Jag förstår att ni alla suttit och följt dubbeln slaviskt under Australian Open. Inte? Varför då? Alla matcher sänds ju.

Okej, jag tror inte att någon av er suttit och kollat.

Har ni koll på vilka som är i final då?

Kokkinakis/Kyrgios och Ebden/Purcell.

Varför berättar jag det? Det är väl inget intressant.

Näe, men ändå är det ju det.

Michael Venus, en av alla dubbelmedelmåttor som år efter år reser med atp-touren och tjänar ganska mycket pengar, helt utan att tillföra något, beskrev hans och Puetz förlustmatch mot Kokkinakis/kyrgios häromdagen som en cirkus. Han preciserade med att berätta att Kyrgios är på samma mentala nivå som en 10-åring. Eller om han inte ens var uppe på den nivån. Det stämmer definitivt. Det finns ju onekligen saker att tycka om med Kyrgios, men allt tramsande, all teater. Om man tycker om den, då är man nog inte riktigt med i matchen så att säga. Om man har Kyrgios som någon man ser upp till eller något åt det hållet, då ska man kanske fråga sig vad det är som gått fel.

Om man vänder på det då.

Om man som en av världens högst rankade dubbelspelare förlorar mot en cirkusclown, som normalt inte alls ägnar sig åt spelformen. Hur jävla värdelös är man då på det man gör?

Det är dit jag vill komma. Inget nytt direkt. Men det är alltså en clown i Kyrgios, en hyfsad spelare i Kokkinakis, en dålig spelare i Ebden och en riktigt dålig spelare i Purcell som är i final. Alla fyra är rätt duktiga i dubbel, men det är alltså fyra singelspelare som normalt inte satsar på dubbel. Undantaget lite grann Purcell som länge var så pass värdelös i singel att han liksom tvingades in i en dubbelsatsning efter att han nått final i den här turneringen för några år sen och då fått en jättehög ranking. Ebden är en hyperseriös spelare som satsar på allt han spelar, singel, dubbel och mixed men allt utom singel handlar nog ändå ganska mycket om att han är så dålig i singel numera att han då gärna spelar dubbel. Kokkinakis och Kyrgios, låt oss säga att de kanske inte har någon större dubbelsatning i pipelinen framöver. De spelar för att det är hemmaplan, typ.

Skulle det vara såhär i någon annan sport?

Jag tror ju kanske inte det.

Det var någon enstaka bra dubbelspelare som saknades i den här turneringen. Herbert var inte med, han är antivaxare. Så Mahut fick spela med någon annan. Men i övrigt, de bästa paren var med, och finalen spelas alltså mellan spelarna ovan. Fyra australiensiska singelspelare.

Jag gillar ju dubbel. Så jag känner att jag står och kissar mig själv på fötterna lite här. Man jag ser ju vad jag ser. Hur är det överhuvudtaget möjligt att ingen bara tröttnar och stänger ner misären. Ingen dubbelmatch säljer en enda biljett. Matcherna tar upp plats på turneringarna. Det kostar pengar så klart, prispengarna är orimligt höga. Men mest av allt. Spelarna är totalt värdelösa och lever enbart på att de singelspelare som normalt deltar i mindre dubbelturneringar inte bryr sig om hur det här. När de som här bryr sig är de bättre än dubbelspelarna, trots att de varken tränar eller spelar spelformen i vanliga fall.