Nära men inte riktigt för Ymer

Mikael Ymer utslagen i Adelaide men när man är en spelare på hans nivå och förlorar en kvartsfinal på atp-touren på det här sättet, då är det svårt att säga att det är något dåligt. Den här turneringen och den här matchen var ett kliv framåt för honom skulle jag säga.

Visst, Kwon var helt oförberedd på vem han mötte, som så många andra tidigare, men Kokkinakis var det inte och jag tycker att det här därför känns som ett kliv framåt för Ymer. Han hävdade sig på hög nivå utan att man kan härleda allt till att hans motståndare sänkte sig själva genom att inte använda sig av hans svagheter. Han mätte sig med Kokkinakis från start till mål och ser man över hela matchen vetefan om han inte till och med skulle ha vunnit, Ymer. Sen blir det lite som det blir. Det är inte första gången en match slutar såhär för honom. han blir nervös, motståndaren börjar bara blockera in bollarna, Ymer måste attackera med sin forehand, och det blir pannkaka. Hans forehand kan hålla under matchens gång. Han missar för mycket, men den håller ändå. När han blir nervös däremot, då håller den inte, och när motståndaren då kan utnyttja det, medvetet eller omedvetet, då blir det såhär.

Jag tycker Ymer mer och mer ser ut som en bra spelare. Han blir mer och mer noggrann skulle jag säga. Det är hans främsta styrka, men det är som att han också utvecklar den. Han blir svårare och svårare att komma åt tycker jag. Sen är det forehanden. Den där jävla forehanden. Om det inte vore för den, om han hade en forehand av någorlunda normal kvalité, då hade han varit topp-50 redan, utan minsta tvekan. Ja, och Schwartzman hade varit tidernas bästa spelare om han haft Karlovic serve. Ni förstår, att säga ”om man bara hade det” är inte det mest begåvade, men det är lätt att säga så om Ymer eftersom det är så ovanligt att någon har en så usel forehand.

Bra svenskstart på säsongen hur som helst, det får vi vara eniga om.