Alcaraz vinnare och hardcourtsäsongen över

Man är inte överraskad. Det är väl egentligen det jag känner efter matchen igår. Det är så otroligt märkligt att man inte är överraskad.

Samtidigt som detta förstås var den mest naturliga grejen i världen, så man ska inte vara överraskad. Jag har tjatat om Alcaraz i flera år. Jag har de senaste veckorna spånat kring huruvida han redan är bäst eller inte. Kort sagt, att han slår Ruud i raka set på hardcourt, inte direkt konstigt.

Att man inte höjer mer på ögonbrynen när en 18-åring vinner en mastersturnering i smått överlägsen stil. Det kan man väl rent övergripande däremot tycka är aningen konstigt. För det händer ju inte riktigt varje dag. Två spelare, var det väl, som vunnit en masters i yngre ålder. Chang vann en när han var 18 år och fem månader men det var ju ett tag sen, så kanske inte räknas riktigt. Nadal vann precis som Alcaraz en när han var 18 år och 10 månader. Det var ju också ett tag sen. 2005 närmare bestämt, och det har hänt en del sen dess. Nadal är förresten både den näst yngsta och näst äldsta spelare som vunnit en matserstitel. 18 år och 10 månader 2005 och 34 år och 11 månader i Rom i somras. Han laddar nog för att slå det rekordet i sommar kan man ju säga, även om han förstås inte bryr sig om det. Vem som är den äldsta mastersvinnaren? Federer så klart. 37 år och 7 månader i Miami för tre år sen.

För Nadals del tog det mer än tre år innan han blev världsetta, från hans första masterstitel. Och det är väl kanske där det börjar bli intressant. Finns det någon som tror att det kommer ta Alcaraz tre år att bli bäst i världen? Det är väl större chans att det tar tre månader så att säga. Rätt lustigt faktiskt. Min poddkompis Nisse ni vet. Vi poddar inte längre, men kompisar är vi. Han gillar Alcaraz. Kanske lite besatt, men det behöver vi inte nämna. Häromdagen frågade han om Alcaraz var Federer och Nadals barn. Jag svarade att han snarare är Federer och Djokovic barn i så fall. Om man ser till hur han spelade. Nisse försökte med att men han har ju samma mentalitet som Nadal i alla fall och ja, jag hummade väl lite. Eller så muttrade jag, jag vet inte. Efter matchen igår så var det väl rätt tydligt dock vad det egentligen är han tagit från Nadal. Kommentator Rosengren sa det väl också tror jag. Fidde har alltid rätt så klart, alltid. Men det är påtagligt hur det känns att Alcaraz gjort så väldigt mycket rätt gällande personerna han har omkring sig. Eller personen, kanske man ska säga. När man såg Ferrero, som tagit sig till Miami för den här finalen, stod och grät efter matchen samtidigt som han försökte vakta Alcaraz så han inte skulle göra sig illa på någon glasskiva som satt som fallskydd där på läktaren. Det är svårt att inte se sambandet, hur Alcaraz gjort exakt som Nadal och är det någonting Nadal gjort extremt mycket bättre än Federer och Djokovic så är det väl personerna runt honom. Han lät sin farbror lära honom spela tennis och sen var det så i 30 år innan farbrorn blev lite gammal, och Moya som varit med runt Nadal nästan lika länge tog över. Alcaraz hade ingen farbror, men när han blivit gammal nog och bra nog för att folk skulle vara intresserade av honom valde han Ferrero och jag skulle bli smått chockad om han skulle byta ut honom. Jag tycker man ser det när han spelar också, vilken enorm tillit och trygghet han får av att ha Ferrero på läktaren. Han litar på honom till hundra procent och tänker inte ens någon annan tanke. Precis som det ska vara. Jämför det med de flesta andra spelarnas aningen mer ytliga relation till sin tränare, som de också byter ut med jämna mellanrum. Det där är något annat, och det där är det som fungerar. Ferrero kanske spelade lite likt Alcaraz egentligen när man tänker efter. Men det är knappast vad det handlar om. Ferrero krämade ur precis allt han kunde ur sitt kunnande, han kan tennis, och Alcaraz har valt honom och kommer av allt att döma fortsätta göra det. Jag tror det är en jäkla trygghet att ha en person som man vet att man inte kommer göra sig av med snarare än att gå runt och fundera på om det skulle kunna gå bättre med en annan tränare.

Så ja, han har väl Djokovic backhand, Federers forehand, Nadals personer runt sig, och så valde han väl att skaffa sig en egen serve, för ingen av de andras räckte till. Det är i stora drag Alcaraz det. Det blir nästan lite löjligt.

Jag blir nyfiken på honom. För han är så perfekt att jag tycker det är svårt att se så mycket till linjer. Det brukar vara väldigt enkelt att avgöra om en spelare är ”träningsprodukt” eller ”talang”. Jag tänker inte gå in på de där uttrycken nu, jag vet att folk älskar att missförstå dem, men säg såhär, Nadal har tränat mer än Kyrgios genom åren. Vad är då Alacaraz? Det är ju det jag inte vet, och inte blir klok på. Han är liksom så perfekt på alla plan att det inte riktigt får att utröna. Det kanske är den enkla vägen, jag vet inte, men det är ju lätt att säga att han är en superdupermegatalang med magisk bollkänsla som dessutom jobbat hårdare än någon annan. Det blir man ju rätt bra, kan man tänka.

Som sagt, det här var ju ingen skräll precis. Alcaraz kändes tidigt som en av favoriterna i turneringen och när Medvedev föll ifrån så blev han spelaren att slå. Medvedev har förresten opererat sig för bråck och blir borta 1-2 månader. Det skulle väl inte förvåna alldeles mycket om han till och med stekte hela grussäsongen, alternativt bara spelade Franska öppna. Han gillar ju inte grus så mycket, Medvedev. Men att Alcaraz vann turneringen, och att han slog Ruud, visst trodde jag att Ruud skulle ha en chans och det hade han. Men att Alcaraz vann, det låg ju väldans nära till hands det. Jag tycker förresten att Ruud hade den första halvtimmen någonting av matchen men så var det ju det där som jag tror vi pratade om innan. Om/när Alcaraz väl pressade upp sin nivå, då kunde inte Ruud hänga med och det var väl det som hände under matchens andra halvtimme. Alcaraz spelade bra. Ruud kunde inte riktigt hänga med upp på den nivån.

Alcaraz nu på plats 11 på rankingen. En ranking som faktiskt är lite intressant.

För något år sen pratade man om hur gamla spelarna var. Att det bara var 30-plusare som tillhörde världstoppen. Riktigt så var det inte då, men det var faktiskt ett tag så att väldigt många spelare i toppen var runt eller lite över 30.

Nu är det inte direkt så.

Det är Djokovic och Nadal som är 34 respektive 35 år. Förutom dessa två är det två andra spelare som är äldre än 25 år på topp-15. Norrie är tredje äldst, han är 95:a. Medvedev är fjärde äldst, han är 96:a. Berrettini också 96:a men ännu inte fyllt 26 år, 25 år gammal alltså. Alla andra på topp-15 är födda 1997 eller senare. Det är rätt otroligt.

Med det är hardcourtsäsongen stängd, den återkommer i augusti. Nu grus och gräs i några månader. Inte tennisens tråkigaste period direkt.

Två 250-turneringar startar idag. Inte säsongens fräsigaste vecka direkt. Houston och Marrakesh. Jag tycker dock ändå vi ska titta på dessa turneringar, det är ju grus. Vi siktar på det senare idag eller möjligen imorgon.