Så slutade Davis Cup 2021

Det har väl inte pirrat till riktigt under Davis Cup ändå? Jag förstår ju absolut vad man vill göra med turneringen. Fotbollsspelaren Pique har ett finger med i spelet kring Davis Cup och att man försöker kopiera fotbollens slutspel i EM och VM, det krävs kanske inget geni för att klura ut det. Man har kvalmatcher i de deltagande nationernas egna länder, och sen kör man ett slutspel på neutral mark. Den här gången har man dessutom gjort som man gjorde i fotbolls EM senast. Man har startat slutspelet i några olika länder innan alla samlas i samma land för slutspelsslutspelet så att säga.

Funkar det?

Det gör väl inte riktigt det.

Hur mycket som rör sig om restriktioner och hur mycket som rör sig om att människor i den spanska huvudstaden inte går man ur huse för att se Sverige spela mot Kazakstan i tennis, det får man väl välja själv vad man tror. Jag tror tyvärr inte man kan gå publik på en sådan match på så många ställen i världen. Jag tror ärligt talat det hade varit svårt att dra publik till den även här i Sverige. Och för mig faller formatet lite på just det här. Man minns vilka publikfester Davis Cup varit genom åren. Inte minst just i Spanien som spelat några fullkomligt magiska matcher på den tiden då ena laget helt enkelt hade hemmaplansfördel. Det var orättvist. Jag sa själv att något behövde göras med Davis Cup för att det var så extremt orättvist att det ena laget både fick ha hemmaplan och välja underlag. Jag tror att svaret fanns i precis det jag föreslog, något som onekligen ligger i tiden. Titta bara på det här slutspelet. Man har visat att det går utmärkt att arrangera ett event i flera länder. Lösningen för Davis Cup fanns framför näsan. Man skulle givetvis avgjort matcherna på ett sätt där man fick hälften av hemmamatcherna var. Bäst av fem matcher som förut, två singlar i ena landet, två singlar i andra landet, och krävs en avgörande dubbelmatch så hade det högst rankade laget helt enkelt fått fördel av att ha den på hemmaplan, typ. Eller det lägst rankade kanske, det hade man ju kunnat göra lite som man vill. Jag är övertygad om att det var lösningen. Det är också väldokumenterat att det funkar i andra sporter. Titta bara på de amerikanska proffsidrotternas slutspel. Lagen reser enorma sträckor för att alternera hemmaplan i en serie bäst av sju matcher. Då skulle det gå att göra det med bara två speldagar även inom tennisen. Problemet i detta är väl att man skulle behöva sätta en gräns. Australien, de Sydamerikanska länderna, USA och då vidare skulle gå välja en plats i Europa att ha sin bas på. Men i och med att det är Europa som är helt överlägset i tennis hade det varit ett enkelt val att man skulle avgöra det hela i just Europa. Inte hundra procent rättvist, men tillräckligt rättvist.

Sådär skulle man gjort.

Så har man tyvärr inte gjort.

Därför är det ett ganska sömnigt avgörande vi får i Madrid nu under helgen.

Innan vi pratar om matcherna som är kvar ska vi säga någonting om Sveriges kvartsfinal mot Ryssland.

