Det är över. Det var det ärligt talat innan gårdagen också. Sällsynt missbedömning på något sätt. Eller kanske snarare ett rätt bra exempel på hur vi människor fungerar. Jag menar, helt ärligt, hur fan kunde någon tro att det ens överhuvudtaget var genomförbart att Federer skulle slå Djokovic den här veckan? När man vill något tillräckligt mycket så börjar man vrida det till att det kanske i någon slags perfekt verklighet är möjligt men det slutar sällan väl. Det slutar oftast som det gjorde igår.

Det tycker det är svårt att i det här läget tänka något annat än att det där faktiskt var slutet. Inte slutet rent bokstavligt. Han ska spela OS, antagligen angränsande till dittvingad av sin klädsponsor. Sen håller jag det absolut inte för otroligt att han spelar tennis nästa säsong också. Jag tror inte han vill lägga av. Men sett till hur man ser på honom, hur man hoppas på honom, så tror jag det här var slutet. Jag har väldigt svårt att se att han någon mer gång ska hamna i ett läge där man sitter och hoppas att han ska gå till final eller vinna en stor turnering. Det skulle väl vara OS i så fall. Jag tycker att det lutar mer och mer åt att nästan ingen kommer vara med där, och det är också en rätt liten lottning. Så där kanske möjligen han skulle kunna ta sig fram en bit men hardcourt där och det finns nog ärligt talat plötsligt jättemånga som kan slå honom.

Plattmatch, får man säga av Federer. Samtidigt som, ja, hur bra var han i matcherna innan egentligen? Det finns nog inget tydligt svar på den frågan då det inte var så bra spelare han mötte. När han mötte en lite bättre spelare sprack ballongen fullständigt och att se honom i det tredje setet, då han slog ut de flesta bollarna med flit, det var ingen större upplevelse. Det var verkligen den där känslan av en sårad hjälte som till slut gav upp.

Ska man sammanfatta hans försök här i Wimbledon så blir det mer plus än minus. Han lyckades kräma ut så mycket att vissa av oss började tro på något. Samtidigt blir slutintrycket att det kanske är för många små saker som är problem för honom nu att det är svårt att få ihop det till en helhet. Motståndarna har blivit lite bättre under hans frånvaro. Motståndarna blir bättre och bättre på att föra spelet. Motståndarna får mindre och mindre respekt för honom. Och så är han nog lite skröplig i kroppen numera. Det är ju knät han varit borta för, där är det nog inga jätteproblem tror jag, men ryggen har varit dålig i flera år och jag tycker man riktigt ser hur han inte kan ta sig ner till de låga bollarna som han förut gjorde. Han får sträcka sig och är numera väldigt osäker i de lägena, att jämföra med att han när han var fräsch i kroppen var allra bäst på de slagen.

Man ska kanske inte begrava någon innan den kallnat så att säga. Jag tänker fortsätta hoppas att han hittar något igen tills han uttryckligen säger att det är över. Men jag tror det här var sista chansen. Det var ett svagt startfält, det var en grym lottning, och det var gräs. Han kommer inte vara yngre och troligen inte bättre nästa år då de bra spelarna kanske är med igen i större utsträckning och då går det nog inte. Dessutom kommer han då inte ha någon vidare ranking och därmed en låg om ens någon seedning. Det vill säga, han kommer kunna få möta en första riktigt stark motståndare redan i de första omgångarna. Det kommer så klart inte gå.

Rätt fantastisk bild däruppe förresten. Kolla på människorna bakom honom. Jag tror inte att det alltid ser ut sådär på läktaren när Djokovic lämnar en tennisbana så att säga. Hans tennismässiga nivå i jämförelse med de andra bästa, det kommer nog aldrig vara möjligt att vrida det till att han var på samma nivå. Hans stjärnstatus och allmänna superhjälteaura, den skall aldrig diskuteras. Jag tror inte att det finns någon annan idrottsman som totalt sett är större inom det området. För vissa som gillar andra enskilda idrotter finns det så klart större alternativ, men om man frågade jordens befolkning, åtminstone om vi tar I-ländernas där tennis kanske är aningen större än i U-länderna, då hade Federer fått flest superhjälteröster av alla idrottsmän, det kan jag säga.

Men, nu är det ju över, som rubriken antyder.

Det är Djokovic, det är Shapovalov, det är Berrettini och det är Hurkacz. Ganska komiskt förresten. Jag fick sitta i några sekunder och fundera över vem den fjärde semifinalisten var. Det där är en del jag är stolt över i mitt skrivande, att jag fokuserar på rätt saker. Hurkacz var helt meningslös för matchen igår. Han var helt okej, men det var inte han som vann, det var Federer som förlorade. Ingen vettig människa är därmed intresserad av några lögner i form av att vrida det till att Hurkacz insats var spektakulär. Det var den inte. Då ska man inte skriva om det.

Hade det varit en 500-turnering i Kvackapulko hade det funnits en fullt realistisk möjlighet att Djokovic hade förlorat. Nu gör det inte det. Han måste falla ihop totalt för att inte vinna. Det här blir hans enklaste Grand Slam-titel hittills. Mitt minne, ni vet, diskutabelt. Men har Djokovic verkligen haft någon slamtitel där han knappt behövt anstränga sig? Nadal har haft det. Federer hade ett helt gäng innan det kom någon konkurrens. Det är kanske såhär striden mellan de tre kommer avgöras. Att Djokovic nu på ålderns höst får några stycken utan större strid när hans antagonister faller ifrån, och så blir det till slut rättvist. Nadal har haft sina lite enklare i Franska Öppna, Federer hade som sagt några enkla tidigt under karriären, och nu kanske Djokovic får några enkla här på slutet.

Avslutningen på den här turneringen känns väl nu sådär. Shapovalov och Berrettini, det är superduktiga spelare. Djokovic kommer säkert förlora ett par eller några set, men han kommer ju att vinna. Allt annat vore oerhört överraskande. Vi får se detta som lite av en transportsträcka och ser det positiva i det. Vi får den där US Open-turneringen där Djokovic kan inleda stängandet av butiken gällande alla former av diskussion kring vem som är kungen. Förstår ni det? Han kommer ha chansen att vinna samtliga Grand Slam-turneringar under ett och samma år. Det ska inte gå. Men det kommer nu att gå, väl? På söndag kommer han också ha vunnit 8 av de 12 senaste Grand Slam-turneringarna, Djokovic. Det är inte helt normalt det heller.