Laver Cup blev väl lite sådär, och då har jag beskrivit det hela som positivt. Precis som att Ryder Cup blev en besvikelse förresten. Det blev inte riktigt den sporthelg som jag hade hoppats på i alla fall. Grejen med sådana här matcher är att det blir jämnt, att det är kamp. Ingen av matcherna var egentligen kamp någon gång och då blir det inte särskilt kul. Jag satt och funderade över jämförelsen. Europalaget vann ju Laver Cup rätt enkelt får man säga, 14-1. Var faktiskt inte långt ifrån 15-0. Eller ja, det var det väl eftersom Europa vann flera jämna matcher, men den de förlorade var ju också jämn. Helt osannolik överkörning, och man kände ingenting. Hur hade det känts om europalaget varit lika överlägsna i Ryder Cup då, den match som jag bryr mig lite mer om rent allmänt? Det hade känts helt okej, men egentligen inte sådär superbra. Som sagt, upplevelsen är att det blir jämnt, att det blir en kamp där man känner att spelarna gör allt för att vinna utan annan anledning att de vill vinna. Det är det som är så unikt med Ryder Cup. Den skillnaden tror jag inte att jag nämnde i helgen vilket är lite märkligt. Spelarna har inga ekonomiska intressen i Ryder Cup. I Laver Cup handlar allt om spelarnas ekonomiska intressen. De är där för att de tjänar riktigt bra, säkra pengar oberoende av hur det går och det är väl där Laver Cups trovärdighet faller lite grann för min del. Man försöker härma Ryder Cup, men man hoppar över den viktigaste grundbulten. Nu går det inte att göra på något annat sätt. Ingen hade ställt upp i Laver Cup utan betalning, så det är väl lite av ett moment 22 det där.

Nu tittar vi framåt, närmast mot två småturneringar den här veckan.

I San Diego spelas en av de här turneringarna som fått licens för 2021 enbart. Vissa av dem har blivit rätt bra, men vi minns ju också vissa lite mindre fräsiga grejer. Jag kommer ihåg någon grusturneringen i Italien där det knappt ens fanns någon läktare. Inte direkt atp-värdigt. Hur det kommer se ut när man börjar spela i San Diego ikväll vet jag faktiskt inte men något åt det här hållet verkar det som.

Ser ju mysigt ut ändå.

Man får bra draghjälp i den här turneringen av Laver Cup. Långt ifrån Boston i och för sig, San Diego ligger på västkusten, Boston på östkusten. Finns nog inte jättemånga städer i USA som ligger längre ifrån varandra faktiskt. Ungefär 500 mil är det att åka. Om man sätter in det i vårt eget perspektiv så går det för vår del inte att åka så långt i Europa utan att ta omvägar eller trilla över kanten ner i något hav. Med samma sträcka skulle vi kunna ta oss till Syrien, nästan in i Irak. Kort sagt, det är en bit.

Draghjälpen var det. Indian Wells spelas i närheten nästa vecka. Därav att några av spelarna som spelade Laver Cup väljer att åka direkt till San Diego för att värma upp.

Väldigt bra nivå för att vara en 250-turnering skulle jag säga. Flera av de seedade spelarna är riktigt vassa och som ni ser, Murray och Nishikori som oseedade. Plus Fognini som oseedad, och Karatsev, Fritz, Dimitrov, Korda och inte minst, förra veckans båda titelvinnare. Kwon vann i Nur Sultan och Hurkacz gjorde det i Metz. Paul sista man in med en ranking på 54. Det här händer bara i vissa av dessa uppvärmningsturneringar att fältet blir så bra i en 250.

Det enda lilla frågetecknet här är väl hur mycket spelarna bryr sig om hur det går. Jag nämnde prispengar högre upp. I den här turneringen får vinnaren inte ens en miljon kronor. Inte ens 800 000 kronor faktiskt, just under det med nuvarande dollarkurs. Och 250 poäng, för många av spelarna här betyder det inte så mycket.

Men bra spelare i San Diego, inget snack om den saken.

Om man tycker om att ibland satsa en liten slant på tennis ska man göra det hos Bethard. För Bethard har världens högsta odds på tennis.

Är Korda lite underskattad kanske? Väldigt svajig form och han har varit lite skadad men innan han fick sina problem höll han i princip topp-10-nivå.

Här i den bulgariska huvudstaden Sofia hamnar ett gäng av de som inte är sugna på att åka till USA nästa vecka. Samt lite annat löst folk. Faktiskt fin bredd här också dock. Många verkar spelsugna. Plats 74 krävdes det för att komma in här. Ganska bra det också för att vara en 250.

Mikael Ymer med här och rätt fint att få möta den lägst rankade seedade spelarna Millman. Millman som i praktiken är rankad efter Ymer. Han kommer åka hiss neråt på atp-rankingen den dag man släpper de gamla poängen. Ymer just nu 76:a på årsrankingen. Millman är 83:a. Det känns också som lite formfördel för Ymer och jag tycker det borde passa honom rätt okej spelstilsmässigt. Möttes de inte nyligen? Nej, det var Elias Ymer som förlorade mot Millman i andra omgången i Washington för ett gäng veckor sen.

Utvecklingsbart sen också för Ymer som synes. Ganska svagt kval och han möter en kvalare i en eventuell andrarunda. Sen kanske en hutlöst formsvag De Minaur eller möjligen Giron i kvarten. Absolut ingen omöjlighet det heller. Vad har egentligen hänt med De Minaur? Hemsk säsong för hans del. Det hade jag aldrig sagt på förhand. 29:a på årsrankingen kan låta bra  men jag hade gissat att han nu skulle knacka på dörren till topp-10. För det saknas det över 1000 poäng för honom.

I övrigt vet jag inte om det är så mycket som sticker ut i Sofia men intressant att följa Ymer så klart.

Vem vinner då? Vi frågar Bethards odds. Världens högsta odds.

Ivashka andrahandsfavorit i en atp-turnering med inte alltför svagt startfält. På tal om grejer man inte hade gissat vid starten av säsongen. Helt osannolikt. Och jag håller med. Han är så otroligt stabil nu att han förtjänar det. Även om det är svårt att blunda för att Sinner är en ganska mycket bättre spelare, så kanske att det borde skilja lite mer i odds mellan dem. Jag skulle hellre spela Sinner än Ivashka.

Kolla Ymer förresten. Lottningen är fantastisk för honom men ändå, 19 gånger pengarna. Det är alltså inte på något sätt omöjligt att han vinner. 5% chans, typ.