Det är ju Davis Cup-slutspelet som spelas i Madrid. Så nu när gruppspelet är över och det är dags för slutspel så är det väl slutspelsslutspelet som startar antar jag. Såhär kommer det spelas, tyvärr. Det var ju så himla nära.

Lopez stod för en enorm insats när han slog Rublev i den första delmatchen igår mellan Ryssland och Spanien. Det öppnade allt för spanjorerna. Det var precis den skrällen de behövde. Men efter att Medvedev gjort det han ska mot Carreno Busta, inte mer än så förresten. Rätt svag insats av Medvedev. Så kunde inte spanjorerna knyta ihop säcken i dubbelspelet. Rejält svag insats av Granollers och Lopez som föll i en tresetare mot Karatsev/Rublev. Ryssarna är givetvis inte dåliga. Deras pangande från baslinjen är svårhanterat, men spanjorerna ska verkligen bara vara bättre som dubbelpar, och att de inte lyckades ta chansen, svagt. Dessutom, för ryssarna spelade matchen väldigt liten roll. Eller om man ska vara riktigt tydlig. De hade kunnat radera ut sitt sista hot om slutsegern om de förlorat dubbelmatchen. Då hade Serbien nämligen åkt ut och som jag ser på lagen som är kvar, det är nog bara Serbien som skulle kunna slå Ryssland. Rublev lär inte förlora någon mer match som tvåa och ska någon slå Medvedev, då är det ju Djokovic. Det skulle kunna bli en oviss dubbel som avgör där i den eventuella finalen. Om ryssarna torskat dubbeln igår hade de inte behövt fundera på den saken. Men det är det där. Den där märkliga hedern som finns inom idrotten. Att vinna i nuet går före det som ger en största möjliga chans att vinna det som egentligen spelar roll. Jag tycker det är idiotiskt.

Väldigt tråkigt för oss förstås. Vi var redan klara för kvartsfinal, men den avslutande dubbeln mellan Ryssland och Spanien avgjorde huruvida vi skulle få en drömlottning eller vara utslagna. Nu blev det onekligen det senare. Mot Spanien hade vi faktiskt haft en realistisk möjlighet. Lopez gjorde en fantastisk match igår men inte alls säkert att han ens hade spelat singel mot oss. Det hade mycket väl kunnat bli Ramos istället och då hade det varit en vidöppen andrasingel. Lite miniskrällchans på förstasingeln också. Och i dubbeln, man vet aldrig. Mot Ryssland är det bara i dubbeln vi skulle kunna ha någon slags avlägsen möjlighet och det räcker ju inte riktigt.

Vi får fokusera på det övriga istället.

Kvartarna spelas över fyra dagar. En match per dag. Lite annorlunda kanske, men varför inte. Jag gillar det. Det tyder på att man har respekt för det man arrangerar. Att man anser att det är så intressant att folk ska kunna se alla matcher. Klockan 16 kommer vara starttid på matcherna nu måndag till torsdag.

Först ut redan idag, Italien-Kroatien. Italien har imponerat hittills och är favorit men marginalerna är ändå små. Kroaterna har världens bästa dubbelpar och den matchen kan nästan räknas in redan på förhand. Problemet för kroaterna är dock att de helt saknar tvåa, och Cilic slår knappast Sinner skulle jag säga. Faktiskt den direkt avgörande matchen det. De andra matcherna är ointressant. Kroaterna har dubbeln och Sonego kan inte förlora sin. Förstasingeln, den som spelas som match två, avgör.

Imorgon är det Storbritannien mot Tyskland och även om Evans känns rätt formlös så ska britterna bara vinna den. Norrie ska inte förlora mot Struff, Evans är i alla fall favorit mot Köpfer, och i dubbeln är britterna också knappa favoriter. Riktigt starkt par i Salisbury/Skupski som möter tyskarnas Krawietz/Puetz. Ingen helt stängd match, men britterna ska vinna.

Det löste sig bra för Serbien kan man ju säga. På onsdag möter de Kazakstan som tillsammans med Sverige så klart är klart sämst i kvartsfinalerna. Från att vara nära att åka ut till att vara i semifinal med en fin lottning i semifinalen också. Kazakstan får ingen utväxling på att de har en någorlunda bra spelare med, Bublik slår ju inte Djokovic så att säga, och att Kukushkin i nuvarande skick skulle ha chans mot Lajovic eller Kukushkin, inte troligt. I dubbeln har kazakerna en bra chans, men de kommer nog inte komma så långt.

Torsdag blir det som speldag för Ryssland-Sverige och ja, ni förstår nog. Mikael Ymer får god tid att åka hem och rimma under uppehållet i december.

Det är liksom så obegränsat patetiskt.