Kvartsfinalklart i OS

Jag är fortfarande besviken. Visserligen har jag till liten del alltid känt såhär. Att det är märkligt att OS liksom inte är särskilt roligt. För man hinner ju inte titta. Det pågår 10 olika sporter samtidigt och det går liksom inte. Då är egentligen vinter-OS mer fungerande. Där är det ett par grejer om dagen, där det liksom är tydligt markerat att det här ska man titta på, för det här är ju roligt. På just den fronten kan jag ju kanske känna att Discovery som sänder i Sverige misslyckats lite. De klarar på inget sätt av att puffa fram de viktiga händelserna lite extra utan som tittare blir upplevelsen att de själva knappt har koll på vad de ska sända och när de ska göra det.

I alla fall. Tennisen, ja den rullar på, och nu börjar vi väl nå den punkt där matcherna faktiskt börjar bli intressanta, för nu ska det snart avgöras.

Kvartsfinalerna kommer spelas såhär.

Djokovic-Nishikori

Zverev-Chardy

Khachanov-Humbert

Medvedev-Carreno Busta

Några saknas. Rublev skulle ha mött Djokovic men han rök mot Nishikori. Man kan ju sakna publiken när man ser Nishikoris namn mot Djokovic i kvarten. Tänk hur OS blivit med publik. Kolla vilka läktare de byggt kring arenorna. Jag såg kanotslalom för en stund sen. Jag skulle säga att läktarna vid sidan om den banan hade svalt typ 20 000 människor. Det finns ju rätt gott om japaner, så man kan tänka att det hade kunnat bli en jävla folkfest det här, i någon slags parallell verklighet.

Vad tror vi då nu då?

Medvedev var nära att åka ut inatt. Han hade någon slags riktig show där han anklagade ITF, som är arrangör av tennisturneringen, för att försöka ha ihjäl honom då han tyckte det var för varmt och fuktigt. Det pratas en del om psykisk ohälsa under det här OS:et. Man kan väl lugnt säga att den där svenska cyklisten som var överlycklig över att det gick dåligt den här gången inte borde ha deltagit. En gymnast försvann efter ett skutt för att…ja, det vet man inte men det ska också vara relaterat till psykisk ohälsa. Har man som jag levt ett liv med en blandning av hypokondri eller vad den kanske mer träffsäkra benämningen är, hälsoångest så vet man bättre än att förminska folk som har det lite jobbigt i huvudet. Jag tycker dock det blir lite knepigt när idrottare helt enkelt inte tål pressen. Att lyckas inom idrott handlar extremt mycket om att klara av att hålla tankarna på rätt nivå. Det kan väldigt enkelt slå över i att man vill vinna för mycket, eller blir rätt att misslyckas. När man väl börjar prata om sådant här blandar man ihop korten. Man blandar ihop exempelvis cyklistens ätstörningar, som hon brottats med, med att hon även verkar ha en del problem med pressen som det innebär att vara professionell idrottsman. Den japanska damtennisspelaren, hon som tände elden för nästan en vecka sen förresten. Hon har hoppat över flera turneringar med hänvisning till sitt mentala mående. Hon orkade tydligen inte prata med journalister via en dator efter sina matcher och klev därför av turneringarna rent demonstrativt för hon tyckte hon skulle slippa på grund av att hon är väldigt introvert. Det har dock gått utmärkt för henne att göra andra framträdanden för hon själv fått välja vad som ska göras, och framför allt, där hon tjänat pengar på det.

Nu blev det en lång utläggning. Men jag tror det är ett stort misstag, och blir extremt kontraproduktivt när man blandar ihop verkligen psykisk ohälsa, som en ätstörning, som att man oroar sig för att bli sjuk. Med att man som idrottsman inte pallar för trycket och faller ihop när det gäller som mest. Det har idrottare gjort i alla tider. Det är inget konstigt, men när detta nu kommer på tapeten är det som att man gömmer sig bakom begreppet psykisk ohälsa. Det är inte psykisk ohälsa att bli nervös. Inte heller att kunna prestera när det gäller som mest. Det är en spetskompetens som väldigt få har. Om man inte har den, eller tappat den, ska man benämna det för var det är, inte vrida det till en sjukdom som man behöver stöd för.

Varför kom vi då in på detta?

Medvedev, hur mår han egentligen? Det måste vara väldigt jobbigt att så ofta vara så arg på saker. Jag kan inte tänka mig att han är så utanför tennisen. Han har nog lite svårt att klara pressen. Inte på så sätt att han blir nervös när han spelar. Men han verkar inte må så bra av det.

Carreno Busta och sen kanske Humbert. Humbert som idag slog ut Tsitsipas förresten. Han har landat på en lite mer mänsklig nivå nu, Tsitsipas. Medvedevs väg till final ser överkomlig ut tycker jag.

Och Djokovic, ja, visst kan han i teorin förlora mot Zverev, men man blir väl inte förvånad om man när guldet är hemma bara säger att det blev ju ingen match riktigt det där. Det känns ganska troligt att han flyter igenom detta utan att ha varit direkt hotad.