Inför lördagens Monte Carlo

Bra fart igår måste jag säga. Eller som en vän till mig konstaterade. Lite sådär lagom torrt. ”Alla matcher har varit jämna”. Jo, det stämmer faktiskt. Det gör det ju. Alla matcher var jämna.

För min del så var det Zverev-Sinner som intresserade allra mest. Den klart bästa matchen kvalitetsmässigt skulle jag säga och jämnt, det var det. Innehöll en del nervositet från båda håll också, sånt är ju alltid kul. Det är så lätt att efter en sån här match säga att Sinner kanske var lite bättre, men eftersom man så ofta tänker, känner, och säger så när Zverev vunnit såna här matcher, det stämmer förstås inte. Man blir lite skymd på något vis av Zverevs sätt att spela. Det kan se ut som att Sinner hade lite kontroll på matchbilden där i slutet och visst hade han på ett sätt det, men det är ju sådär Zverev vill ha det. Så att då automatiskt säga att motståndaren var bättre bara för att det kanske till viss del är motståndaren som avgör utgången, det blir fel. Rörigt? Okej, såhär. Sinner spelade mellan varven ruggigt bra. När han gjorde det var han bättre än Zverev och hade han spelat så hela tiden hade han vunnit matchen. Men det där är liksom enligt Zverevs kalkyl på något vis. Han må vara en idiot. Han må vara tråkig att titta på. Allt det där. Men oavsett vad man tycker om det, han har i alla fall en tydlig idé om hur han ska spela och den är lite ovanlig. Därför tror jag det är lätt att få det lite fel. För det är svårt att hantera det där för motståndarna. När man såg Sinner vinna de där episka backhandsduellerna i slutet av matchen. Dueller som var långa och där det krävdes många bra slag för att vinna dem. Ja, Sinner var kanske den bättre i de duellerna. Men hur många enkla poäng vann han? Inte många. Det var Zverev som vann de enkla poängen medan de där bra, långa poängen, det var så Sinner vann sina poäng. Man luras, helt enkelt. Man ser inte på samma sätt alla Zverevs enkla poäng. Man fastnar på de poäng som är nödvändigt ont för honom där han ändå hänger med väldigt bra. Där blir det lite fel. Sinner gjorde en fantastisk match. Zverev var som han alltid är. Det var jämnt. Zverev vann. Ungefär så.

Faktiskt samma sak för Svarre som mot Musen i förrgår. Skillnaden bara att det denna gång svängde det tillbaka en gång till. Jag tycker verkligen han är ganska enkel att hantera på grus, Svarre. Om man är bra och har rätt verktyg vill säga. Det finns minst sagt stora olikheter mellan Musen och Tsitsipas men också vissa likheter. De har båda en bra tyngd i slagen och har inga problem att variera, både vad gäller vinklar och höjd i slagen. Det har precis det som behövs för att montera ner Svarre och göra honom ganska osäker och ofarlig. Musen gjorde det under 1,5 set i förrgår. Tsitsipas också egentligen under 1,5 set igår. De varierade, de vinklade, de satte tyngd och höjd i bollarna. Kort sagt, de gjorde allt för att komma ifrån det flacka högtempobollandet som Svarre vill ha. Men båda två hamnade också i fällan och egentligen på samma sätt. När de kände att de avgjort så försökte liksom bluffa med sig sista delen av matchen. De gick ifrån det de skulle göra och försökte vinna bollarna enklare vilket gjorde att Svarre plötsligt fick chansen att kontra och sen komma in i sitt bollande. Skillnaden som sagt att Tsitsipas sent i tredje set lyckades komma in i rätt spel igen. Det var inte Musen ens nära att klara. Men där är väl lite grann skillnaden mellan tennisens kanske starkaste spelare mentalt och en mental medelmåtta.

Sen var det två lite mer vanliga matcher också. Om än jämna.

Davidovich-Fritz, jämnt. Mycket jämnt. Det mest intressanta för min del där var vem jag skulle heja på. Väldigt märkliga förutsättningar faktiskt. Fritz är det ju inget fel på. Skulle väl vara att han verkar vara så extremt vanlig då att det blir lite tråkigt. Men jag tycker inte det går att ha något emot honom som person eller för den delen som spelare. Det är liksom inget fel. Honom borde man ju kunna heja på. Davidovich däremot, honom är det lite fel på personlighetsmässigt. Tycker inte han verkar vara någon höjdare överhuvudtaget. Han försöker vara något han inte är och känns lite allmänt fjantig. Enkelt att välja Fritz alltså kan tyckas. Men så har vi ju den här parametern att han just nu överpresterar något alldeles vansinnigt, och kanske också har en del flyt. Sånt där har jag ju svårt för. När en spelare får precis allt och lite till att funka, och folk i allmänhet då rakt av sväljer att ja, nu är han ju så bra. Jag hör till och med vissa som säger att Fritz är en topp-10-spelare. Detta är förstås komplett vansinne. Fritz är inte ens i närheten av att vara en topp-10-spelare. Det är rätt enkelt att jämföra med när Sock blev topp-10 för några år sen. Vi får hoppas att det inte går på samma sätt för Fritz som för honom, men det är samma situation. En spelare som kanske, om man tar i från tårna, är topp-20 som ramlar med sig väldigt många poäng på kort tid och sen också börjar utnyttja sina seedningar. Och folk ser inte riktigt verkligheten. Fritz kommer nog bli topp-10. Han har laddat upp så extremt bra poängmässigt nu, och han kommer få så bra seedningar, att han kommer lyckas med det. Men det är under en begränsad tid. Sen kommer verkligheten om ett drygt år vara tillbaka och han kommer vara topp-20 igen, som bäst. Vem hejade jag på då? Davidovich faktiskt. Jag är konstig. Matchen? Davidovich var lite bättre. Det var jämnt, men jag tycker det under andra halvan av matchen åtminstone kändes rätt givet att Davidovich skulle vinna bara hans breakbollsfobi la sig lite. Han börjar kasta sig efter bollar när han är nervös, Davidovich. Det gillar jag inte.

