Fusk, fusk, fusk

Det är svårt att gilla folk som fuskar, det är det.

Det enda man kan tycka är orättvist kanske, om man är en fuskare som Elias Ymer är, är väl att fusk ses på så olika mellan olika idrotter. De flesta fotbollsspelare har väl någon gång förstärkt en situation för att då domaren med sig liksom. Den andra ytterligheten är väl golf där en spelare som någon gång fuskat blir utstött av alla andra under resten av karriären. Det går liksom inte att ta sig in i värmen igen. Det är total nolltolerans.

Och så finns det förstås sporter som är mittemellan. Men det finns också sporter som är väldigt nära golfen, där alla verkligen förväntas vara ärliga, det vill säga inte medvetet fuska. Tennisen är en sådan sport, och därför får man väl säga att det är en rätt dålig idé att uppenbart fuska.

Först av allt. Det är domaren som dömer, och att domaren inte ser att bollen studsar två gånger här, det är verkligen patetiskt och det tyder på att han knappast kan ha spelat en bollsport själv. Man behöver nämligen inte se den andra studsen. Om man som jag levt ett liv med bollar, vilket domare i tennis borde förväntas ha gjort också, vet man hur en boll uppför sig i olika situationer. I den här situationen studsade bollen en andra gång i marken, Elias Ymer tar den på uppstuds vilket ger bollen överskruv och får den här banan över nätet. Om han tagit den innan den andra studsen hade bollen inte kunnat få överskruv. Det är en ren omöjlighet. Ni som spelar padel kan nog relatera till det där, hur man avgör om en boll tog i marken eller väggen först. Det är skruven som är facit.

Sen kommer ju Thompsons reaktion lite grann också av att han vet att det inte är någon skräll att det är just den här motståndaren som gör det. Jag tror att bröderna Ymers omtyckthetsstatus är ungefär så låg som den bara kan vara bland kollegorna. Sen så har de väl båda två lite det här att de sparkar nerot och gör något helt annat uppåt, så kanske att några av de bättre spelarna tycker att de verkar vara rätt bra killar men nåja, det kanske inte är det mest sympatiska heller.

Jag har egentligen inga problem med att man gör sig osams med sina motståndare. På vissa sätt, på vissa håll är det rent av något jag gillar bland olika idrottsmän. Men att göra det på det här sättet, att uppenbart fuska, det är liksom omöjligt att tycka om och tyvärr cementerar det bara det läge vi har. Det finns liksom knappt någon svensk tennisälskare som kan heja på våra två bästa spelare och jag tycker bara det är så vansinnigt sorgligt.

I övrigt undrar jag mest vem som hade vunnit fajten om domaren släppt det hela vidare. Ymer knapp favorit i den matchen skulle jag säga. Thompson ser lite tunn ut.