Det gjorde det. Gick vägen. Kanske säger det väl någonting om vår lottning. Att det räckte med att Elias Ymer hade en bra helg för att matchen skulle vara vunnen. Samtidigt ska man säga det. När man tittar igenom resultaten under helgen, det fanns rätt många svaga lag som Sverige hade kunnat slå. Tittar man på alla förlorande lag så är det några enstaka som vi inte hade slagit på hemmaplan. Jag tror jag skrev lite om orättvisan i Davis Cup där ett lag får hemmaplan häromdagen. Det var ett gäng länder som kom till sina bortamatcher med allt annat än sitt starkaste lag. En underskattat del av hemmaplansfördelen. Det finns en chans att motståndarnas bästa spelare inte har någon lust och bara ger upp. Så var det bara delvis med Japan. Nishikori är skadad. Nishioka mig veterligen inte skadad, men han valde att inte vara med. Såhär i efterhand hade det definitivt räckt om han varit med för att Japan skulle slagit oss men som sagt, underskattad del av hemmaplansfördelen kanske.

Nära var det. Japanerna hade länge full kontroll över dubbeln men där Göransson och Elias Ymer till slut slingrade sig och de kunde också vinna matchen. Vilket de nog visste var helt nödvändigt. Mikael Ymer hade inga planer på att spela igår heller och jag såg att han också dragit dig ur Indian Wells så någonting var fel. Eller om han möjligen hamnade lite dumt till. När han inte kunde spela den här matchen, ingen hade väl trott på att han skulle vara fräsch till Indian Wells om bara några dagar så han kanske bara var tvungen att komma ur bluffen, vem vet.

I och med dubbelvinsten levde matchen. Madaras helt chanslös igen så klart. Han hade 4-3 i andra set mot Daniel men där kan man väl slå fast att nej, resultatet talar inte alltid sanning. Det var ingen fara på taket för Daniel så klart.

Den match som verkligen imponerade på mig under helgen var sen Elias Ymers vinst mot Watanuki i sista matchen. Watanuki är ingen jättebra spelare. Ymer är klart bättre. Men det var ju liksom upplagt för Ymer att bli lite trött, lite nervös, och kanske nöja sig med insatsen tidigare under helgen. Så var det absolut inte utan han gjorde en närmast perfekt match och stängde lagmatchen på ett imponerande stabilt sätt. Det blev alltså han som stod för samtliga tre delsegrar. Vilket väl säger en del om hur stora favoriter vi hade varit med den starkare brodern Mikael med i laget. Sverige hade inte förlorat med den uppställningen så att säga.

Sverige vidare till Davis Cup-finalerna och en liten möjlighet borde det finnas för svenska tennisförbundet att få arrangera en av grupperna. Inget evenemang som är stekhett bland så många att få men det skulle vara en sällsynt möjlighet att kanske kunna få några toppspelare till Sverige. Spelas ju på hösten inte alltför långt innan Stockholm Open och det skulle väl vara ett ovanligt enkelt arrangemang att köra det i Kungliga tennishallen. Typ inget annat land som har den möjligheten att kunna arrangera en grupp utan att bygga en bana enkom för detta. Jag tror man skulle ligga riktigt bra till för det och sen skulle det bara vara att hoppa på lottningen. Lite svindlande när man tänker på det men Spanien är ju vidare. Tänk om Sverige fick Spanien i gruppen. Och att Nadal kommer stå på startlinjen skulle jag säga är ovanligt troligt. Sen finns det ju wildcards kvar att dela ut. Schweiz? Wildcardsen är helt godtyckliga. Om Federer och Wawrinka så bara mumlar att de tänker spela tennis i slutet av året, då kommer man vara där och sticka åt dem ett wildcard, oavsett om de egentligen är berättigade ett eller inte. Kort sagt, man borde verkligen ta chansen att försöka få arrangera Sveriges grupp för möjligheten att få någon av de bästa till Sverige utan att behöva betala massor av miljoner, den kommer sällan.

Hur gick det i övrigt då?

Ett par dunderfavoriter höll på att strula till det men vann ändå. Säger en del om vilka gigantiska marginaler det finns i det här formatet om man är det bättre laget.

Italien spelade på hardcourt borta mot Slovakien och man vann till slut med 3-2 men det satt minst sagt hårt inne. Sonego gick på en rejäl propp första dagen när han torskade mot challengermedelmåttan Horansky. Bolelli/Sinner förlorade sedan dubbeln mot Polasek/Zelenay, inte helt orimligt. Och det krävdes då två italienska segrar sista dagen. Sinner slog förstås Horansky men sen var det en öppen avgörande match. Gombos, som inte är ofarlig inomhus, mot Musetti som ersatte Sonego. Inget monster inomhus kanske, Muszetti men han krånglade till sig vinsten efter att ha varit under 0-1 i set.

Det allra sjukaste var emellertid att Australien höll på att torska mot Ungern på hemmaplan. Kokkinakis var mycket bättre än Fucsovics första dagen men lyckades första i en märklig match där det bara inte ville sig för Kokkinakis. Därefter det riktigt sjuka där Peers/Saville, Peers en av världens bästa dubbelspelare och Saville en okej atp-spelare, förlorade mot Marozsan/Valkusz. Det är två grusgubbar på futuretouren det. Nu är det lättare att skrälla i dubbel än i singel men ska man jämföra så är det väl som att en topp-10-spelare skulle förlora mot Madaras som spelade för Sverige i helgen, typ. Fucsovics fick därmed en superchans att avgöra mot De Minaur i den fjärde matchen. Det krävdes en liten skräll till, men det var möjligt. Raka set för De Minaur dock och sen hade inte ungrarna något kvar. Piros spelade andrasingeln och han håller inte på någon nivå. Var en rätt stor talang för många år sen faktiskt, Piros, men det blev aldrig nåt. Kokkinakis vann enkelt.

I övrigt rätt skrällfritt. Eller ja, det var skrällfritt. 12 matcher, favoriten vann samtliga matcher.

Det var det om Davis Cup. Nu skiter vi idet, för sådär jättekul är det inte. Men. kul blir det. Om bara några dagar Indian Wells. Som vi ska ladda inför det.