Ni vet att jag inte är något jättestort fan av Davis Cup numera. Det skedde liksom över tid på något vis. Davis Cup, eller kanske snarare landslagstennis, är något helt fantastiskt. Det var också fantastiskt länge. Men det är som att tiden verkligen kom ikapp det hela. Det började bli omodernt. Man gjorde ingenting under många år och när man till slut gjorde något för ett par år sen gjorde man fel och det blev lite pannkaksvarning över det hela. Ungefär där står vi nu. Ett pannkaksevent, men ändå ett event som man ju följer så länge de har kvar sina dedikerade spelveckor. Det har varit några dagar utan tennis nu, så man börjar förstås bli sugen.

Vad var det då som hände?

Framför allt var det orättvisan som påbörjade det hela. När lottningen kom inför en säsong kunde man i princip se hur det skulle sluta. Inte på grund av styrkeförhållandena mellan lagen utan hur det såg ut med hemmaplansfördelen. Att får hemmaplansfördel utan anledning, så skulle man ju aldrig ha det i någon annan sport. Men det var inte det som avgjorde det hela. Det som avgjorde var möjligheten för hemmalaget att välja underlag. Numera hade det nog egentligen fungerat bättre, men för några år sen var spelarna mer av extrema specialister på specifika underlag. Ett land som egentligen var bättre än ett annat land kunde vara chanslöst, bara på att det blev det underlag som hemmalaget ville ha.

Det där var starten till förfallet av Davis Cup. Det blev för orättvist. Jag kommer ihåg att jag en eller flera gånger berättade hur man skulle göra. Man borde spela på båda lagens hemmaplan i varje lagmatch. Davis Cup har alltid haft hela veckor till sitt förfogande trots att man bara använt helgerna. Att spela i det ena landet på tisdag-onsdag kanske och i det andra landet lördag-söndag hade blivit otroligt mycket mer rättvist, och jag tror också det skulle byggt upp en helt annan hajp kring matcherna när man spelade två gånger under en vecka. Problemet skulle givetvis bli avstånden. Inom Europa skulle det inte vara några problem men med lag från andra världsdelar hade det ju inte gått. Man hade fått lösa det så att länder utanför Europa hade fått välja en bas någonstans i Europa. Sjukt orättvist det också, men det är svårt att blunda för att det bara är europeiska länder som kan vinna Davis Cup numera, så det kanske hade gått att leva med.

Nu säger jag lite grann emot mig själv här. Extremt resande anses ju inte vara så särskilt hållbart numera, så att alla ska flyga kors och tvärs Europa under en och samma vecka, inte optimalt det heller förstås. Men vad som är ännu mindre optimalt är det kval som ska spelas nu i helgen.

Lottningen var det.

Undrar om Ungern är helt nöjda med sin lottning. En liten nätt bortamatch mot Australien är vad som väntar dem nu i helgen. Inte så bra för Australien heller egentligen, inte för spelarna i alla fall. De har spelat i Europa senaste veckorna, nu hem till Australien, en 24-timmarsflygning någonting, och sen till USA för mastersturneringarna. Hyfsat tufft.

Österrike får åka till Sydkorea och spela. En bit det också. Och man får väl nämna japans bortamatch mot Sverige också även om det kanske inte är samma sak då japanerna knappast utgår hemifrån såhär års utan snarare reser runt, mycket i Europa, och spelar tennis. Tjeckien har Argentina borta förresten. Det är en bit det också.

Finalerna i slutet av året hålls ju på en och samma plats. Eller ja, några platser. Gruppspelet hölls ju på olika ställen förra året. Men kvalet alltså, där har ena laget hemmaplan. Det känns spretigt, det gör det.

Något som fortfarande räddar Davis Cup?

Faktiskt. Att väldigt många av de bra spelarna deltar.

Superstjärnorna Mikael och Elias Ymer ställer upp och spelar för Sverige. Stort.

Italien har med Sinner, dock inte Berrettini.

Spanien saknar Nadal, men har med Busta, Bautista och Alcaraz. Inte omöjligt att Nadal tillkommer till finalerna sen. Möter förresten Rumänien, Spanien. Rumänerna kommer behöva använda en spelare rankad utanför de 600 bästa i singelspelet. Deras etta är Copil. De kan få det tufft. Tecau som lagt av finns förresten med i Rumäniens trupp.

Kanada är de som inte lyckats få med sig sina spelare. Varken Felix eller Shapovalov är med. Raonic, nej. Finns han fortfarande? Nu åker Kanada ut mot ett ganska svagt men tillräckligt bra Holland. En av favoriterna troligen inte med i slutspelet alltså. Troligen för att det ju delas ut wildcards till slutspelet, och i och med att Ryssland inte väntas få vara med kommer det finnas en plats ledig. Inte långsökt att Kanada kommer få den kanske.

Svarre spelar för Argentina.

Zverev finns med hos tyskarna. Lite märkligt. En normal människa hade väl tagit ett litet avbrott efter det som hände i Kvackapulko men Zverev, han kör på. Ännu inget om att han skulle vara avstängd från de amerikanska mastersturneringarna. Otroligt.

Ruud som alltid med i Norge.

Nåja. Ryssland, som inte hade behövt kvala, finns inte med och där försvinner en del bra spelare. Serbien inte heller med i kvalet. Nadal saknas. Grekland med Tsitsipas inte med. Berrettini saknas. Kanadensarna saknas. Polen med Hurkacz inte med. Att säga att toppspelarna deltar kanske är att ta i men säg såhär då. Jag tycker det är mycket bättre nivå på Davis Cup än det borde vara. För det är ett pannkaksevent numera, ingenting annat.