Vilken möjlighet som uppenbarat sig för Mikael Ymer i Gstaad. Man får inte många sådana här chanser på en säsong. Det handlar om ett fåtal turneringar där allt bara öppnar sig, och då gäller det att ta den också. Det kan vara skillnaden mellan att i Ymers fall ta sig upp till runt 70 i världen och att åka ut från atp-touren, det vill säga ramla ut från topp-100 med lite marginal.

Gstaad alltså, en av de allra svagaste atp-turneringarna år efter år. Lite tråkigt, orättvist, eller vad man ska säga. Lite samma sak som med Båstad egentligen. Spelorterna, arenorna, turneringarna skulle jag säga, som spelas såhär års, inklämda mellan grässäsongen och höstens hardcourtsäsong, är egentligen väldigt bra. Men placeringen i schemat gör att det blir lite Kalle Anka över dem. De bra spelarna vilar. De lite sämre som ändå vill spela, och samla in lite startpengar, bryr sig måttligt till inte alls. Och kvar blir en stor klump medelmåttiga spelare som får årets möjlighet att prestera något i en atp-turnering. Många spelare har förändrat sina karriärer såhär års. Ett knippe medelmåttiga spelare har vunnit titlar i Båstad, Gstaad, Umag, Kitzbuhl, och så vidare. På senare år kan väl Ramos nämnas. För ett par år sen var han på väg att sladda ut från atp-touren all världens väg men några magiska veckor där han prickade formen just de här veckorna gjorde så han kunnat spela på atp-touren, och dessutom gjort det riktigt bra, senaste åren. Om han inte prickat formen de där veckorna för ett par år sen kanske han hade spelat på challengertouren eller lagt av nu. Större än så är inte marginalerna.

Mikael Ymer skulle ha mött Molcan i första omgången i Gstaad den här veckan. En grym lottning i form av en challengerspelare han bör slå. Men Molcan var skadad och lämnade walkover. In kom Couacaud, en snäppet sämre challengerspelare än Molcan och Ymer vann i tre set. I dagens åttondelsfinal ställdes han mot Lopez. Lopez som var seedad i den här turneringen, otroligt nog. Han har knappt ranking för att spela på atp-touren, men i den här turneringen var han seedad. Säger en del om nivån på startfältet. Dråplig seger i första omgången för Lopez förresten. Vid 6-5 i avgörande, utan break, servade Husler för att få till ett avgörande tiebreak. Då gjorde han illa tån så han inte kunde fortsätta. Relativt ovanligt kan man väl kalla det.

Ymer hade rätt god kontroll på första set idag mot Lopez. Men Lopez snode tiebreaket och setet. Verkligen snodde. Det var superorättvist. I andra set var det sedan lite mer Lopez, men till sist var det Ymer som lite grann snodde tiebreaket och fick in matchen i ett avgörande set där Ymer var bättre än Lopez. Ingen blixtrande match, men han gjorde vad som krävdes, Ymer.

Ymer i kvarten alltså. Hans första på atp-nivå.

Och där ställs han imorgon mot…Kopriva. En spelare som är rankad 250 i världen och ärligt talat så är han på undre halvan av challengertouren. Han har tagit lite kliv det senaste året så nu får han i alla fall oftast vara med på challengertouren, men han är en medelmåtta där. Han kvalade in här, otroligt svagt kval. I första rundan ställdes han mot ett riktigt pajaswildcard. Nikles, rankad 400 i världen var visst det bästa arrangören kunde kasta in. Och så idag då, slog han Shapovalov i en historia som…ja, jag vet inte. Åter till det här med dessa 250-turneringar kanske.

Det startade med en riktigt vass tråd inne i vår facebookgrupp Tennisen. Gå med där. 559 tennisälskare är med och ganska bra fart numera. Där lägger jag också alltid ut länkar när jag publicerat en ny text. Ni hittar den på facebook.com/groups/tennisen.

