Nog för att Ryder Cup blev rätt ospännande. Märkligt egentligen hur man kan utgå från saker. Bara för att det varit så i stor utsträckning på senare år förväntar man sig att sämre spelare ska vinna över bra spelare bara för att det varit så i just den här matchen på senare år. Man kan säga att det blev lite tvärtom där. 1-2 spelare någonting i Europas lag hade tagit en plats i USA:s lag. Det kanske inte är något revolutionerande då att det blir en överkörning.

I Laver Cup, ännu värre. Och faktiskt ännu konstigare. För även om det är liknande här. Tar man bort Ruud så samtliga spelare i europalaget bättre än världslagets bästa spelare. Men världslaget har hemmaplan, några matcher har känts jämna på förhand, och det har spelats dubbelmatcher för världslaget varit favorit. Trots detta, 11-1 inför avslutningsdagen. Nu är poängräkningen så att matchen faktiskt fortfarande lever. Den hade levt till och med om det stått 12-0. Men en match räcker idag söndag för att europalaget ska vinna och det ska nog kunna lösa sig.

Jublar man över detta?

Kanske inte. Det är ganska långt ifrån att man har några känslor kring den här matchen. Det är knappt så att man bryr sig om vilken spelare som spelar i vilket lag. Det hade troligen funkat väl så bra om de kört den gamla hederliga skolgårdsuppdelningen. Två stycken får turas om att välja sina spelare och sen kör man. Jämnare hade det åtminstone blivit.

Någonstans tycker jag ändå att det är bra. Att Europa är överlägset i tennis, det vet alla och det sämsta som hade kunnat hända hade varit om spelarna liksom aktivt försökt förlora för att det skulle bli jämnt. Så har det absolut inte varit utan de har försökt vinna och det är den enda vägen framåt. Nu lär det ta tid innan världslaget kan utmana. Det finns väl ingen direkt ändring i sikte där, att de skulle kunna komma närmare europalaget inom någon slags överskådlig framtid. Men som sagt, att spelarna gör sitt bästa så det blir lite mindre uppvisning över det hela, det är en bra start. Sen får man bara hoppas att det börjar komma toppspelare från utanför Europa. Sen får man väl säga att man haft lite otur också. De potentiella toppspelare som finns utanför Europa har varit extremt skadedrabbade senaste åren. Raonic är i sina bästa stunder en spelare som kan gå väldigt långt i Grand Slam-turneringar, Del Potro, han kan ju spelare lite grann, Nishikori var topp-10 under massor av år. Anderson har också varit skadad sen Laver Cup startades i princip, känns det som.

Del Potro, Raonic, Nishikori, Anderson, Shapovalov och Felix. Världslaget hade i någon slags teoretisk verklighet kunnat ställa upp med tre topp-10-spelare och de övriga på topp-20. Men nu är alltså de fyra som varit bäst på senare år inte tillgängliga och då går det ju inte.

Samtidigt, ska man prata sådär så.

Djokovic, Nadal, Murray, Federer, Medvedev och Thiem.

Ett skadefritt Europa med de bästa spelarna på senare år när alla var på sin topp, de hade nog blivit rätt svårtuggade i alla fall.

Har det varit kul att titta på då?

Nja.

Överspänt, som vanligt. Jag tycker de flesta spelarna uppfört sig rätt töntigt. De tror att de ska uppföra sig på ett särskilt sätt när de spelar i lag men nja, hade nog känts bättre om de försökt vara sig själva istället.