Vilken huvudvärk, hörni. Som en riktig bakfylla, trots inget drickande. Men det kanske är festen som spökar. Festen som igår gick av stapeln på centercourten.

Förresten, podden. Lyssna på den. Glöm icke det.

Det var dock efter att vi spelade in det där som allt började. För vilken show han bjöd på, Murray. Fullständigt magiskt. 3-2 i set mot Otte, det låter ju inte som något fantastiskt, men det var verkligen en upplevelse. En upplevelse att se en idrottsman med ett sånt enormt, sällsynt driv.

Jag tror ju liksom att han märker att han är dålig, Murray. Han måste känna att det inte är som förr. Att han står och spelar jämnt med motståndare på en nivå där han tidigare krossade alla. Och även spelmässigt, jag tror ju att det kanske känns lite sämre när han spelar.

Men han skiter i allt det där. För en grej har han kvar, och kanske till och med utvecklat. Viljan att vinna. Den är helt otrolig. Och jag tycker det är så otroligt sympatiskt. För en spelare som vunnit inte allt, men det absolut mesta, är det nu minst lika viktigt, kanske viktigare, att vinna en match i andra omgången av Wimbledon än vad det var att tidigare vinna finaler i Wimbledon. Det är så det känns. Jag skulle säga att han aldrig haft en sån show på centercourten som han hade sent igår kväll, och då har han ändå som bekant vunnit den här turneringen två gånger, som enda britt i modern tid. På den tiden han vann var det dock krampaktigt. Det var som en negativ vilja. Pressen gjorde att det kanske inte var för honom själv han ville vinna, utan för att undvika att alla andra skulle tycka att han inte kunde vinna. Nu däremot, absolut, han rycks ju med och vill vinna för publikens skull, men ännu mer tror jag att det bara slår slint i huvudet på honom, på samma sätt som förut, men på ett bra sätt. Jag skulle inte säga att han ser ut att älska att spela tennis nu heller. Han är liksom så konstant arg när han spelar att det inte kan vara hälsosamt, men samtidigt tror jag han har lärt sig att den känslan är viktig. Det kanske inte är så kul att bry sig så mycket om något, men man får i alla fall känna hur det är att bry sig så väldigt mycket om något. En känsla jag verkligen kan relatera till. Jag tycker ju inte så mycket annat än att titta på sport är roligt, om man ska vara alldeles ärlig. Om det inte vore för fru, barn, jobb, och sånt där nödvändigt så skulle jag nog inte göra så mycket annat än att titta på sport. Jag har dock en svaghet i mitt sporttittande. Jag har svårt att riktigt bry mig tillräckligt mycket om hur det går. Jag blir inte ledsen om Manchester United, Djurgården, eller Nadal förlorar. Inte ens under matcherna är jag direkt orolig över att de ska förlora, eller hoppas att de ska vinna. Det spelar mig ingen större roll. Undantaget är när Sverige spelar fotboll eller när enskilda enstaka idrottsmän som jag verkligen gillar spelar. Då mår jag dåligt. Jag viftar med armarna. Jag reser mig upp när det händer något och det brukar sluta med att jag går ifrån när det blir för mycket. Den känslan är egentligen mest jobbig. Man mår ju inte bra, men man älskar ändå känslan av att bry sig så mycket om hur det går. Den känslan tror jag att Murray lärt sig uppskatta och därför kan han fortfarande bry sig såhär mycket.

Vilket drag det var på centercourten alltså. Publiken hängde på, kan man ju säga. Tiden då Murray inte riktigt var sådär jätteälskad i London är förbi för ett tag sen. Och kanske lite också att folk saknat att vara och titta på liveidrott. Plus att Murray som sagt också vevade igång publiken rätt bra. Han gick efter matchen också och delade ut prylar till de han tyckte hejat bäst, vad det verkade. Tycker det är så otroligt fint. Man kan tro att spelarna är robotar som stänger ut allt utanför spelet. Så är det nog inte riktigt, och kanske i synnerhet inte för Murray. Den där helt galna killen i skotsk tröja som fick en av Murrays tröjor efter matchen, vem vet, det kanske var han som knuffade Murray över mållinjen.

Det var en jävla fin kväll i alla fall. Med en väldigt bra kommentatorsinsats av kommentator Alsterback. Jag brukar mest säga att alla är värdelösa hela tiden. Då kan man också kosta på sig att säga när någon är bra. Han fångade matchen och förhöjde känslan av den.

Ny show imorgon kväll kanske. Shapovalov då motståndare för Murray. Det ska vara omöjligt, men man vet aldrig.

Tycker vi skiter i resten som hände igår. Lyssna på podden för eftersnack.

Nu måste vi gå på dagens matcher.

15:30 Cilic-Bonzi 1,21-5,00 Bethard

Tycker det kan vara kul att titta till den här för Bonzi, han är riktigt bra. 25 år gammal, inte direkt nyfödd alltså, men han har gått framåt extremt mycket senaste året och varit i princip bäst på challengertouren. Han kommer ta sig in på atp-touren under slutet av året och jag tror det kan finnas en höjning till i honom. Riktigt tufft spel. Cilic, som Nisse säger, han ska ju vinna den här turneringen. Det tror jag kanske inte, men det är ganska tomt bakom Djokovic, Cilic har hittat lite form och han är en av de som ska räknas. Jag tror det kan bli en bra match i alla fall och lite grann i brist på annat idag, den kan man se.

16:30 Medvedev-Alcaraz 1,06-12,00 Bethard

Det kittlar ju alltid lite med Alcaraz. Man vet inte när det ska smälla till nästa gång och han ska ta ett stort kliv. Troligen inte här dock. Inte alls imponerande i första omgången och det är sällan man hittar helt rätt på gräs direkt. Plus att Medvedev, han är ju en av de absolut bästa och så bra är inte Alcaraz ännu på några år. Ändå en av de matcher man ska se idag tycker jag. Man vill titta på hur bra Medvedev kan tänkas vara på gräs och som sagt, alltid spännande med Alcaraz.

17:00 Felix-Ymer 1,11-7,75 Bethard

Nu skrev jag ju inget om Ymers match. Det blev kanske lite konstigt men det var ju så mycket roligare att skriva om Murray. Vann gjorde han i alla fall över Tsonga i fem set men det borde nog varit tre eller fyra. Han var klart bättre, Ymer. Han gjorde en med sina förutsättningar jättefin match. Tsonga, han var inte bra. Inte bra överhuvudtaget. Återigen presterar Ymer som bäst i de största turneringarna. Det är bra det. Nu Felix, och ska man vara ärlig så är väl Felix bättre på precis allt. Det blir nog väldigt, väldigt tufft det här. Vi får hoppas att Felix faller igenom, blir skadad, eller liknande.

18:00 Federer-Gasquet 1,21-5,00 Bethard

De bra matcherna kommer alla ikväll som synes. Det är ju lite tråkigt kanske. 18-2 för Federer i inbördes möten. Han har haft rätt god kontroll på Gasquet, kan man säga och det är väl förståeligt. Det är ganska svårt att trolla bort Federer, kan man säga. Är det så fortfarande? Antagligen. Samtidigt som man måste se möjligheten/risken att Federer ska vara ännu mer osäker idag när han möter någon som varierar. Samtidigt är Gasquet precis som Federer en skugga av vad han en gång var och nja, jag tror ju Federer klarar detta. Kan man få beställa att han här gör en riktigt bra match och vinner enkelt, Federer? Vi hoppas.