Bra dag för bloggande tycker jag, söndagar. Kanske särskilt om man som jag igår inte hade något att berätta under lördagen.

Så, varför skrev jag inget inlägg inför bröderna Ymers semifinaler igår?

Det handlar egentligen om det jag bestämde i början av den här säsongen, att jag skulle bli lite bättre. Och att detta skulle ske genom att skriva mindre om sånt jag inte tycker det är något kul att skriva om för att istället skriva lite mer och längre när jag faktiskt tycker att jag har något att skriva om.

Och varför var gårdagens semifinaler inget att skriva om då?

Det var de säkert, för någon annan. För mig, ingenting. Det blir ju lite krocken mellan mig och många av er. Ni skulle heja på svenska spelare om det så var…nu tänkte jag skriva något jätteroligt. Men det kan man inte vara här i världen nu för tiden. Då får man problem. Jag skriver något mindre roligt. Om ni tänker en tennisspelare ni absolut inte tycker om från något annat land. Om han hade varit svensk, då hade ni hejat på honom, eller hur? Ni kanske inte erkänner det för er själva, men jag vet att det är så för nästan alla. Bara man är svensk är det liksom ingen skillnad. Man förväntas heja lika mycket på alla svenskar. En ytterst aktuell fråga nu under OS kanske. Jag kan väl ärligt säga att jag inte kände jättemycket i morse när de usla svenska skidåkarna halkade en halvtimme efter den vinnande ryssen. Jag kunde inte bry mig mindre. Däremot tyckte jag det var lite kul att ryssen vann och inte norrmännen. Det kände jag mer för än vad jag gjorde för huruvida bästa svensk skulle bli trea eller 52:a. Någon timme senare när Nisse åkte skridskor blev jag däremot så nervös under slutvarvet att jag blev tvungen att ställa mig upp. Det är stora känsloyttringar för min del det.

Om jag skulle ranka hur mycket jag hejar på de 150 bästa tennisspelarna i världen så hade Mikael och Elias Ymer hamnar mellan 140 och 150.

Med detta sagt. Hur engagerad tror ni jag egentligen är när de ska spela semifinal på atp-touren? Ganska måttligt, men jag hoppas att de förlorar.

Eftersom 90% av er hejar på dem, hur väl lämpad tycker ni att jag är för att skriva era införtexter om bröderna Ymers matcher? Jag är rätt sämst lämpad skulle jag säga.

I efterhand kan jag däremot tycka att det är lite intressant att recensera deras insatser.

Båda fick ju stryk i sina semifinaler, men de vann kvartarna i fredags. Mikael Ymer var väldigt mycket starkare än Gasquet i fredags rent fysiskt och vann på det fullt välförtjänt. Elias Ymer och klart bättre än Travaglia i sin kvart. Igår blev Mikael krossade av Zverev, det var väl kanske ingen överraskning. Elias var klart bättre än Sousa och hade matchbollar men föll till slut på en blandning av att han blev nervös och att Sousa kämpade som…ja, jag vet inte vad. Igår trodde jag inte det var möjligt att mer kämpa sig till en vinst än vad han gjorde mot Elias Ymer men nu några minuter efter att han kämpat hem finalen mot Ruusuvuori, tydligen gick det. Han hade 1-0 i set mot Ruusuvuori. Ruusuvuori var så överlägsen i andra set att det nästan var löjligt åt det. Han kom där tillbaka från break ner och tog setet 6-4. Hur Sousa lyckades vinna avgörande set 6-1 efter att ha varit så extremt mycket sämre i set två, en fantastisk bedrift. Men kanske också en bedrift som får skrivas upp lite grann på tennisens fortsatt lätt tveksamma regler gällande paus mellan seten. Det var en rätt rejäl paus mellan andra och tredje set där. Ruusuvuori tappade till övertag där. Sousa fick chansen att ladda om och lyckades chocka Ruusuvuori. Elias Ymers baneman vann alltså i Pune, det måste kännas deppigt för Elias Ymer i och med att han faktiskt var klart bättre än honom igår. Spelade verkligen som en atp-spelare igår, Elias Ymer bortsett från det absoluta slutet när han blev nervös och bollarna började flyga för honom. Mikael Ymers baneman Zverev vann däremot inte sin final idag. Otroligt klen insats av honom. Storstryk mot Bublik alldeles nyss där Zverev förlorade nästan 50% av poängen i egen serve. Det är inget bra det. Ingenting funkade för honom idag. Bublik, en märkligt spelare. Det pendlar lite där så att säga.

Ramos mot Tabilo i finalen i Cordoba ikväll. Kanske inte så många som står och kör upphopp över det.

Vad har mer hänt senaste dagarna då?

Lite tråkiga nyheter faktiskt.

Del Potro kommer lägga av, troligen. Hans presskonferens häromdagen är väl lite öppen för tolkning men han berättade att hans knän inte funkar och att han därmed troligen inte kommer spela mer efter de två kommande turneringarna. Lite i klass med när Murray sa att han la av, men ändå hoppades komma tillbaka för ett par år sen. Men jag tror tyvärr inte det blir likadant för Del Potro. Jag tror han är slut. Jag tror inte det finns någon väg tillbaka och det trodde jag inte innan detta besked heller. Hans kropp var tyvärr aldrig riktigt byggd för att spela tennis.

Thiem har lämnat återbud till turneringarna som verkar blir Del Potros sista och därmed så klart allmänt rätt rejäla frågetecken kring honom. Fortsättning följer där.

Murray har meddelat att han ställer in grussäsongen för att vara i gott skick till grässäsongen. Känns väl rätt vettigt det.

Och avslutningsvis i nyhetsväg, jag såg nyss en bild i vår kära facebookgrupp om att Tsitsipas verkar ha tagit in Enqvist som någon slags hjälptränare. Vi kan med andra ord räkna med att det mesta snart faller ihop för hans del.

Vi säger väl så för idag. Imorgon börjar 500-turneringen i Rotterdam. Blir trevligt. Vi hörs om det imorgon.