Jag tror aldrig jag väntat så länge med ett eftersnack. Det är något jag lärt mig det där. Jag tror inte att någon vill läsa något som saknar innehåll. Har jag inget att tillföra, då är det ingen idé att jag skriver något för vill man läsa skit, då finns det ingen brist på alternativ direkt. Om jag ska skriva något ska jag helst känna att jag har något att tillföra.

Har jag något att tillföra kring finalen nu då?

Jo men något kanske. Jag känner i alla fall att det gått så lång tid att jag kan se rätt nyktert på det.

Vilken skitmatch. Vilken besvikelse. Vilken genomklappning, av båda.

Men sådär säger man väl inte?

Jo det gör man. Om det är så.

Vi har samma situation just idag faktiskt. Med Marcus Berg. Jag förstår att Berg är duktig på att jogga på helt rätt ställe och på så vis gör det svårare för motståndarna att attackera oss. Jag är inte så duktig att jag riktigt kan se det. Jag ser att han fokuserar mer på det än andra anfallare, men jag har svårt att förstå att det skulle vara viktigare än att göra mål. För en anfallare alltså. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte på något annat ställe, någon annanstans, hört en tränare eller någon annan motivera en uttagning av en anfallsspelare med att han är bra defensivt. Jag säger inte att det är så. Min lekmannamässiga inställning är att det kanske är lite av en överskattning. Jag tror att Marcus Bergs betydelse för defensiven är begränsad. Inte obefintlig, men kanske inte avgörande. Det är något slags trygghetsknarkande att ta ut honom, tror jag. Det är dock bara vad jag tror, och jag kan inte nog om det för att ha svaret. Jag kan dock se att det gick alldeles utmärkt igår, förutom då den lilla detaljen att han som vanligt missade öppet mål. Så jag hoppas att han förhindrade minst ett mål bakåt med sitt joggande där i mittcirkeln.

Så, vad menar jag med att det är samma sak?

Jag menar att den här besattheten av godhet i samband med idrott har spårat ur fullkomligt.

Vårt svenska landslag i fotboll är det som engagerar överlägset mest i det här landet. Landslagsmän i andra, mindre sporter, andra framstående människor, vanliga idioter som en själv, alla blir vi mer eller mindre personlighetsförändrade när Sverige spelar fotboll. Jag exempelvis, som har så extremt svårt att engagera mig i saker som idrott eller annan form av underhållning. Jag gillar att titta på det, men jag har svårt att bry mig hur det går, för jag har ju ingen personlig koppling till det. Men fotbollslandslaget i fotboll, det är undantaget. Jag klarade mer än vanligt igår. Hela 85 minuter orkade jag med innan pressen blev för stor.

Man känner sig i alla fall levande när man i 85e minuten i panik kastar sig ut för att man inte klarar trycket. Kan meddela att det inte var så många andra ute. Bra Sverige. pic.twitter.com/y89YMSjkOT

— David Thorstensson (@thorstenssonare) June 14, 2021

Det som kommer ut av detta är att folk har åsikter. Man bryr sig så mycket att man har åsikter. Just denna dag, och nästan alla andra gånger efter landskamper numera, är den allmänna åsikten att Marcus Berg är helt värdelös som anfallare i fotboll, för han klarar ju liksom inte av att sparka in bollen om han så står en meter från målet utan hinder mellan sig själv och målet. Som igår. Det är ingen engångsföreteelse. Han är inte bra i spelet och han kan inte göra mål. Detta ger folk, som bryr sig så fantastiskt mycket om hur det går, uttryck för. Jag tycker det är helt fantastiskt att vi har något som folk bryr sig så mycket om att man odugligförklarar den eller de spelare som inte håller måttet.

