt för övrigt. 13 av Isners 15 titlar har han tagit hemma i USA. De andra två i Auckland. Har har alltså aldrig vunnit en titel i Europa. Det är rätt anmärkningsvärt. Hyfsat hemkär.

Kvalet spelas just nu. Huvudturneringen på onsdag. Ingen publik. Ingen Federer. Ingen annan bra spelare heller. Jag saknar 2019.