Årets bästa match

Det här var årets bästa match enligt atp:s hemsida. Alltid lite lotteri kring de där listorna de kör med. Jag tror kanske inte att de som gör dem tittar på så mycket tennis för det har varit lite knasiga grejer genom åren men man följer det ju ändå. För man får det väldigt väl serverat för sig med text om matcherna, klipp från matcherna, och så vidare.

Årets bästa match i Grand Slam-turneringarna, ska säga. Årets bästa match utanför slamsen tyckte de var Murray mot Tiafoe i Antwerpen, eller vad det var. Ni kanske förstår.

Hur bra var det här då? Vi kan väl minnas tillbaka lite till sommaren. Början på sommaren då coronaläget precis började förbättras. När publiken äntligen började komma tillbaka till idrotten. Det kändes hoppfullt. Kanske ungefär lika bra/dåligt som vi har det nu egentligen, men man minns ju känslan av att det var på väg uppåt i alla fall, åt rätt håll. Värre nu när det kanske är typ likadant, men på väg neråt istället, åt fel håll igen.

Jag mindes det inte som någon supermatch. Och jag tycker det kanske inte nu heller. Bollen vid 3-2 Djokovic i tredje och 30-40 kan väl däremot sägas vara en av de tio bästa poängen som spelats. Titta på Nadal. Han öser, och öser, och öser, och när han tror han vunnit bollen så kommer den tillbaka, dessutom med längd och så mycket underskruv att han nästan får press på sig. Han ger i princip upp poängen. Som att han förlikar sig med att det inte spelar någon roll hur hårt han slår, hur nära linjerna, han kommer ändå inte igenom Djokovic. Djokovic som sen avgör bollen med en av sina kontrollerade forehandsattacker, precis som han vill vinna bollar.

Djokovic slog Nadal på grus. En enorm grej så klart och det utan att Nadal var skadad. Han har ju knappt förlorat i Franska öppna utan att vara skadad. Vad det var med Nadal i den där matchen vet jag dock inte. Det räcker med att titta på hans fötter för att förstå varför han förlorade. Han är inte lika snabb i fötterna längre, men i den här matchen var han direkt långsam. Han var kanske trött. Kanske var han inte fulltränad. Ingen annan hade dock slagit honom i den där turneringen, så Djokovic insats var fantastisk och det lär noteras som en av hans största vinster någonsin men han har blivit mer pressad av Nadal och ändå vunnit än vad som nu var fallet.

Vilken var då årets bästa Grand Slam-match?

Det var den här.

Vad jag kan se fanns den här inte med på topp-5-listan på atp:s hemsida. Det är ju lite intressant kanske. Semifinalen där Djokovic var nära att haverera sig ut mot Zverev ansågs vara årets näst bästa match men den här, den var visst inte med. Knepigt.

Djokovic skulle kröna sin karriär genom att göra det omöjliga, att vinna alla slams under ett och samma år. Han var också redo att göra det skulle jag säga. Det var inget fel på formen. Han hade viljan. Det var bara det att han mötte en spelare som inte hade något problem med någonting som Djokovic gjorde. Kolla i klippet. Djokovic försöker stå och bomba, Medvedev står och slår tillbaka som om det vore Mikael Ymer som stod på andra sidan. Djokovic försöker variera, Medvedev märker knappt att han försöker variera.

En av de jävligare insatser jag sett på en tennisbana. Bland det bästa någon tennisspelare någonsin spelat. Djokovic var inte dålig den här dagen. Han kanske inte var riktigt så bra som han kan vara, men hur förbereder man sig för att få något sånt här på andra sidan nätet? Det går inte. Han blev överrumplad av en nivå som han kanske inte ställts mot tidigare.