Det spelas atp-tennis den här veckan. Det tror man kanske inte. Förturneringarna till slams brukar vara sömniga och lite i skymundan men den här, i Winston Salem, är verkligen helt otroligt i skymundan. Det är inte årets höjdpunkt på atp-kalendern, enkelt uttryckt men det finns en sak som den här turneringen är och det är en chans för halvt medelmåttiga spelare att förändra sina liv. Man kan gå från att vara precis på gränsen till att få vara med i atp-turneringar till att efter veckan i princip ha ett års frikort till nästan alla turneringar som finns. Nivån på turneringen är låg. Toppar saknas helt. Vissa lite bättre spelare som ändå är med har sitt fokus på nästa veckans US Open och förtar sig därmed inte. Kort sagt, en superchans att hitta på något för spelare som normalt inte har den chansen.

Och den här veckan är Mikael Ymer en av de som håller på att greppa den här chansen med hull och hår.

Tre av de åtta högst seedade drog sig ur från det att lottningen kom till att första matchen spelades. Sånt öppnar ju upp det hela lite grann kan man säga. Ymer fick möta Ramos i första rundan. Ramos som visserligen gjorde någon bra match för någon vecka sen, på hardcourt, men i grunden är han rätt värdelös på underlaget. Ymer vann enkelt. Sen Purcell, som visserligen gått bra i år, men han är ändå inte nära atp-touren nivåmässigt. Ymer vann enkelt. Och så inatt då, enligt klippet ovan. Ymer slog Tiafoe i en lång match där Tiafoe väl lite grann gick i den fälla som är risken mot Ymer. Är man en spelare som skjuter fårn höften, som Tiafoe är, vill man inte få tillbaka bollen alltför mycket alltför länge och till slut kan det bli jobbigt mentalt, trots att det kanske inte är så svårt spelmässigt. Lite så blev det.

Nu i semifinal, Ymer och där väntar Alcaraz som han slog senast de möttes i Australian Open. Alcaraz var bra redan då. Kanske lite bättre nu, men mycket skiljer det knappast. Ymer ska ha en jättefin chans igen. I den andra semifinalen då? Ivashka och Ruusuvuori. Spelare som inte är alltför mycket bättre än Ymer.

Tennisens rankingsystem är inte helt enkelt att förstå sig på. Den här semifinalplatsen är bara värd 90 poäng för Ymer. Det är ungefär lika många poäng som man får för att vinna en challengerturnering. Semi i en atp kontra vinst i en challenger, semifinalen kanske borde belönas lite mer men så är det inte. Just i det här fallet har ju inte Ymer haft så tufft motstånd så kanske inte orimligt, men i grunden är det totalt orimligt.

Han tar sig upp till plats 80 någonting med de här poängen. Om han skulle vinna hela kalaset så landar han just utanför topp-50 på årsrankingen och i närheten av topp-60 på atp-rankingen och då börjar det ju bli riktigt intressant. Då är han plötsligt nära att komma in i mastersturneringarna, Ymer.

Jag tycker han genom karriären valt turneringar på ett otroligt märkligt sätt, men just denna gång valde han helt rätt. Han skippade att försöka kvala in till mastersturneringarna senaste veckorna och spelade istället den här, mycket klokt och det belönar sig nu också.

Tråkig tid för semifinalen tyvärr. 02:30 kommande natt.