Grym insats av svenskarna tycker jag och i synnerhet av Elias Ymer som spelade på sin absoluta toppnivå mot Rublev. Huruvida han var nära att vinna får väl var och en avgöra. Men han stod upp spelmässigt mot en av världens tio bästa spelare och det från en spelare som är typ 150 i världen, det är enormt bra. Två saker att nämna om detta tycker jag. Den första, Elias Ymer är väldigt duktig på att spela i högt tempo sett till hur ”dålig” han är som spelare. Väldigt få spelare som är cementerade på challengertouren kan stå upp tempomässigt mot en spelare som Rublev. Elias Ymer spelar bättre när han får tempo mot sig. En grym start om man vill bli bra på tennis, men tyvärr vet vi ju hur det ser ut när han inte får tempo mot sig. Han har svårt att sätta egen fart på bollen och därför är han inte bättre än han är, trots att han kan se såhär bra ut. Det ska också nämnas hur han växer av att ha Robin Söderling bredvid sig. Ni minns för några år sen när han under några månader hade Söderling som tränare. Det var Elias Ymers enda riktigt bra period under karriären. Han är en väldigt otrygg person, och spelare Elias Ymer men det är märkligt att det kan vara så otroligt påtagligt hur han är en helt annan spelare med någon han litar på bredvid sig. Han borde satsa allt på att hitta någon som han litar på motsvarande Söderling att ha med sig. Det är absolut tufft att harva på challengertouren men ändå ha en avlönad tränare med sig men Elias Ymer skulle nog behöva ta den chansen. Om han nu skulle hitta någon. För jag tror inte det handlar om att Söderling är något tränarmässigt geni. Det handlar om att han tar bort Elias otrygghet.

Mikael Ymers insats mot Medvedev var också riktigt bra, men där får man nog i lite högre utsträckning säga att Medvedev hade väldigt många växlar kvar, så att Mikael fick med sig några gem där, det ska man kanske inte utläsa så jättemycket av.

Sverige utslaget, det var självklart, men kvartsfinalplatsen är ett resultat som borde vara helt omöjligt för ett så svagt landslag. Formatet på turneringen gav dock möjligheten till detta och de tog chansen. Bra gjort.

Kroatien är klart för final. Väldigt överraskande men samtidigt är det bara ryssarna som sticker ut som överlägsna. Vilka som var bäst i övrigt inför slutspelet var väldigt oklart. Kroatien har lyckats krama ur långt över max av sin uppställning och är nu de som tagit chansen. Lite tråkigt kanske, för i och med att Serbien nu är borta så har ryssarna redan vunnit. Grejen för Kroatiens del är att Gojo vunnit, det är väl alla sina matcher i turneringen. Kroatien som inför slutspelet helt saknade tvåa har alltså grävt fram en tvåa som gått rent. Rätt intressant spelare, Gojo. Stor talang som jag följt i flera år. Spelare med hans spelstil brukar aldrig misslyckas med att slå igenom men för hans del har det gått alldeles för trögt. Han har visat fina tendenser under andra halvan av den här säsongen dock och nu under det här slutspelet har han klivit upp en rejäl nivå. 23 år gammal nu och som sagt, han borde slagit igenom för längesen. Har man den serven och är så pass duglig i övrigt vad gäller det fysiska och tekniska. Då ska man inte misslyckas. Han kommer vara en av de bättre på challengertouren nästa säsong och troligen också närma sig atp-touren. Det har räckt utmärkt. Cilic har inte behövt vinna sina matcher utan man har i övrigt kunnat luta sig mot världens bästa dubbelpar, Mektic/Pavic som igår avgjorde mot serberna. Djokovic och Krajinovic gjorde ett vettigt försök i dubbeln men var ändå inte riktigt nära. Serbien hade kunnat störa ryssarna. Djokovic kan så klart slå Medvedev och sen har de samma svaghet båda två i den avgörande dubbeln. Det hade alltså kunnat bli en avgörande dubbel i finalen. Nu kommer det inte bli en spännande final.

Ryssarna möter Tyskland idag. Det är uppenbart att Rublev fortfarande inte är i form, men att han skulle förlora mot Köpfer i en viktig match, väldigt otroligt. Medvedev förlorar givetvis inte mot Struff. Tyskarna har en rätt stark dubbel med Krawietz/Puetz. De skulle vara favorit i den avgörande dubbeln, men det krävs en väldigt stor skräll för att de ska komma tid.

Morgondagens final. Ja, ni förstår nog. Medvedev-Cilic och Rublev-Gojo. Spänningen är tyvärr helt borta från Davis Cup 2021. Ryssarna, som inte får spela för sitt land, vann.