Nu börjar vi. Match imorgon mot Kanada. Sen Kazakstan på lördag. Att vinna båda matcherna är vad som gäller för att ta sig vidare till slutspel. Slutspel i slutspelet så att säga. Vilket är helt osannolikt för övrigt. När lottningen kom så var Sveriges chanser att ta sig vidare…ja inte var det många procent i alla fall. Enstaka procent, typ. Nu är man inte favoriter, men väl andrahandsfavoriter och vad ska man säga, 35% chans till slutspelet kanske? Möjligt att jag till och med är lite negativ där men det återstår väl att se.

Vi börjar alltså mot Kanada och såhär ser det ut inför den matchen.

Att Kanada inte lyckats skramla fram en femte spelare som det ser ut säger väl det mesta. Det var inte riktigt det här laget de hade tänkt komma till spel med om man säger så. Kanada har tre av världens absolut bästa spelare att tillgå, i vanliga fall. Raonic har när han varit skadefri varit topp-10 och Shapovalov och Felix är just nu och nosar på att bli topp-10. Tre spelare som ingen av svenskarna hade haft ens en liten chans mot. Därför var Sverige helt chanslösa när lottningen kom. Men nu är Raonic skadad, Shapovalov berättade för några veckor sen att han inte kommer delta, och varför skulle Felix då vara med? Han hoppade också av, helt naturligt. Kanada är, märkligt nog skulle jag säga, det enda land där de största spelarna valt att hoppa av. Det är otroligt bra uppslutning till det här slutspelet. Otroligt kul, och ännu roligare att Sverige haft turen att få just det av topplagen där de bra spelarna valt att hoppa av.

Hur blir det här då? Med den här kanadensiska uppställningen?

Pospisil, som alltid spelar alldeles för lite då han är helt overkligt skadedrabbad. Och så har han ju sitt fackföreningsarbete att tänka på också. Därför är han konstant underrankad. Han är en i grunden klart bättre spelare än vår etta Mikael Ymer. Sen är Pospisils form oklar. Han har inte spelat mycket. Det som dock ska noteras är att han är van vid att komma tillbaka från uppehåll och ofta så är han rätt bra direkt. Det blir en rätt tuff match där ettorna emellan.

Elias Ymer får möta Schnur som var uppe på topp-100 för ett par år sen. Vilket var helt sjukt. Han var en av spelarna som en gång gick långt i den där extremt deppiga turneringen i New York där det aldrig var någon som kollade och på det och i övrigt bra spel på nordamerikanska challengertouren blev han topp-100. Så bra var han aldrig. Lite bättre än sin ranking på 234 är han men inte mycket. Elias Ymer ska vara favorit i den matchen.

Och så var det dubbeln. Lindstedt fick den sista platsen i laget vilket jag tycker var helt rätt. Markus Eriksson skulle aldrig kunna vinna någon match och att dela ut platser för någon slags lång och trogen tjänst, blir ju kanske inte så bra. Det räcker gott med att Mridha är med tycker jag. Det är lite genant att man måste ta med en spelare som inte är rankad bland de 500 bästa spelarna i världen. Men dubbeln var det. Vårt starkaste dubbelpar skulle troligen vara bröderna Ymer men de kommer inte spela. Det kommer bli Göransson och Lindstedt som tar den och de ska hålla en viss nivå tycker jag. Göransson har etablerat sig som en av de svagare spelarna på atp-touren. Lindstedt har knappt spelat i år men han håller garanterat en viss nivå fortfarande. Mot det kommer Kanada ha med Pospisil som är en av världens bästa dubbelspelare. Han spelar rätt sällan, men han utgjorde för ett gäng år sen det kanske bästa paret i världen tillsammans med Sock. Nästan alla är väl i och för sig typ bäst i världen när de spelar med Sock men de vann Wimbledon och de var otroligt bra. Även för sig själv är Pospisil en toppspelare i dubbel även om han sällan spelar. Om dubbeln blir avgörande lär Pospisil spela. Mer oklart vem han får vid sin sida men Polansky är i sina bästa stunder en toppspelare på challengertouren i dubbel så troligt att det blir han. Svårbedömd match det där, men jag skulle nog säga att svenskarna är lite favorit.

Lagmatchen totalt sett, Sverige är absolut favorit.

Sen ska vi möta Kazakstan och där ser det ut såhär.

De är ju inköpta de här spelarna. Ingen av dem är kazak på riktigt utan de har tidigt under sina karriärer blivit avlönade för att representera landet. Det gör att uppslutningen alltid är total för Kazakstan och det är också en delförklaring till att de haft såna framgångar i Davis Cup sett till hur bra de är. De har alltid överpresterat. Kort sagt, det är inget snack om huruvida man ska ställa upp eller inte. Man har betalt för att ställa upp. Alla utom Nedovyesov är ryssar. Han är ukrainare.

Bublik, han är inte spelaren man skulle vilja luta sig mot som DC-ankare va? Extremt oberäknelig, man vet aldrig om han kämpar. Dessutom svag form också. Han är en mycket bättre spelare än Mikael Ymer, men jag tycker vi har en bra skrällchans där.

Popko är numera högre rankad än Kukushkin, men ändå nära till hands att Kukushkin kommer spela andrasingeln. Känns väl som i princip 50/50 mellan honom och Elias Ymer.

Dubbeln, den har vi vär?

Det kan man kanske tro, men väldigt långt ifrån sanningen. Kazakerna är tyvärr storfavoriter där. Bublik och Golubev var i final i Franska Öppna i sommar och Golubev och Nedovyesov var under flera år smått överlägsna på challengertouren. Jag skulle gissa de använder sig av det senare alternativet och de är då klara favoriter mot vår svenska uppställning med Göransson och Lindstedt.

Marginalerna är små, men vi är tyvärr inte favorit mot Kazakstan. Chansen är god i alla matcher, men de är favoriter.

Ungefär så ser det ut för vår del. Kan bli spännande det här och givetvis, det här ska vi följa noga under de närmaste knappa två veckorna.