Transportsträckan över (nästan)

Det var ju här vi skulle landa, så nu kan vi väl börja leka på riktigt kanske?

Det fanns tre väldigt troliga semifinalister inför turneringen.

Djokovic är rätt bra på tennis, han kan gå till semifinal ibland.

Zverev är numera vansinnigt säker och förlorar otroligt sällan mot sämre spelare. Mycket trolig semifinalist på förhand.

Medvedev andades form inför turneringen, han hamnade på den enklare halvan och är den som sett mest dominant ut rent spelmässigt. Kanske den mest givna semifinalisten.

Och så fanns det en öppen plats. Tsitsipas var seedad att ta den, men han är inte som bäst just nu och det kändes tidigt som att han var rätt utsatt och att han förlorade tidigt, kanske ingen superskräll ändå. Med han borta hade jättemånga chansen och det blev till slut Felix, kanske lite i brist på annat, men han har också spelat med sina mått riktigt bra.

Säga vad man vill om turneringen i stort. Det har varit en skitturnering. Och det finns en uppenbar risk att vi också kommer komma ihåg turneringen så. Jag tror att när man pratar om 2021 om ett antal år så kommer man säga att det här var året då det svängde. Efter pandemin gick tennisen in i ett mörker där sporten gick från att vara en av de hetaste sporterna som finns till att vara en relativt stor sport i mängden. Jag såg att någon i får facebookgrupp Tennisen gjorde en jämförelse med damtennisen och jag tycker den är väldigt pricksäker. På 90-talet fanns det några få profiler som var helt överlägsna. Sen har Williams visserligen varit överlägsen på ett sätt, men jag tycker på senare år ändå att det verkat som någon slags tombola kring vem som är bäst och vinner de stora turneringarna. Spelare stiger upp som en sol, vinner en turnering, och försvinner sen ner i mängden igen. Jag förstår, ni är lockade att skrika emot mig nu att ”men vadå du kan ju inget om damtennis wööööööööö”. Nej det kanske jag inte kan, men det är jävligt svårt att missa att det är olika namn som är bäst varje gång. Det behöver man inte vara något damtennisgeni för att säga.

Jag tror inte att tennisen kommer hamna riktigt där damtennisen är. Det kommer finnas några spelare som är bättre än de andra och det är de som i största utsträckning kommer vinna de största turneringarna, men det kommer inte finnas någon Djokovic, ingen Federer, ingen Nadal. Kort sagt. det kommer finnas idrottsmän, inte superhjältar. Nu har inte superhjältarna slutat ännu, men som sagt, jag tror man kommer säga att 2021 var året då det svängde. Då de största turneringarna inte längre var uppgörelser mellan superhjältarna som det varit i så många år.

Men, det finns ju en lösning på det här. En sak som kan göra att vi ändå kommer minnas den här turneringen som något kul ändå och det är om vi får en sån där enorm kraftmätning på söndag och jag tror det kan hända. Då måste först semifinalerna gå som de ska, men sen tror jag det kan bli sådär. För jag kan inte tänka mig något annat än att Medvedev den här gången kommer pressa och kanske också slå Djokovic. Jag håller det inte för alls omöjligt att han är den bättre av dem just nu och så har jag nog aldrig känt inför en final med Djokovic de senaste åren. Det har varit helt upp till Djokovic hur det ska sluta. Jag tycker inte det känns så den här gången.

Först ska semifinalerna spelas. Vi kommer prata mer om det imorgon så klart. En av dem känns ointressant, risken att det är den som kommer spelas på kvällstid för oss är jättestor. Jag tror inte att Felix kommer ha skuggan av en chans mot Medvedev. Sen Djokovic mot Zverev. En liten prövning för Djokovic, han har lite svårt för Zverev, men det skulle vara både en besvikelse och överraska mig om han förlorar där. Det är matchen mot Medvedev, det är där det ska avgöras, hoppas jag.

Och någonstans, vi kanske ska prata om semifinalerna, och titta på dem, innan vi börjar prata om finalen. Men det är på söndag som Djokovic ska slå in alla spikar i kistan, mura igen den, sänka ner den, göra allt gällande vem som är tidernas största, bästa, allt det där, spelare genom tiderna. Och att han skulle göra det genom att slå den nya generationens bästa spelare när denne nu troligen precis är på väg in i sin absoluta topp som spelare. Det hade ju varit rätt värdigt på något sätt.