Indian Wells – fredag

Det är drag på tennisen nu ändå. Man kan absolut tjata om spelare som inte är med. Eller ja, man kan tjata om Djokovic. Kanske är det hans frånvaro som gör att tennisen känns coolare än på väldigt länge skulle jag säga.

Enklast delar man upp matchen i två delar. Man tar det spelmässiga först, och sen kan vi väl ta allt som är avskyvärt med Kyrgios person och personlighet efter det.

Matchen.

Helt fantastisk match. Jag kämpade mig uppe ett set och har sett resten nu under förmiddagen. Inte varje dag jag ser tennis i efterhand kan jag säga. Det är viktigt att skilja på frukterna. Äpplet, det är att Kyrgios är den spelare inom tennis, just nu och även för en lång tid tillbaka. Jag kan inte ens komma på någon som kan bidra mer till att göra en match intressant än honom. Man kan absolut peka på Federer, eller Nadal för den delen, men då handlar det om att de är bäst i världen. Kyrgios är inte bäst i världen, ändå är hans matcher otroligt ofta uppe och snuddar vid att vara bland det mest sevärda man kan hitta. En del ligger i att han är komplett dum i huvudet. Man saknar ju det där inom idrott numera. Det har verkligen förändrats på senare år det där. Personligen brukar jag peka på exemplet att jag numera ser typ en NHL-match i hockey per år. För 20 år sen (ja, jag är gammal) var kvällsmatcherna från NHL det som veckans byggdes upp runt i princip. Anledning? Ja, inte fan var det för att spelarna var bättre än vad de är nu i alla fall. Däremot, varje lag hade ett eller flera fullkomliga råskinn som när som helst skulle kunna vända upp och mer på matchen genom att nita eller som oftast, helt enkelt börja slåss mot sin motsvarighet i motståndarlaget. Detta var så klart i mångt och mycket en show. De hatade knappast varandra på allvar, det var deras roll att göra det, men vad det gjorde var att dra med de övriga spelarna. De ville något, inte bara sportsligt. Det faktum att de slogs mellan varven gjorde att matchen blev mer än idrott. Det blev en kamp. Att det sen är ologiskt och till och med patetiskt att spelet ska stannar för att folk ska slåss med knytnävarna mitt under en hockeymatch, absolut. Men ibland är varken idrott eller livet logiskt. Ibland kanske stenåldershjärnan bara tar över. Det där tycker jag Kyrgios bidrar med. Det mesta är totalt hjärndött, men han trycker på knappar som gör att man vill titta och det måste man säga innan man berättar precis vilken fullkomlig idiot han är.

Jag skulle ju prata om matchen.

Okej, matchen.

Otroligt bra match skulle jag säga. Kyrgios hade väldigt bra kontroll fram till att han blev nervös i slutet av första. Sen hade man kunnat förvänta sig att Nadal skulle flyta igenom andra set men icke. Nervositeten borta från Kyrgios och även om han inte hade samma kontroll som i första, rättvist att han vann andra. Sen ett litet blodsockerfall i tredje kanske. Det blir jobbigt för Kyrgios med långa matcher och att Nadal klarar att nöta ner honom, det är väl inget stopp av pressarna på det riktigt. Nadal är bra. Och svår att slå. Och i toppslag. Det har vi förstått de senaste månaderna. Att Kyrgios är såhär fruktansvärt bra, kanske att jag ändå inte trodde det. Sen ska man inte blanda ihop korten. Han kan prestera såhär i någon match, men det är inte samma sak som att han skulle prestera såhär över tid. Han har inte den mentala kapaciteten för det men om man jämför med de senaste gångerna han försökt spela tennis på senare år så är han verkligen klart bättre nu. Han är fysiskt tränad och han har kontroll på sitt spel. Och hans kapacitet, ja, ni ser ju. Han är en av de väldigt få som hotat den hittills obesegrade spelaren i år. Även på det rent spelmässiga planet bidrar han alltså som en av världens absolut bästa spelare.

Hur gjorde han det då? Hur utmanade han Nadal?

Ungefär som tidigare. Återigen, man ska inte blanda ihop äpplena och päronen. Kyrgios är en idiot, men han är ingen tennismässig idiot. Han är inget taktiskt geni, verkligen inte, men han är tennismässigt smart. Han ser vad han ska göra och han hanterar Nadal på ett sätt som få klarar. Han respekterar liksom inte Nadals grundslag riktigt utan han motar bara tillbaka bollarna och när han väl får läge så pangar han för allt vad tygen håller och det stör definitivt Nadal. Sen så, Kyrgios har inte världens bästa serve. Han är för kort för att kunna ha världens bästa serve. Men ska man ta fram det där gamla Stefan Holm-rekordet, bäst sett till sin längd. Kyrgios är runt 190 cm lång. Ska man prata om att vara världens bästa servare konkurrerar han med folk som är två dm längre. Det går inte. Han hamnar precis bakom dem. Men Kyrgios är den som har bäst serve sett till sin längd. Han är också den som har bäst serveteknik av alla spelare. Ska man titta historiskt kanske han faller precis bakom Roddick om man ska välja vem som haft bäst serveteknik någonsin, men ska man fortsätta jämföra dem så servar Kyrgios smart på ett sätt som Roddick aldrig gjorde. Förresten så är det i år 10 år sen Roddick slutade. Han slutade som 30-åring rankad på plats 30 i världen. Konstigt det där. Han var aldrig en favoritspelare för mig, men som man ändå saknar att se honom spela. Tråkigt att han inte hängde i lite till. Borde varit som upplagt för ett comebackförsök men inget sånt. Och att ingen lyckats locka ut honom som tränare eller bara servekonsult, han måste ha ett bra liv, Roddick. En del lär ha frågat.