Det var en jämn match till. Dimitrov slog till slut Hurkacz efter att Hurkacz servat för matchen. Kändes som att båda två var lite veka i avgörande lägen där. Att Dimitrov är vek i avgörande lägen, det är ju inget nytt direkt. Hurkacz däremot tycker jag man kan hoppas lite mer på. Superframgång för Dimitrov det här så klart. Han har någon bra turnering varje år numera och kan leva rätt högt på den. Det här är nog den turneringen. Rejäl framgång för Hurkacz också att gå till kvarten i en masters på grus och att till och med vara nära semi men han kan väl inte vara helt nöjd ändå kanske. Det fanns rätt goda chanser att vinna den här matchen kan man säga.

Det var kvartarna. Dagens semifinaler spelas såhär.

13:30 Davidovich-Dimitrov 1,76-2,05 Bethard

Det här är ju väldans svårt på alla sätt att reda ut skulle jag säga. De möttes på grus i Rom förra året. Davidovich vann ganska enkelt då. Det kanske man ska dra någon växel på faktiskt, för jag tycker det är svårt att avgöra vem det ska passa.

Någon slags logik finns det nog i att det är bättre för Davidovich än Dimitrov det här.

Dimitrov är den av dem som blir mest stressad när det han vill göra inte riktigt biter. I det här fallet så, variation stör inte Davidovich särskilt mycket och Davidovich slår heller inte gärna bort sig. Jag tycker därför det är upplagt att Dimitrov kommer bli den som försöker avgöra lite för tidigt här och när han hamnar i den situationen, då är han som allra sämst.

Det finns ett annat scenario också. Där Dimitrov lyckas hålla sig lugn och där Davidovich trots allt får problem med Dimitrovs variation men jag tror mer på det första.

Davidovich är ganska mycket yngre och mindre rutinerad, men väldigt stor match för båda två och Dimitrov är direkt svag när det verkligen gäller. Det vet vi ännu inte om Davidovich är eftersom han inte spelat en såhär stor match förut, men jag tror att Davidovich kommer hantera situationen bättre.

15:30 Tsitsipas-Zverev 1,80-2,00 Bethard

Har hunnit mötas ett gäng gånger de här två. 6-3 för Tsitsipas är rätt tydligt skulle jag säga för det är oftast Zverev som varit den bättre av dem. 2-0 på grus för Tsitsipas också. Underlaget är en fördel för honom. Han är bäst på grus även om han är ungefär lika bra på alla underlag. Zverev tvärtom, inte bäst på grus, även om han är ungefär lika bra på alla underlag.

Varför är det då såhär? Varför har Tsitsipas lätt för Zverev?

Det är ju faktiskt rätt enkelt.

Om man jämför med Zverevs match mot Sinner igår. Där fick han det exakt som han ville i de poäng som kanske inte var optimala för honom. Han vill ju helst vinna så mycket som möjligt på sin serve och på att motståndaren ska göra enkla misstag. Men när det inte blir fallet vill han hamna i långa, malande dueller helt utan variation där han kan ställa sig långt bak och bara bomba på. Det är han duktig på. Då vinner han kanske inte övervägande del av de bollarna, men tillräckligt stor del för att det där andra ska ge honom vinsten.

När han möter mot Tsitsipas får han inte de duellerna. Han för snarare ett ryckigt spel där det är olika fart i bollarna, där han blir utvinklad i hörnen och där allt bara blir obehagligt för honom. Sen har Tsitsipas också allt som behövs för att ganska enkelt antingen slå igenom Zverev eller pressa honom så mycket att han enkelt kan komma fram och avgöra.

Låter enkelt för Tsitsipas?

Kan verka så. Men det är ju det där också. Ja, spelstilsmässigt stor fördel. Men möter man Zverev, då är marginalerna alltid jättesmå. Man kan aldrig vara lugn mot honom. Dessutom, Zverev är den bättre spelaren av dem. Det balanserar förstås upp det faktum att Tsitsipas har lätt för honom.