Rätt fin atp-vecka den förra skulle jag säga. Felix en väldigt rättvis segrare i Rotterdam. Han börjar bli vuxen nu. Se upp med honom i år, och kommande år, skulle jag säga. Man glömmer så lätt hur ung han fortfarande är med tanke på hur länge han varit med. Har han en eller två höjningar till i sig, då är han uppe och bråkar om att vara bland de allra bästa. Ruud fick kämpa lite i Buenos Aires men vann ändå kontrollerat skulle jag säga, som han oftast gör på grus numera. Och Opelka spelade några fler tiebreaks i Dallas. Enstaka poäng från topp-20 nu, Opelka. Så bra tycker jag inte att han är.

Ny vecka, nya turneringar. Många turneringar. Fyra turneringar, varav en 500. Man måste nog ställa sig lite frågande till varför det blivit såhär. Rio de Janeiro har en 28-lottning, trots 500-turnering. 500-turneringarna ska ju vara lite större är tanken. Med tre andra turneringar samma vecka och bara 28 spelare med, lite Kalle Anka blir det. En ranking om 74 krävdes för att komma in i Rio. I de tre andra turneringarna krävdes det mellan 110 och 120. Jag kanske börjar bli lite mossig av mig, men det börjar bli lite breddverksamhet över atp-touren. Vilket också återspeglas på challengertouren där numera i princip vem som helst ska spela. Jag tycker det var bättre när challengertouren var någonstans man ville ta sig, och där det sen krävdes att man var bra för att komma in på atp-touren. Så är det inte längre, för det finns en effekt till i det här. Det finns ju kval till de här atp-turneringarna också och de kvalen, de var så usla under helgen att spelare som nästan inte spelar tennis fanns med. Trots detta lyckades för övrigt Elias Ymer förlora sin kvalfinal i Doha, men han kom inte i huvudturneringen i alla fall som tur är.

Nu, lottningarna.

Riktigt kul med Berrettini. Det brukar ofta vara någon lite bättre spelare som väljer att prova på grus i början av säsongen och den här gången alltså Berrettini. Tittar man på hans statistik så är grus faktiskt ett bättre underlag för honom än hardcourt. Om det återspeglas i verkligheten är väl tveksamt kanske. Han har spelat lite färre matcher på grus och kanske lite mindre turneringar men visst är han bra på underlaget. Hans bästa underlag? Hans siffror på gräs är helt overkliga. 24-6 i matchstatistik på gräs. Och så är det ju, han är ett monster på det underlaget.

Ingen vidare lottning för honom här i Rio. Alcaraz, det är ju ännu roligare. Berrettini vann deras möte i Australian Open. Den där jättelånga matchen som nog många minst. Möjligen inte helt rättvist. Alcaraz borde vunnit den. Nu grus, borde knappast gynna någon av dem mer än den andra. En mycket fin match helt enkelt. Tyvärr är tiderna på de bra matcherna i Rio ofta lite svåra för oss men den kan vara värd att vara uppe för.

Berrettini, Alcaraz och Ruud. Där har vi favoriterna i den här turneringen. Ruud får alltså vara rätt nöjd med att vara ensam på sin halva. Han kan få Schwartzman som han slog i Buenos Aires finalen igår i semi, men det känns som att det normalt går lite enklare för honom där än det gjorde igår. Ruud lär nog sänka sig själv om han inte ska gå till final.

Man saknar ju Thiem. Han skulle varit med här men fortsätter att skjuta upp sin säsongspremiär. Vi får se var det landar.

Doha där fältet emellanåt varit riktigt starkt under åren men kanske inte så i år. Riktigt bra för att vara en 250-turnering, men inte sådär överdrivet ändå.

De toppseedade spelarna känns minst sagt fladdriga. Bautista brukar spela bra i en här delen av världen, men gällande honom får man väl sätta frågetecken kring hur bra han egentligen är numera. Det känns som att han kanske håller på att falla sakta neråt. Men bra seedning och bra chans här så klart. Shapovalov, ja, han verkar inte må så bra kanske. Vi får hoppas att bollen studsar mer till hans belåtenhet här än i Rotterdam. Eller nej, det hoppas jag ju inte alls. Han är uppe på topp-10 över spelare jag inte gillar, kanske topp-5 till och med.

Eventuellt svaga toppseedade spelare alltså. Det öppnar för en jämn och oviss turnering och otroligt mycket så skulle jag säga. Bublik vann nyss i Frankrike, jätteläge för Basilashvili som brukar vara automatiskt bra när såna här möjligheter öppnas, Harris, Khachanov, Cilic utan tvekan, Evans, Murray vem vet. Det är många som kan ta chansen helt enkelt.

Elias Ymer inne som kvalförlorare som sagt och jättechans att få möta Musetti som Mikael Ymer förlorade mot för bara några dagar sen. Elias är lite sämre än Mikael, men Musetti överpresterade i Rotterdam och det är en fin lottning att möta honom i en hardcourtturnering. Kvalfinalstorsken indikerar lite varningssignaler kring formen men oavsett det, bra chans för Ymer.

Marseille, och hit ville de bra spelarna åka. De tre bästa i Rotterdam spelar den här veckan också. Inte ovanligt att det blir såhär. Marseille har förstås en geografisk fördel den här veckan att det är nära Rotterdam där de bra spelarna spelade förra veckan.

250-turnering med högt rankade spelare. Man ska nog inte lita på att Tsitsipas, Felix och Rublev automatiskt presterar den här veckan också. Skrällchanserna kommer vara klart större här än i Rotterdam. Samtidigt så är väl Tsitsipas och Felix åtminstone spelare som sällan gör bort sig, så ett returmöte mellan dem på lördag är ändå troligt. Rublev har en rätt okej lottning så kan kanske klarar sig också.

Mikael Ymer med. Gasquet igen som han slog i Frankrike med liknande förhållanden för ett par veckor sen. Tresetare då men han vann väldigt kontrollerat. Han var klart bättre och Gasquet orkade inte när matchen blev lång. Ymer ska kunna vinna igen. Sen är ju Rublev lite halvtufft men hur säkra är vi på att han kommer till start? Det har hänt mer än en gång att toppspelarna drar sig ur de här s,må turneringarna sent och i så fall får Ymer möta en kvalförlorare.

Och så samma som i Dallas, men lite sämre. Det känns kanske som att det här inte är den turnering jag kommer följa närmast kommande vecka.