Hur är då reaktionen på detta från de lite ”finare” folket? De som jobbar med media och motsvarande? Jo, detta tolkas som hat. Ibland som hot. Jag tycker det är helt jävla värdelös. Vi har något som vi alla känner oss som en del av och vi reagerar på att en av spelarna inte är bra nog, eller för den delen den spelare vi skulle vilja se. Jag tycker engagemanget i att folk skriver eller säger att Marcus Berg är fullkomligt värdelös är fantastiskt. Det säger inte överhuvudtaget att man tycker illa om honom som person, eller att han inte ska vara jättetrevlig privat. Men han figurerar i det som så många bryr sig om, och folk visar sitt engagemang i något som är alldeles uppenbart. Jag tycker det är underbart och att man ser det som har och hot att man säger att han är värdelös, det säger en del om hur snett vi hamnat.

Sen så, givetvis, det finns idioter som går långt över gränsen, men det gör det alltid. De syns sällan, för de är obetydliga. Det finns garanterat de som tycker, säger, och skriver det om mig också, men de är i en brutal minoritet och man ska inte bry sig om dem. Den stora massan som tycker, tänker, och skriver saker om att man tycker att Berg är dålig, värdelös på fotboll och så vidare, det kan inte vara hat. Det är engagemang kring något, inget annat. Jag tror inte för en sekund att någon skulle ha något problem med att Marcus Berg stod vid sidan om och hejade med alla oss andra. Som sagt, ingen ogillar honom som person. Man tycker bara att han är lite för dålig på fotboll för att spela i laget vi bryr oss så mycket om.

Det ska på detta område bli otroligt intressant att se hur han börjar påverka IFK Göteborg efter EM. Kommer Göteborg helt sluta släppa in mål eftersom Berg är så bra bakåt? Det kommer givetvis inte märkas någon skillnad. Kommer han överhuvudtaget sticka ut som en bra spelare i Allsvenskan? Jag är inte övertygad.

Varför denna episka utläggning om Marcus Berg?

Jo, för jag tycker det är lite samma sak som med finalen i söndags.

Man har nu för tiden så, så, så, så svårt för att säga som det är. Den allmänna bilden är att man som idrottsintresserad ska vara någon slags allmän hejaklack och säga att allt är bra.

Finalen var skitdålig. Båda spelarna föll igenom spelmässigt. De spelade långt under vad de kan. Och det var en riktig skitmatch.

Men det var ju spännande?

Ja, jo, det var det väl. Men jag reagerar i alla fall så att när det är så dåligt, då spelar det plötsligt mindre roll. Jag vill se bra tennis, och när jag ser bra tennis blir jag engagerad. När jag ser riktigt dålig tennis och det blir en kamp mellan vem som med sina mått mätt är minst dålig, då blir det inte särskilt härligt. Då tittar jag hellre på något annat.

Tsitsipas spelade okej, inte bra, men okej, i två set. Sen hände något. Under matchen trodde jag att han var trött i benen. Nu efter matchen tror jag att det där att han fick besked om att hans farmor dött strax innan matchen var vad det handlade om. Det enda märkliga där är väl att han klarade sig i två set, men sen blev för ledsen för att spela. Hur man reagerar på ett sånt besked, det finns det förstås inget facit på. Men det som var så svårförklarat, att han var så usel, fick plötsligt en logisk förklaring och jag väljer att gå på den.

Varför Djokovic var så extremt dålig, jag vet faktiskt inte. Han kunde verkligen inte slå till bollen. Det var så löst, så kraftlöst, så passivt att det är helt omöjligt att unna honom matchvinsten. Vinsten i turneringen, utan minsta lilla tvekan. Tidernas bästa spelare vann tidernas bästa match i semifinalen. Då är man värdig, det kan jag säga. Mer värdig blir man nog inte. Men den här finalen, den var ingen av dem värd att vinna.

En på det stora hela fantastisk turnering, där hoppet om publik återvände på allvar, fick ett slut som var ovärdigt. Det innebär inte att jag är en näthatare. Det innebär att jag säger som det är snarare än att agera hejaklacksledare på ett lögnaktigt och falskt sätt.