Han var riktigt dålig i första rundan mot Sock. Då räckte det ändå. Lika dålig nu, och nu räckte det inte.

Man ska inte dra några stora växlar riktigt. Nadal efter ett uppehåll, det går aldrig bra. Faktiskt inte nästan aldrig bra. Aldrig bra. Han är aldrig bra när han inte är matchtränad. Men oavsett det, man måste ju notera att det inte var något bra alls den här veckan.

Det finns två lägen för Nadal. När han är bra, då är kraften i slagen framåt. När han är dålig, då är kraften i slagen uppåt. Det var verkligen det senare den här veckan. Man ser på hela hans kroppsspråk egentligen. Han ser allmänt klumpig ut, slagen är lite ryckiga, lite försiktiga, det blir för mycket spinn och för lite fart framåt vilket utmynnar i att längden på slagen blir katastrofal. Den här veckan var det faktiskt extra illa. Transportslagen låg innanför servelinjen och helt ärligt, det går inte att vara en farlig spelare om man inte har bättre längd än så numera. Längden i slagen är det som förändrats mest inom tennisen de senaste fem åren någonting. Nu har mer eller mindre all spelare på atp-touren mer eller mindre bra längd i slagen. För Nadal kommer det fortfarande inte naturligt utan han måste kliva lite utanför bekvämlighetszonen för att vara farlig och han förmår sig sällan att göra det när han är otränad.

Det jag hajade till med honom den här veckan var att han ändå var så taggad. Inte vanligt att han vamosar sådär frekvent och rejält när han inte spelar bra men det är tydligt att han i alla fall är väldigt spelsugen just nu. Jag skulle gissa att han känner sig rätt fräsch fysiskt. Nu ska han bara hitta slagen också.

Harris? Jag tror ni vet. Jag tycker sällan det är så spännande att göra som alla andra, att hylla en svagare spelare som slår en bra spelare när allt handlar om att den bra spelaren inte kommer upp i nivå. Fantastisk vinst för Harris, hans största hittills, men det var inget utöver det vanliga prestationsmässigt från honom. Han är sådär bra.