”Väntad” Miamifinal på ingång

Väntat, ja sen ett dygn tillbaka kanske. Men skulle man sagt innan säsongen att Ruud och Alcaraz skulle mötas i final i Miami, Djokovic-Medvedev hade kanske känts mer trots. Och inför veckan, inte omöjligt att pricka in de här två, men kanske ändå inte det lättaste. Såhär såg det ut när de nådde final.

Att Ruud skulle demolera Cerundolo, det var väl egentligen ingen som trodde något annat men oavsett det, man måste titta på Ruuds resultat i den här turneringen. 6-1 6-2 i första, 6-3 6-2 i andra, 6-3 6-4 i tredje, i fjärde matchen torskade han ett set men 6-3 6-3 i vinstseten och så här då, 6-4 6-1. Laaksonen, Bublik, Norrie, Zverev, Cerundolo. Visst är det en behaglig väg för att nå en final i en mastersturnering, men det är tre bra spelare i alla fall som han inte bara slagit. Han har mer eller mindre krossat dem. Man kommer behöva ta i från tårna om man ska sätta Ruud som favorit mot andra topp-10-spelare på hardcourt framöver också, men okej, jag ska lova en grej. Jag ska inte längre skriva att han är övervärderad eller felrankad på det här underlaget heller. Han kan hardcourt nu. Jag läste någon statistik om att det fanns en väldigt skarp gräns för honom på hardcourt. Han hade länge usel statistik, sen smällde det bara till och hans siffror på hardcourt det senaste året är nu helt i nivå med de andra topp-10-spelarnas. Jag tycker också att det inte längre finns något i hans spel som indikerar att det skulle finnas någon direkt hardcourtsvaghet kvar. Det är väl möjligen tempot. Tittar man på de han mött i den här turneringen så är det inga högtempospelare. Nu bryter jag väl lite mot löftet här kanske men jag tror att han fortfarande kan få problem när han möter spelare som spelar riktigt snabbt på det här underlaget men det får väl visa sig. Ny sjua på rankingen på måndag oavsett resultat i finalen, Ruud. Skillnaden är att om han vinner så knackar han Berrettini som ligger sexa på ryggen och han lär också gå om honom inom kort. Berrettini har gjort en minioperation i handen. Han ska knappt vara borta något som jag förstått det men han känns oavsett vilket inte direkt glödhet just nu och han har en svettig grässäsong att försvara om inte annat. Det går okej för norrbaggarna just nu. Hovland kan när som helst bli världsetta i golf och Ruud knackar på topp-5-dörren i tennis. Dessutom filurer som är helt omöjliga att ogilla. Snart avlar de väl fram något monster till basketspelare också. Fy fan. Vidrigt. Nu kanske de kan sluta vara besatta av allt som har med oss att göra för nu är de förbi oss med hull och hår gällande idrottare som man kan engagera sig i. MEN ALLA VÅRA FRIIDROTTARE DÅ! Norge är ännu bättre, dessutom i lite mer rejäla grenar. Men wööööööö, vi slår dem i alla fall fortfarande i fotboll! Kanske det, men det lär ju gå över.

Olja har de också. Det är väl enda trösten. Snart är inte den där jävla oljan värd något, ha!

Okej. Vi gillar egentligen Norge. Det är nog mitt favoritland av våra grannar. Inte bara nog, det är det. Men just därför känns det fel när de blir bättre än oss. Det är så enkelt att tänka att deras idrottsmän lika gärna kunde varit våra, eftersom de känns så lika oss. Jag får träna på detta tror jag, att börja heja på Ruud och tänka att han i alla fall nästan är svensk. När är ju en hejare på att nästan prata svenska i alla fall. Vi griper efter halmstrån.

Alcaraz känns det ju inte så nära att han skulle vara svensk kanske. Då hade vi fått adoptera honom och hade vi adopterat honom hade han förstås blivit värdelös på tennis. Vi kan inte utbilda tennisspelare i det här landet. 7-6 7-6 för Alcaraz mot Hurkacz och kanske lite i underkant skulle jag säga. Eller nej, inte kanske. Alcaraz hade båda seten och det hade varit rimligt att han vunnit åtminstone ett av dem utan tiebreak.

Jag väntar. Jag gillar inte att skriva så mycket om Alcaraz just nu. För jag bara väntar. Jag väntar på svar. Inte huruvida han kan slå Hurkacz och Ruud. Inte huruvida han kan vinna en mastersturnering i Miami när några av de bästa saknas och någon annan misslyckades. Det där är självklart. Att han inte skulle vara en topp-10-spelare redan nu, det är bara rent trams om man skulle säga något sånt. Det är säkerställt. Han blir det inte riktigt på rankingen ens om han vinner finalen här. Han landar då på plats 11, 29 poäng bakom Norrie men det där är bara kosmetika. Han är topp-10. Men, det jag väntar på är var på topp-10 han befinner sig. För att få svar på den frågan får vi nu vänta till grussäsongen. Som jag tror kan bli en utmaning för honom. Han har spelat hur mycket som helst på grus, även som proffs. Och han kan vara hur mycket spanjor som han vill. Han har också detaljer i sitt spel som ska kunna göra honom lika omöjlig på grus som på andra underlag. Men jag ser också kanske lite större problem för honom på grus än på hardcourt. Så en liten utmaning möjligen att bara kliva in och vara lika bra på grus. Det kan gå, men inte nödvändigtvis. Oavsett vad, det jag vill ha svar på är vad som händer när han gång efter gång, ett flertal matcher, börjar möta Djokovic, Nadal, Medvedev, Zverev, ja det är väl de. Att han antingen är eller inom väldigt kort är märkbart bättre än alla andra, det är självklart. Nu vill jag veta hur status är mot de där fyra. Han kommer bli bättre än dem. Oj vad mycket bättre än dem han kommer bli. Men frågan är när. Är det redan i sommar? Eller får vi vänta till US Open? Vet inte om jag skrev det här eller om jag bara sa det till någon men min prognos är att han senast under US Open är bäst i världen. Kan han bli det redan i sommar? Ja, varför inte. Jag vet inte varför riktigt, men de kommande matcherna mot Djokovic är de som kittlar mig mest. Att se honom slå Nadal, visst vore det lite fint på något vis, men också lite deppigt. Medvedev? Jag vet inte. Eller snarare, jag vet. Jag vet redan att Alcaraz kommer bli så mycket bättre, så det är liksom ingen utmaning för mig. Men Djokovic. Det vore verkligen något att se Alcaraz börja slå tidernas bästa spelare, innan han själv fyllt 20 år. Det vore ett övertagande värre än något annat i modern tid. För kom ihåg, Nadal, han var 22 år gammal när han blev bäst. Alcaraz har inte fyllt 19.