I alla fall. Jag såg Ymermatchen, men jag såg inte Shapovalovs förlustmatch. Av folks åsikter att döma var det dock en sorglig historia där Shapovalov i princip förlorade med vilje. Sorgligt, som sagt, men det sätter också ljus på något som inte är friskt inom tennisen. Jag tycker att turneringsstrukturen känns mer och mer sjuk.

För det här, att spelare som Shapovalov som fullständigt skiter i hur det går i en sådan här turnering deltar, ingen tjänar ju på det. Det urvattnar bara turneringarna mer, och mer, och mer, och till slut kommer man se på det ungefär som wrestling. Man tittar, man kan tycka att det är lite kul, men det är liksom inte på riktigt. Det är uppvisning, och det är spelare som inte bryr sig. Det blir skojbråk på något sätt, skojbråk istället för UFC, om man är lagd åt det hållet.

Jag har skrivit det ungefär sen jag började skriva om tennis tror jag. Det finns ett bra sätt att i ett enda svep höja nivån på atp-touren, alla turneringskategorier. Skippa startpengar. Förbjud det. Det är inte svårt. Inte ett dugg. Det spelar inte ens någon roll att det kan finnas gråzoner. Jag menar, en spelare kan få en bil eller en väska med pengar för att ställa upp, men en arrangör skulle inte vara särskilt intresserad av att ta några risker i och med att man från atp:s håll givetvis bara skulle kunna säga att man blir av med licensen att arrangera turnering om man inte sköter sig.

Varför vore det då så fiffigt?

Jo, att ha omotiverade spelare i små turneringar, det hjälper ingen. Shapovalov fick nog en miljon kronor någonting för att delta i Gstaad. Eller ja, han fick nog inte pengarna i kronor, men motsvarande det beloppet i någon annan spännande valuta. Den miljonen gör att han kommer dit, skiter i hur det går, är värdelös, och åker därifrån. Ett argument skulle kunna vara att man behöver affischnamn för att sälja biljetter till matcherna men det är faktiskt inget argument längre. 250-turneringarna har det dåligt med publik numera även med affischnamn, och de turneringar som har publik har det sällan på grund av affischnamn. De har det för att de gör bra arrangemang där folk trivs.

Startpengar tar bort de bra spelarna ur 250-turneringar, vad blir då bättre?

Först och främst tror jag det är väldigt sunt att bara ha turneringar där alla spelare bryr sig om hur det går. Jag tror det är den enda vägen framåt.

Dessutom skulle det vara ett utmärkt tillfälle att kunna höjda statusen på 500-turneringarna. Dessa skulle utan startpengar kunna ha riktigt fina prispengar, och de bra spelarna som vill spela lite mer än slams och masters skulle samlas i 500-turneringarna. De skulle bli riktigt saftiga.

Jag tror inte att folk behöver se toppspelare varje vecka. Vi riktiga tennisnördar tittar lika gärna lite på småturneringarna utan dem. Och ingen som inte är tennisnörd tittar på turneringen i Gstaad för att Shapovalov är med.

250-turneringarna skulle bli någon slags halvchallengers där spelarna slåss med näbbar och klor för att ta sig upp i karriären.

500-turneringarna skulle bli höjdpunkter där man skulle få se många av de bra spelarna på samma ställe. Det skulle bli riktiga, rejäla turneringar. Så är det inte nu riktigt.

Varför gör man då inte såhär?

För att spelarna styr. De bra spelarna. De tycker det är skitbra att kunna åka runt och plocka in enkla pengar utan att behöva vinna. De har ingen vinning av att göra den här förändringen och så länge atp är en spelarstyrd organisation, styrd av de bra spelarna närmare bestämt, så kommer ingenting bli till det bättre.

Ymer-Kopriva imorgon. Hyfsat viktig match. Han ska inte kunna förlora den. Sen antagligen Ruud i semi på fredag. Ruud mot en pånyttfödd Paire imorgon förresten. Paire har börjat vinna tennismatcher igen. Det trodde man kanske inte för några veckor sen riktigt.