Nu tar vi dem!

Nja.

Det gör vi ju inte.

Det här är väl baksidan egentligen med att ha spenderat ett halvt liv med att analysera odds och sannolikheter. Man tror inte på det omöjliga. Jag tror det är bra. Jag kan härleda i princip alla mina goda egenskaper till detta, att jag så snabbt och så precist kan göra ett överslag på hur sannolikt något är. Sen finns det onekligen baksidor med det också. Som när jag ägnade några månader åt att räkna fram dagliga odds på att jag skulle dö i corona. Det kanske inte är det mest konstruktiva man kan hålla på med. För intresserade kan jag meddela att oddsen alltid var rätt höga, men det var de också på att Leicester skulle vinna Premier League för några år sen, exempelvis.

På tal om Leicester där. Gott exempel på saker som inte kan hända, men som sen händer. Man ska dock inte blanda ihop såna här saker med att det är realistiskt. Solen kan ramla ner imorgon, men det är inte jättetroligt så att säga. Men den kan göra det. Det skulle också på några timmar kunna uppfinnas ett lotteri där man inte behöver någon lott som i förlängningen gör att du har 100 miljoner på ditt konto ikväll. Det är inte troligt, men det kan hända.

Som sagt, det finns fördelar med detta. Stora fördelar. Jag skulle säga att arbetsmässigt finns det enbart fördelar med att vara duktig på sannolikheter, oavsett vad man jobbar med i stort sett. Man tar bra beslut när man kan bedöma om något är sannolikt eller inte. Privat däremot vetefan.

Som när Truls var i VM-final i måndags natt. Efter att vi suttit och tittat på dubbelfinalen där våra fantastiska svenskar vann en match som på förhand var vidöppen så var min fru superpeppad på att se singelfinalen också. Hon såg den också några timmar senare, jag låg och sov. Varför? Hon hatar mitt sätt att se på saker. Hon tänkte ”men vadå, han är ju i final, det är bara en match”. Jag tänkte. Ja, han är i final, men den bästa spelaren han slagit är typ Schwartzman. Nu skulle han möta Djokovic upphöjt i två. Han kunde inte vinna. Man kunde spela Truls till oddset 15 gånger pengarna någonting inför matchen. Det säger enbart att jo, oddsen ljuger ibland, särskilt i mindre sporter. Han kunde bara vinna finalen om kinesen skadade sig. Det fanns ingen annan öppning. Skillnaden var för stor.

Det där är ju tråkigt, eller hur? I idrottssammanhang önskar jag verkligen att jag kunde se lite mer…naivt eller vad man ska kalla det på matcher. Det hade känts bra mycket roligare inför dagens Davis Cup-match om jag faktiskt trodde att allt är möjligt, allt kan hända, och att Sverige så klart har en chans. Men det har vi ju, så hur ska man då inbilla sig att det ska bli roligt och spännande?

16:00 Rublev-Elias Ymer 

Visst känns det som att Rublev, som är världsfemma, är en toppspelare som förlorar mot mycket fler svaga spelare än de andra. Det stämmer. Hans sätt att inte kunna förlora i 500-turneringar har gett honom otroligt många ranking poäng vilket i sin tur gett honom råd att ofta förlora mot sämre spelare. Det man dock ska veta är att de tre sämsta spelarna han förlorat mot i år är Botic, Paul, och Fritz. De där tre är rätt mycket bättre än våra spelare så att säga, och väldigt mycket bättre än Elias Ymer. Lopez är förstås den sämsta han förlorat mot i år förresten, bara för några dagar sen. Rätt speciell spelare dock, Lopez. Han må vara dålig numera, men som han spelar har han ändå en kapacitet i sitt spel som ingen annan på hans rankingnivå har.

Hur ska Elias lösa det här då? Ja ni, det vet jag inte. Jag hörde någon intervju med honom på sportradion där han som sin främsta förhoppning berättade att förbundskapten Robin Söderling inte tycker att några spelare är bra, för han var ju så bra förut. Så det kändes på något sätt tryggt för Elias att Robin sa att motståndarna inte är bra. Ja, det kanske funkar. Vad vet jag. Jag vet inte om det hade hjälpt mig så mycket. Det är svårt att komma runt att Rublev är en av världens bästa spelare. Elias Ymer är en medelmåtta. Svindlande förresten. När Elias Ymer var junior var han ju på samma nivå som spelarna vi möter idag. Idrotten tar idrottsmän åt olika håll emellanåt så att säga.

17:30 Medvedev-Mikael Ymer

Ni märker nog att jag inte skriver något om matcherna. Det blir liksom bara löjligt. Det skiljer för mycket. Det är inte spelare på samma nivå. Det är inte spelare som möter varandra i vanliga fall. De spelar inte samma turneringar. Mikael Ymer slår inte en av världens just nu två bästa spelare. Om inte Medvedev skadar sig vill säga, men det är ju inte mycket att utgå från kanske.

Dubbel? Det blir det inte.