Tsitsipas har skitit i det blå skåpet. Delvis bokstavligt. Och att han nu åkte det, jag tror att väldigt få har något emot det. Han har hamnat snett och tyvärr har han hamnat snett på ett sätt som är svårt att vända tror jag. Det är en sak att vara ett as och liksom stå för det. Såna spelare har väl exempelvis jag en liten böjelse för att tycka är rätt spännande. Men att vara ett as samtidigt som man har någon slags bror duktig ambitioner. Då är det jobbigare, och väldigt svårt att ta sig ur skulle jag säga. Så, många av oss har i den här turneringen fått en spelare som är rätt enkel att aktivt ogilla i toppen. Bortsett från Zverev då, men nu är de två. Komiskt nog två stycken som verkligen ogillar varandra, som båda i sin tur är omöjliga att tycka om. Avancerat.

Det låter ju tråkigt att inte slå på den jättestora trumman här men är man en perfekt tennisspelare, vore det inte märkligt om man får till det ibland? Jag vill egentligen vända på det. Jag har väldigt svårt att förstå att Alcaraz ännu inte är ännu bättre. Han är den bästa tennisspelaren i världen tekniskt. Han verkar ha en vilja att jobba hårt som få andra har. Och det verkar som synes inte direkt vara något fel på huvudet heller. Det är en tidsfråga, och vi snackar en kort, kort, kort tid innan han börjar få till det. För visst var det här fantastiskt, men det är ändå bara en försmak. Om ett par år kommer han inte spela jämnt med Tsitsipas. Han kommer slakta honom.

Sen så, givetvis. Som sagt. Han får ju inte till det riktigt ännu, Alcaraz. Han förlorade mot Mikael Ymer förra veckan liksom. Jag tänkte jämföra det med att det är som att Spanien förlorar mot Sverige. I fotboll alltså. Men så är det inte. Det är mycket värre i grund och botten. Det är snarare som att Spanien förlorar mot Malta eller något åt det där hållet. Förlåt kära Bethardkompisar. Ert nya hemland är inte så bra på fotboll och passade fint för jämförelsen. När Alcaraz är i färdigt skick, då kommer han vara bäst, och då kommer det inte ens vara någon idé för sämre spelare, som Mikael Ymer att försöka mot honom. De får passa på medan han fortfarande inte får ihop det. Den fas han fortfarande är i men vi är i slutet av den fasen, tro mig. Nu är rankingen som den är, men spelstyrkemässigt är Alcaraz topp-10 inom ett år och jag skulle säga att det är troligt att han är topp-3 inom ett par år. Är det rent av han som kommer ta över som världsetta när Djokovic kliver av? Det blir säkert en övergångsperiod med Medvedev men det här är liksom den långsiktiga världsettan. Det finns ingenting som talar emot det. Och visst kommer det bli en världsetta att tycka om? Jag hittar ingenting att ogilla med honom. Kanske att han är perfekt, men det är ju spelmässigt. Det hade varit jobbigare om han varit Tsitsipas-snygg också eller något åt det hållet. Då hade det blivit provocerande.

Kan det bli mer spännande än såhär?

Jadå. Alcaraz är faktiskt i praktiken redan i kvarten. Han möter Gojowczyk i åttondel. Gojowczyk, en relativt duktig challengerspelare. Kan man förlora mot Mikael Ymer kan man förlora mot Gojowczyk men nja, inte sannolikt.

Sen då, väl i kvarten?

Ja, Rublev åkte precis ut. Tiafoe slog honom. Det blir Tiafoe eller Felix i kvarten för Alcaraz. Vilken otrolig möjlighet. Och så givetvis, han är inte på Djokovic halva utan det är som värst sen Medvedev i semi. Det är ju tufft, men det är enklare än Djokovic i alla fall. Svindlande, men det kanske är redan i den här turneringen det händer, vem vet. Det där med topp-10, vad sa jag, inom ett år? Han är rankad 30 i världen på årsrankingen, Alcaraz. Går han till final här får jag det till att han blir rankad just tia på den rankingen. Då ska han slå Medvedev, det är inte så enkelt, men man ska veta vilket haveri atp-rankingen är. Där är Alcaraz utanför de 50 bästa och det ser därmed ut som att vägen upp är rätt lång. Det är den inte. Han är typ en skräll från att bli topp-10.

Nu har jag ju avslöjat det redan men Rublev alltså borta och man kan väl snart bara slå fast att han inte riktigt är de stora turneringarnas spelare. Sen är han kanske inte i form rent allmänt men han viker verkligen ner sig när det verkligen gäller. 500-turneringar går fint, slams går inte fint. Otroligt imponerande av Tiafoe dock. Han har tagit ett kliv framåt och precis som för Alcaraz. Det här är hans livs chans att hitta på något i en slams. Alla bra spelare har försvunnit på den där kvarten. Eller ja, försvunnit och försvunnit, han och ALcaraz slog ju ut dem idag.

Felix slog Bautista. Att det blev en femsetare är väl dagens minsta skräll. Vad glad han blev, och rätt bra drag på publiken får man säga. Tror det dracks en del rent allmänt på läktarna i New York under natten.

Medvedev han är kvar. Han mötte en ickemotståndare. Men precis som jag hade lite på känn på förhand. Medvedev har bestämt sig för att visa styrka i den här turneringen. Han tänker inte förlora gem i onödan. Han ser liksom arg ut på ett sånt där bra set. Att han mest bara är irriterad över att inte motståndaren fattar och bara ger sig. Det är då han är som bäst.

Ikväll tredjeomgångar på den övre halvan, den med Djokovic. Försnack till det senare.