Helt händelsefattigt är det i alla fall inte i Miami. Nivån på turneringen är rutten, något som kommer framgå rätt tydligt när vi kommer lite längre fram men jag tycker ändå att vi får se en del fina matcher.

Jag vet inte varför faktiskt men jag hade lite på känn att Zverev kanske skulle torska. Aningen ologiskt eftersom jag tycker Ruusuvuori är angränsande till värdelös. Eller det gör jag ju inte, men jag förstår mig inte på honom riktigt. Han läste i alla fall sönder Zverevs serve fullständigt och när Zverev inte får något på serven, då bara faller hans övriga spel. Det måste vara så för honom att han lutar sig mot serven och sen kan spela avslappnat i övrigt. Då kan han vara farlig. Men när allt tryck hamnar på hans bollande, då ser man hur medelmåttig han är. Ruusuvuori träffar bollen fantastiskt den här veckan. Sen kan väl gipset på högerarmen kanske ha påverkat Zverev lite negativt, jag vet inte.

Evans kan inte vinna. Det är rätt tydligt. Eller ja, det kan han ju, men han börjar utvecklas till en av de främsta torskarna när det hettar till. I alla fall just nu. Han har förlorat många jämna matcher han borde vunnit på slutet och jag tycker det börjar synas att det inte är någon slump. Det blir stelt när det ska avgöras.

Medvedev är ett monster. Lu är en glad skit, men att han var så extremt glad efter matchen. Frågan är om han tyckte det var roligt att möta någon som är så vansinnigt bra eller om han bara var glad att det var över. Medvedev är ett huvud högre än alla vanliga spelare. Jag tycker det är tydligt och den som ska slå honom i den hör turneringen kommer behöva prestera något väldigt bra.

Norrie har fått till ett par fina vändningar i den här turneringen. 2-5 med dubbelbreak mot Nishioka häromdagen. Och vändningen i första set här. Dimitrov gillar inte att möta såna här supertråkiga spelare som bara nöter. Då hamnar fokus på hans bristande säkerhet, framför allt på den något fladdriga backhandssidan. Han är bra Norrie. Megatråkig, men bra på det han gör.

Utanför höjdpunktsklippet så slog Mikael Ymer Basilashvili i en match som var…ja, helt ärligt vänner. Hur dåligt var det där egentligen? Man påverkas kanske ofta lite av att servandet är svagt. Svagt servande och många breaks, det blir lite juniortennis eller om man får säga det, damtennis, över det hela och det andas kanske inte någon superkvalité. Men det var inte bara det. Det var också att Basilashvili verkligen inte klarade att hålla bollen på banan. Ymer serverade honom konstant bra lägen att göra precis det han vill men Basilashvili, han var ju liksom så, så, så, så, så, SÅ osäker. Det fanns liksom inte ens några transportslag. Det var som att varje gång han såg bollen så var risken överhängande att den skulle hamnat i nedersta maskan i nätet eller i skynket bakom. Att den där killen vann Doha, det är så att man vill utmana det faktum att det ska ha hänt. Det borde inte vara möjligt. Ymer har ordning på sin forehand den här veckan och då blir han en helt annan spelare. Men det ska väl kanske också sägas att han har haft rätt gynnsamma motståndare som slagit bort sig. Faktiskt gynnsamt nu i nästa omgång också. Väldigt gynnsamt på ett sätt. Ett år yngre Ruusuvuori som han garanterat känner extremt väl kommer stå på andra sidan nätet. En otrolig lottning i tredje omgången av en Grand Slam-turnering. Det som kanske kan oroa lite är det där med Ruusuvuoris bollträff. Spelar han som igår kommer Ymer tyvärr få jaga gem där.

Goffin fick stryk av Duckworth. Mycket, mycket stryk. Det var inte ens en riktig match. Lite samma sak med Goffin som med Basilashvili. Det är svårt att förstå att en spelare som är så under isen kan ha vunnit en turnering i år.

Isner studsar till i den här turneringen lite som väntat. Fin seger i en av de sena matcherna mot McDonald som har praktform.

Vi nöjer väl så. Och noterar att givetvis så hörs vi lite senare inför lördagens spel.