Då får vi väl ta det då. Säga något om hur knäpp Kyrgios är, och varför det är som det är.

Man ska väl börja med att säga att det nog inte skulle vara så komplicerat att ställa ut diagnoser på honom. Han har högst troligt en av de värre adhd-versionerna man kan ha och han är också en hundraprocentig narcissist. Sen har jag mina egna teorier i övrigt, men det där är väl rätt enkelt att bara slå fast. Det är alltid en svår avvägning kring om man ska ha överseende och så ovan nämnda saker som något förmildrande men för min del, nja. Han kan liksom inte gömma sig bakom det.

Det måste hända någonting hela, hela, hela tiden för honom och det som det utmynnar i är väl egentligen att man mest bara tycker han är patetisk. När han har ett break upp mot Nadal i första set och står och skriker på sig själv för att han missar en boll. Eller för den delen skriker åt domaren, eller publiken. Han gör alltså detta i medgång av den enkla anledningen att medgång inte räcker för honom. Medgång är ju bra, men det måste fortfarande hända något. Han kan liksom inte nöja sig med att det går bra. Han blir uttråkad av det och därför blir det som det blir.

Sen så. Det går tyvärr inte att bädda in inlägg från facebookgrupper så ni får gå och kolla i vår facebookgrupp själva. Här är länken till inlägget https://www.facebook.com/groups/tennisen/posts/944195686288273/. Titta särskilt i den första kommentaren. Han sitter alltså på presskonferensen och säger att han kastade sin racket så den gled mot bollkallen för att till slut stanna tre meter från honom. Titta på videoklippet i kommentaren. Han drar alltså sitt racket stenhårt i marken. Racket studsar upp i luften och slår in stenhårt i väggen bakom banen, typ 15 meter bort. Bollkallen lyckas i sista stund kasta sig åt sidan. Om bollkallen hade tittat åt ett annat håll, då tror jag verkligen att det finns en överhängande risk att Kyrgios aldrig mer hade fått spela på atp-touren. Det är en sak att som Zverev för några veckor sen attackera en domare utan att träffa sen. Men om bollkallen hade träffats av racketen och då antagligen blivit mer eller mindre allvarligt skadad, atp må vara veka, men det hade inte gått att försvara. Om man gör illa barn, i princip uppsåtligen, då är det liksom över gränsen. Uppsåtligen? Ja, jag vill säga något om det. För Kyrgios beskriver det hela som att det är en del av spelet att han kastar sin racket. Det är liksom i sin ordning, sen hade han otur att den flög iväg. Men att aggressivt kasta sin racket i marken, helt utan kontroll. Det är inga konstigheter för honom. Sen kan man ha otur att det händer något av det. Det där, det är liksom så in i helvete dumt att man bara tycker synd om honom. Eftersom han nu mötte Nadal så kan man ju jämföra med Nadals uttalande tidigare i veckan, jag antar att det handlade om Zverev då. Där han berättade att han fick lära sig när han var liten att man aldrig kastar sitt racket. Därför har han aldrig gjort det. Det är väl det normala skulle jag kunna känna. Om man uppför sig som Kyrgios borde man snarare få frågan vad som gick snett i ungdomsåren. Varför man inte blev uppfostrad. För det är som sagt ingen normal del av spelet att slå sönder sina tennisracketar.

Sen är han en pajas rent allmänt. Han är verkligen en pajas, ett skämt. Men med det sagt. Man ska komma ihåg det jag började med att skriva. Jag gillar också att se hans matcher, därför är han en tillgång för både mig och tennisen, men det är på hans bekostnad. Man skrattar inte med honom. Man skrattar åt honom. Han är en pajas och ett skämt, därför blir det han gör underhållande.

Blev långt det där. Vi tar något lite kortare om den andra matchen. Alcaraz krossade Norrie, helt enligt plan.

Det står Nadal-Kyrgios men klicka på klippet så startar det när höjdpunkterna från Alcaraz börjar.

Och vad lång den här texten blev då? Innan ni somnar så bryter vi, och tar försnack till dagens två kvartar lite senare istället.